lördag 2 februari 2013
Hej hej, hemskt mycket hej!
Jag har varit på praktik på reklambyrå i två veckor nu. Två veckor, åtta to go. De har flugit förbi! "Välj ett jobb du älskar och du kommer aldrig att behöva arbeta en dag i hela ditt liv". Hur kan man vilja arbeta med något annat än reklam? Vad motiverar er? Jag förstår inte.
Eller, jag förstår er som arbetar med att skapa. Alla ni arkitekter, tecknare, regissörer, konstsmeder osv. Men jag förstår inte er som arbetar med fakturering. Eller planering och sortering. Installering, paketering, jonisering, ackreditering! Och bevare mig väl - devalvering.
Alla trista jobb slutar visst på "ering". Tur att jag kommer att jobba med reklam och INTE med reklamering. Lite lurigt faktiskt, man kan nästan tro att de är samma-samma men de är ju verkligen VÄLDIGT olika!
Slutsats:
Jag förstår inte er som jobbar med jobb som slutar på "ering", men jag förstår vad ni går miste om. En himlans massans skojsans.
Puss!
Ps: Oj oj, fan vad sjukt. Det är så stökigt i min lägenhet att jag inte hittar mina dammsugarpåsar. Ds.
tisdag 20 november 2012
En storslagen comeback
Tänkte att jag skulle testa att börja blogga igen. Känner mig lite osammanhängande, och då brukar det hjälpa att skriva av sig. Ni får gärna hänga med om ni är kvar.
Med osammanhängande menar jag kanske att det känns som att jag inte har något sammanhang just nu. Och då menar jag inte att det är mycket av allt i mig, utan liksom att det är lite av mig i allt. Låter det, eh, sammanhängande? Hur som. Jag har heller inget konkret att fokusera på. Eller, jag har jättemånga saker som jag SKULLE kunna fokusera på. Men då vet jag inte vad jag ska välja av alla de här sakerna. Och allt känns övermäktigt att ta tag i. Och istället för att bara välja något att ta tag i, fokusera på det, och göra det bra - så blir jag passiv istället. Usch, hatar det. Jag måste bli bättre på att ta tag i saker. Ännu en sak jag borde ta tag i, alltså. By the way. Är SÅ trött på att börja mina meningar med "det känns som att". Det är det enda jag pratar om just nu, hur jag känner. Önskar att jag inte kände så mycket. Det finns en bra Jan Stenmark-strip som går såhär; "En del är för dumma för att ha ångest. Det är smart". Jag menar inte att jag är skitsmart, tror inte att det är det som Jan Stenmark menar heller. Heller. Men. Jag känner sådär just nu. Att jag önskar att jag slutade känna så mycket och bara kunde vara glad och nöjd. Är väl inne i en deppig period helt enkelt. Och det är okej. Jag (och säkert ni också) har varit i sådana perioder tidigare. Jag vet att känslan är tillfällig. Om ett halvår kommer jag att sitta här och INTE blogga, för att jag är så glad och nöjd och lycklig. Men just nu känns ganska mycket rätt konstigt och osammanhängande och out of funk helt enkelt. Det är okej. Jag embracear detta och håller tummarna för snabb återhämtning. Tror att det har mycket med mörkret och kylan att göra. Tror också att det har att göra med små motgångar jag inte räknade med.
ÅH VAD JAG HAR SAKNAT ATT SKRIVA AV MIG! Älsklingsbloggen, fan vad du är fin. Massa pussar på dig! Åh, jag ska pussa min skärm nu när jag har klickat "publicera". Åh. DET ska jag göra. Pussa min skärm. Fysisk närhet mår man bra av. Ska nog börja pussa allt möjligt. Kylskåpshyllor, kudden när jag vaknar. Dörrkarmen när jag lämnar lägenheten. Brukar alltid säga "hello apartment!!!" när jag kommer innanför dörren, men ska nog börja pussa hejdå också. Det har min fina lägenhet förtjänat. Puss på er också kära läsare. Ta det lugnt, andas ut. Ni är fina. Alla är bra.
Från Marre
Ps: Tror att en av anledningarna till att jag fick ett varningsbrev på posten av min bostadsrättsförening som löd "vi misstänker att det är någon annan som bor hos dig..." KAN ha något att göra med att jag ofta pratar för mig själv här hemma. Typ säger saker som "hello apartment" när jag äntrar hallen. Aja. Info ingen mår bra av. Hej! Ds.
