söndag 31 oktober 2010

carpe diem kan vi kanske göra en annan dag. funkar tisdag för dig?

"har haft en bättre helg", "han känns rätt oklar", "men värt att hålla på så!", "ofta du hänger på berns!", "vilken trött föreläsning", "åh! snabba skor!"...

man får jobba för att hänga med i tugget. jag gillar nya uttryck, men jag tycker faktiskt inte om när folk säger att de "har haft en bättre helg" och då använder ordet bättre utan att jämföra helgen som varit med något annat. det säger ju faktiskt ingenting, att man "har haft en bättre helg". bättre än vad? kiss? suck.

borde nog slänga in ett "håhå, jaja" här. håhå, jaja.

happ. nu kommer snart mitt ena päron hit och ska "hjälpa mig med min ekonomi". lagom kul m inkassobrev. det är inte det att jag inte vill betala, det är bara så grymt tråkigt att föra över pengar hit och dit. ja, jag tycker faktiskt till och med att det är tråkigt att kolla upp mitt eget kontonummer för att kunna få pengar insatta också. allt som har med siffor att göra är tråkigt. tänk om siffror inte fanns! då skulle ingenting fungera. det är tur att siffror finns, och jag är nog tacksam över att jag vet hur de fungerar ungefär. men jag vill ändå inte umgås med dem på fritiden.

när jag var liten satt jag mkt för mig själv efter dagis, på helger och så. då brukade päronen alltid tjata om att jag "skulle ta kontakt med en kompis". jag fattar inte varför deras tjat aldrig fastnade. det är så jävla jobbigt att ta kontakt med kompisar. kan inte alla bo i ett kollektivboende istället, så slipper man höra av sig till folk? man skulle bara behöva traska in i polarens rum och säga hej. sen skulle man kunna ha lås på sin egen dörr så att man får vara ifred då man är på ensamhumör. skrev "hömur" först - tramsigt!

nej nu är det nog. puss på er! love you like a fat kid loves cake. <3

din våta dröm,
mary

ps: glömde säga att jag älskar att umgås med folk! helst mkt folk! jag vet att jag mår bäst när jag inte sitter själv, på helger och så. men jag tycker att det är jobbigt att ta tag i att mötas upp med människor. men när jag väl gör det vill jag aldrig skiljas! det är så konstigt. jag vet inte hur jag ska jobba på det där, men jag vill nog. människor är det bästa som finns! ds.

tisdag 26 oktober 2010

kan knappt tro det själv...

för en timma sedan vaknade jag av att en gigantisk fladdermus la sig på min mage. förbannat äckligt! nu kan jag verkligen inte somna om... blev ordentligt uppskrämd, tack skaru ha ditt äckliga kräk. dessutom har jag höjt värmen på elementet och det låter lite nu och då, som om någon glömt att vrida åt en rejäl kran, ungefär. droppljud gör det alltså inte lättare att somna om...

ska bläddra lite i boken "kukbruk" för att sedan försöka somna igen.

varför kan jag inte drömma härliga drömmar om att jag gifter mig med batman istället? det gjorde jag när jag gick på dagis en gång. jag var rätt kär i batman då. ja, självklart var det en mardröm jag vaknade av precis! det finns inte fladdermöss i min lägenhet. möjligtvis silverfiskar.

gäsp på er,
marie

måndag 25 oktober 2010

det är så här, ni förstår, jag gillar killar

jag är lite irriterad på att bert ljung är fiktiv, tror nämligen att han skulle vara väldigt rolig att umgås med. jag tror att han tänker lika mycket på tjejer som jag tänker på killar. ibland känns det som om jag tänker på killar för mycket. jag kan inte låta bli! jag har på sista tiden försökt att bergränsa mina kill-tankar lite, och jag tror att det har blivit bättre (bättre?). men jag vet inte, jag har fortfarande en bit kvar.

de gör mig väldigt nervös också, killar. det är skitstörigt, även om det är en kille som jag inte ens gillar så kan jag bli nervös. kanske för att jag typ "borde" bli det? eller för att jag inte har vuxit upp m så många män i min ålder runt omkring mig? har tre systrar och en bror, men han är tio år äldre. kanske blir jag nervös för att jag ibland märker att killen är nervös? det smittar fan av sig! då blir jag arg, för då är det ju inte mitt fel! så jag blir arg på killen som verkar nervös, och jag blir arg på mig själv för att jag apar efter. ibland när jag blir riktigt jävla sepe-nervös så börjar det rycka lite i min panna. det är sjuuukt osoft, för då är det svårt att fejka att jag inte är nervös. eller ibland kan man hålla fast pannan lite, typ låtsas att man tänker och så. men inte för länge, för det känns rätt onaturligt att stå och hålla handflatan mot pannan under ett samtal. tack och lov händer det alltså inte så ofta.
djupa andetag kan funka. peptalks också. känns bara så otroligt larvigt att säga saker i stil med "skärp dig, mary, du är ashet!" och typ "det är som med smådjur, råttor, insekter - de är förmodligen mer rädda för dig än vad du är för dem!". jag tycker inte att killar är som råttor såklart, jag älskar ju killar! råttor är väl okej. men det känns skönt att inbilla mig att de är mer rädda för mig än tvärtom.

vissa killar gör mig inte nervös, även om de är i "min" ålder och potentiella ragg (eller gamla ragg). i helgen fick jag ett sms från en snubbe, vars nummer jag inte hade (eftersom att jag inte har några nummer alls nästan). det löd så här:

"Hej Mary, vad händer ikväll? När solen står som högst lyser stjärnorna som klarast." 21:55, lördag kväll.

jag skrev tillbaka och frågade vem det var. rätt kort. inte mitt vanliga, charmiga sms-jag. jag var bland folk och hade inte tid att skriva brev, dessutom visste jag inte vem tönten var. utgår ifrån att han är en tönt då han skriver sådana där tramsiga saker. vad betyder det ens? makes no sense. vaddå, stjärnorna lyser väl fan inte alls när solen står som högst? suck, jag kände det på mig redan då, den här killen är förmodligen inte killen hela dan