Med osammanhängande menar jag kanske att det känns som att jag inte har något sammanhang just nu. Och då menar jag inte att det är mycket av allt i mig, utan liksom att det är lite av mig i allt. Låter det, eh, sammanhängande? Hur som. Jag har heller inget konkret att fokusera på. Eller, jag har jättemånga saker som jag SKULLE kunna fokusera på. Men då vet jag inte vad jag ska välja av alla de här sakerna. Och allt känns övermäktigt att ta tag i. Och istället för att bara välja något att ta tag i, fokusera på det, och göra det bra - så blir jag passiv istället. Usch, hatar det. Jag måste bli bättre på att ta tag i saker. Ännu en sak jag borde ta tag i, alltså. By the way. Är SÅ trött på att börja mina meningar med "det känns som att". Det är det enda jag pratar om just nu, hur jag känner. Önskar att jag inte kände så mycket. Det finns en bra Jan Stenmark-strip som går såhär; "En del är för dumma för att ha ångest. Det är smart". Jag menar inte att jag är skitsmart, tror inte att det är det som Jan Stenmark menar heller. Heller. Men. Jag känner sådär just nu. Att jag önskar att jag slutade känna så mycket och bara kunde vara glad och nöjd. Är väl inne i en deppig period helt enkelt. Och det är okej. Jag (och säkert ni också) har varit i sådana perioder tidigare. Jag vet att känslan är tillfällig. Om ett halvår kommer jag att sitta här och INTE blogga, för att jag är så glad och nöjd och lycklig. Men just nu känns ganska mycket rätt konstigt och osammanhängande och out of funk helt enkelt. Det är okej. Jag embracear detta och håller tummarna för snabb återhämtning. Tror att det har mycket med mörkret och kylan att göra. Tror också att det har att göra med små motgångar jag inte räknade med.
ÅH VAD JAG HAR SAKNAT ATT SKRIVA AV MIG! Älsklingsbloggen, fan vad du är fin. Massa pussar på dig! Åh, jag ska pussa min skärm nu när jag har klickat "publicera". Åh. DET ska jag göra. Pussa min skärm. Fysisk närhet mår man bra av. Ska nog börja pussa allt möjligt. Kylskåpshyllor, kudden när jag vaknar. Dörrkarmen när jag lämnar lägenheten. Brukar alltid säga "hello apartment!!!" när jag kommer innanför dörren, men ska nog börja pussa hejdå också. Det har min fina lägenhet förtjänat. Puss på er också kära läsare. Ta det lugnt, andas ut. Ni är fina. Alla är bra.
Från Marre
Ps: Tror att en av anledningarna till att jag fick ett varningsbrev på posten av min bostadsrättsförening som löd "vi misstänker att det är någon annan som bor hos dig..." KAN ha något att göra med att jag ofta pratar för mig själv här hemma. Typ säger saker som "hello apartment" när jag äntrar hallen. Aja. Info ingen mår bra av. Hej! Ds.
torsdag 26 april 2012
onsdag 25 april 2012
jag...
... har fyra drömfångare över min säng. ingen av dem fungerar. lika bra, älskar (som alla andra, va?) att drömma.
... tror att jag har tappat bort mina tofsar (man köper dem i paket från h&m) men egentligen har jag bara lagt dem i en papperspåse på nattduksbords-hyllan, för att jag ska kunna hitta dem snabbt när jag behöver dem på morgonen. hittar dem aldrig, såklart.
... undrar vem jag kommer att gifta mig med och ifall vi kommer att ha svanar i en damm utanför ev kyrka på vårt bröllop.
... tänker mig att jag inte är en sån där tjej som hänger på hells kitchen. är inte heller en sån där tjej som hänger på hells kitchen.
... kommer på mig själv med att tänka att det härligaste vore om jag kunde klona mig själv och vara lesbisk. tänk att dejta sig själv, det vore något det.
... låtsades tycka om gruppen "bowling for soup" när jag var yngre helt och hållet eftersom att min första riktiga crush gillade dem. de suger.
... ljög precis nu. jag låtsades inte alls att jag gillade "bowling for soup" - jag tyckte uppriktigt att det var ett grymt band med grymma låtar. jag skäms tydligen för det där än idag.
... tog illa upp då min yngsta brorsdotter (fem bast) igår berättade för mig att hon tycker att min jacka är ful.
... envisas med att försöka ha en "schysst" relation till mina ex. mina ex är inte lika envisa.
... har en töntig fascination för kändisar. som alla tonåringar menar jag. och så jag, då.
... åkte till australien när jag var ung för att jag ville komma bort från tristessen jag kände i sverige. inte för att jag var intresserad av australien. förstår inte alls hur australien är ett sånt populärt resmål bland svenska ungdomar.
... blir irriterad på folk som låter mobilladdaren sitta kvar i eluttaget. har inte bevis för att det slösar energi även om mobilen inte sitter i, men det känns så. och jag gör det själv hela tiden.
... läser alltid igenom tweets och blogginlägg och sms och brev och insändare och allt vad som kan läsas igenom minst tre gånger innan jag publicerar. ändå blir det alltid något fel.
... värmer händerna på datorn när jag fryser. ser också nästan bara fördelar med växthuseffekten, btw.
... skäms inte längre för att mina naglar inte finns längre. eller för att mina fingertoppar knappt har någon känsel kvar pga bitit på hud när nervös. är snarare tvärtom lite stolt - för jag vet att det betyder att jag är stressad. och att jag är stressad = jag har något viktigt att uträtta. typ som nu, skriva hemtenta samt skriva grymma arbetsprover till berghs.
... tycker bara att det är trevligt att bli äldre. faktiskt. tittar tillbaka på mig själv och hur jag resonerade när jag var 20, exempelvis. jag var ju helt bakom flötet.
... sa när jag var 12 att min skräckålder var 16. när jag var 16 hade jag ändrat mig till 26. nu är jag 25 bast och har ingen skräckålder. eller, jo. det har jag väl. men ingen som jag kommer ihåg utantill. tror att den ligger på strax över 35 iaf.
... förstår inte varför man vill bli förälder när man fortfarande är ett barn själv. finns för många där ute som skaffar barn bara för att de inte har något annat att göra. konstigt. om jag får barn så vill jag vara redo iaf. kanske blir man aldrig helt redo. men jag vill iaf inte skaffa barn bara för att jag är uttråkad.
... blir arg väldigt lätt men blir glad igen väldigt lätt också. att bråka är ingen big deal för mig. vore praktiskt om hela mänskligheten agerade på samma vis.
... förstår mig inte på folk som låter eventuell framtida lön spela in som faktor vid val av yrke.
... hatar möbler av rotting. aldrig i mitt framtida hem.
... önskar att jag var diciplinerad nog att bli vegeterian. visste ni att 18 procent av koldioxidutsläppen kommer från köttindustrin? nä. inte jag heller för två veckor sedan. men nu vet jag! skiter likväl i det, kött är så sjukt gott. har dock tre stycken quorn-filés i frysen, kan återkomma när jag har testat dem. kanske är jag inte kötterian så länge till ändå.
... är glad att jag valde språkresa i iowa i fem veckor istället för konfaläger. om gud existerar, tycker jag att hen ska ha en liten guldstjärna för att hen konstruerade ett så fint språk som engelska.
... blev irriterad på min tandläkare när hon, då jag var yngre, sa att jag inte var i nöd av tandställning. nu i efterhand är jag glad över mitt fina överbett. tänk om jag hade sett annorlunda ut i käften! märkligt.
... har nästan blivit dumpad lika många gånger som jag har dumpat själv.
... var helt besatt av boken "the game" av neil strauss år 2009. så besatt att jag testade att ragga tjejer efter samma tips som neil bidrar med i boken. under en utekväll på kreta hånglade jag upp en 35årig grekisk kvinna. det är något jag gärna skryter om idag, men också då.
... inser att jag kan hålla på hur länge som helst här. det räcker för idag! tack alla. puss och kram!
... tror att jag har tappat bort mina tofsar (man köper dem i paket från h&m) men egentligen har jag bara lagt dem i en papperspåse på nattduksbords-hyllan, för att jag ska kunna hitta dem snabbt när jag behöver dem på morgonen. hittar dem aldrig, såklart.
... undrar vem jag kommer att gifta mig med och ifall vi kommer att ha svanar i en damm utanför ev kyrka på vårt bröllop.
... tänker mig att jag inte är en sån där tjej som hänger på hells kitchen. är inte heller en sån där tjej som hänger på hells kitchen.
... kommer på mig själv med att tänka att det härligaste vore om jag kunde klona mig själv och vara lesbisk. tänk att dejta sig själv, det vore något det.
... låtsades tycka om gruppen "bowling for soup" när jag var yngre helt och hållet eftersom att min första riktiga crush gillade dem. de suger.
... ljög precis nu. jag låtsades inte alls att jag gillade "bowling for soup" - jag tyckte uppriktigt att det var ett grymt band med grymma låtar. jag skäms tydligen för det där än idag.
... tog illa upp då min yngsta brorsdotter (fem bast) igår berättade för mig att hon tycker att min jacka är ful.
... envisas med att försöka ha en "schysst" relation till mina ex. mina ex är inte lika envisa.
... har en töntig fascination för kändisar. som alla tonåringar menar jag. och så jag, då.
... åkte till australien när jag var ung för att jag ville komma bort från tristessen jag kände i sverige. inte för att jag var intresserad av australien. förstår inte alls hur australien är ett sånt populärt resmål bland svenska ungdomar.
... blir irriterad på folk som låter mobilladdaren sitta kvar i eluttaget. har inte bevis för att det slösar energi även om mobilen inte sitter i, men det känns så. och jag gör det själv hela tiden.
... läser alltid igenom tweets och blogginlägg och sms och brev och insändare och allt vad som kan läsas igenom minst tre gånger innan jag publicerar. ändå blir det alltid något fel.
... värmer händerna på datorn när jag fryser. ser också nästan bara fördelar med växthuseffekten, btw.
... skäms inte längre för att mina naglar inte finns längre. eller för att mina fingertoppar knappt har någon känsel kvar pga bitit på hud när nervös. är snarare tvärtom lite stolt - för jag vet att det betyder att jag är stressad. och att jag är stressad = jag har något viktigt att uträtta. typ som nu, skriva hemtenta samt skriva grymma arbetsprover till berghs.
... tycker bara att det är trevligt att bli äldre. faktiskt. tittar tillbaka på mig själv och hur jag resonerade när jag var 20, exempelvis. jag var ju helt bakom flötet.
... sa när jag var 12 att min skräckålder var 16. när jag var 16 hade jag ändrat mig till 26. nu är jag 25 bast och har ingen skräckålder. eller, jo. det har jag väl. men ingen som jag kommer ihåg utantill. tror att den ligger på strax över 35 iaf.
... förstår inte varför man vill bli förälder när man fortfarande är ett barn själv. finns för många där ute som skaffar barn bara för att de inte har något annat att göra. konstigt. om jag får barn så vill jag vara redo iaf. kanske blir man aldrig helt redo. men jag vill iaf inte skaffa barn bara för att jag är uttråkad.
... blir arg väldigt lätt men blir glad igen väldigt lätt också. att bråka är ingen big deal för mig. vore praktiskt om hela mänskligheten agerade på samma vis.
... förstår mig inte på folk som låter eventuell framtida lön spela in som faktor vid val av yrke.
... hatar möbler av rotting. aldrig i mitt framtida hem.
... önskar att jag var diciplinerad nog att bli vegeterian. visste ni att 18 procent av koldioxidutsläppen kommer från köttindustrin? nä. inte jag heller för två veckor sedan. men nu vet jag! skiter likväl i det, kött är så sjukt gott. har dock tre stycken quorn-filés i frysen, kan återkomma när jag har testat dem. kanske är jag inte kötterian så länge till ändå.
... är glad att jag valde språkresa i iowa i fem veckor istället för konfaläger. om gud existerar, tycker jag att hen ska ha en liten guldstjärna för att hen konstruerade ett så fint språk som engelska.
... blev irriterad på min tandläkare när hon, då jag var yngre, sa att jag inte var i nöd av tandställning. nu i efterhand är jag glad över mitt fina överbett. tänk om jag hade sett annorlunda ut i käften! märkligt.
... har nästan blivit dumpad lika många gånger som jag har dumpat själv.
... var helt besatt av boken "the game" av neil strauss år 2009. så besatt att jag testade att ragga tjejer efter samma tips som neil bidrar med i boken. under en utekväll på kreta hånglade jag upp en 35årig grekisk kvinna. det är något jag gärna skryter om idag, men också då.
... inser att jag kan hålla på hur länge som helst här. det räcker för idag! tack alla. puss och kram!
onsdag 29 februari 2012
måndag 6 februari 2012
insikt
hej igen!
det var ett tag sedan. hoppas att ni har haft det bra. jag har tagit en paus från bloggandet, vet inte varför. men jag behöver inte förklara det för er ändå.
jag har känt mig bättre än på länge de senaste veckorna. ungefär sedan nyår har jag hittat tillbaka till mig själv. det låter riktigt larvigt, men det är verkligen så. under hösten kände jag mig som en annan person på något vis. jag har alltid haft lätt för att prata med folk som jag inte känner så bra, och jag har alltid velat hitta på saker med nära och kära. men under hösten som gick nu, har jag bara känt mig helt osynkad med mig själv. som om jag har varit i ett skal, i en puppa, och typ... emotionellt gått i ide. när jag har gått på gatan (för man går ju på gator ibland i sthlm, det kan vara på väg till affären för att köpa mjölk eller för att man ska till skolan, eller whatever suits your fancy) så har jag känt mig osäker väldigt ofta. typ tittat ned i marken eller upp i himlen, men inte vågat möta blickar från människor som passerar. det är inte så jag är. eller, jag är väl så ibland då, när jag känner mig nere. men de senaste veckorna har jag kommit tillbaka. typ tittat på folk och lett (log i imperfekt). lett mot folk som jag inte känner. så som jag brukar vara! det är så otroligt härligt. och jag har sån lust att hitta på saker, typ gå till skolan, eller gå ut på kvällar. jag älskar ju att gå ut! att se människor runt omkring mig. eller att bara prata med folk som jag inte känner. eller, jag älskar framför allt att känna att jag kan få en respons från folk som jag inte känner, bara genom att utstråla positiv energi. det är som om jag plötsligt har hittat tillbaka till den där energin! alltså, det är svårt att förklara och jag skriver bara medan jag tänker nu, så ber om ursäkt ifall det låter flummigt. men när man bara känner att det är väldigt effortless allting. typ att man inte behöver göra så mycket mer än att sitta i en bar och le, så kommer någon okänd person fram och pratar. eller att man inte måste anstränga sig för att snubben i kassan ska börja snacka med en på ica. alltså... det är typ som om jag har kommit på hur det är att vara mig själv igen. fattar inte var jag har varit i ett halvår. men det är en nyttig erfarenhet. jag ska aldrig mer dölja mig själv, eller vara mindre social än vad jag är. jag mår som bäst när jag är mig själv, och det senaste halvåret har jag varit någon annan. eller jag har väl varit mig själv, men inte det själv som jag trivs bäst med. jag tror att det kan ha att göra med att jag inte har känt mig bekväm med skolan och de jag har umgåtts mest med. men jag är glad att jag är mig själv igen, hur som helst. i höstas när jag kände mig nere, tolkade jag hela mitt sociala liv till min nackdel. jag tänkte många negativa tankar. jag kände mig ointressant och oskön. och ifall någon pratade med mig blev jag tafatt och osäker. det är så sjukt, hur allting handlar om inställning. idag känns allting så lätt. som om ifall jag pratar med någon så är det JAG som är den intressanta, roliga personen. det är JAG som väljer ifall jag vill prata eller gå. ofta handlar det mycket om killar, men även om tjejer. det sjuka är att jag har verkligen tänkt flera gånger på att jag inte vet hur jag ska göra när killar frågat om vi kan ses, typ dejta. för att jag KÄNNER mig ointressant. men det är ju en löjlig tanke, för jag har ju bara fått någon idé som säger att jag inte är intressant. förstår inte hur jag lät det här hända. att min lycka beror så mycket på min självkänsla är skrämmande. hoppas att jag inte hamnar i en svacka igen. helt ärligt - de jag har dissat (alltså nu snackar vi killar, töntigt but true...) vet ju inte om hur osäker jag har känt mig. de vill ju bara träffa mig för att jag är just den jag är. rolig, snygg och social. vill bara ge mitt höst-jag en rejäl omgång. ska aldrig igen hamna i den här dåliga självförtroende-spiralen. men ska försöka att inte bli för kaxig heller. ska försöka att vara en schysst tjej som svarar på sms och dejtförfrågningar utan att kompromissa med vad jag själv vill göra. ska inte hångla med någon som jag tycker synd om. just nu känns det som om jag kan ta mig an vad som helst! och dessutom - sommaren är snart här! också en fantastisk nyhet! kramar till er
det var ett tag sedan. hoppas att ni har haft det bra. jag har tagit en paus från bloggandet, vet inte varför. men jag behöver inte förklara det för er ändå.
jag har känt mig bättre än på länge de senaste veckorna. ungefär sedan nyår har jag hittat tillbaka till mig själv. det låter riktigt larvigt, men det är verkligen så. under hösten kände jag mig som en annan person på något vis. jag har alltid haft lätt för att prata med folk som jag inte känner så bra, och jag har alltid velat hitta på saker med nära och kära. men under hösten som gick nu, har jag bara känt mig helt osynkad med mig själv. som om jag har varit i ett skal, i en puppa, och typ... emotionellt gått i ide. när jag har gått på gatan (för man går ju på gator ibland i sthlm, det kan vara på väg till affären för att köpa mjölk eller för att man ska till skolan, eller whatever suits your fancy) så har jag känt mig osäker väldigt ofta. typ tittat ned i marken eller upp i himlen, men inte vågat möta blickar från människor som passerar. det är inte så jag är. eller, jag är väl så ibland då, när jag känner mig nere. men de senaste veckorna har jag kommit tillbaka. typ tittat på folk och lett (log i imperfekt). lett mot folk som jag inte känner. så som jag brukar vara! det är så otroligt härligt. och jag har sån lust att hitta på saker, typ gå till skolan, eller gå ut på kvällar. jag älskar ju att gå ut! att se människor runt omkring mig. eller att bara prata med folk som jag inte känner. eller, jag älskar framför allt att känna att jag kan få en respons från folk som jag inte känner, bara genom att utstråla positiv energi. det är som om jag plötsligt har hittat tillbaka till den där energin! alltså, det är svårt att förklara och jag skriver bara medan jag tänker nu, så ber om ursäkt ifall det låter flummigt. men när man bara känner att det är väldigt effortless allting. typ att man inte behöver göra så mycket mer än att sitta i en bar och le, så kommer någon okänd person fram och pratar. eller att man inte måste anstränga sig för att snubben i kassan ska börja snacka med en på ica. alltså... det är typ som om jag har kommit på hur det är att vara mig själv igen. fattar inte var jag har varit i ett halvår. men det är en nyttig erfarenhet. jag ska aldrig mer dölja mig själv, eller vara mindre social än vad jag är. jag mår som bäst när jag är mig själv, och det senaste halvåret har jag varit någon annan. eller jag har väl varit mig själv, men inte det själv som jag trivs bäst med. jag tror att det kan ha att göra med att jag inte har känt mig bekväm med skolan och de jag har umgåtts mest med. men jag är glad att jag är mig själv igen, hur som helst. i höstas när jag kände mig nere, tolkade jag hela mitt sociala liv till min nackdel. jag tänkte många negativa tankar. jag kände mig ointressant och oskön. och ifall någon pratade med mig blev jag tafatt och osäker. det är så sjukt, hur allting handlar om inställning. idag känns allting så lätt. som om ifall jag pratar med någon så är det JAG som är den intressanta, roliga personen. det är JAG som väljer ifall jag vill prata eller gå. ofta handlar det mycket om killar, men även om tjejer. det sjuka är att jag har verkligen tänkt flera gånger på att jag inte vet hur jag ska göra när killar frågat om vi kan ses, typ dejta. för att jag KÄNNER mig ointressant. men det är ju en löjlig tanke, för jag har ju bara fått någon idé som säger att jag inte är intressant. förstår inte hur jag lät det här hända. att min lycka beror så mycket på min självkänsla är skrämmande. hoppas att jag inte hamnar i en svacka igen. helt ärligt - de jag har dissat (alltså nu snackar vi killar, töntigt but true...) vet ju inte om hur osäker jag har känt mig. de vill ju bara träffa mig för att jag är just den jag är. rolig, snygg och social. vill bara ge mitt höst-jag en rejäl omgång. ska aldrig igen hamna i den här dåliga självförtroende-spiralen. men ska försöka att inte bli för kaxig heller. ska försöka att vara en schysst tjej som svarar på sms och dejtförfrågningar utan att kompromissa med vad jag själv vill göra. ska inte hångla med någon som jag tycker synd om. just nu känns det som om jag kan ta mig an vad som helst! och dessutom - sommaren är snart här! också en fantastisk nyhet! kramar till er
torsdag 29 december 2011
street art VI
tagen den 27 december
en av de finaste jag sett (hittills)! mellan hornsgatan nummer 20 och 22, under räcket på muren
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)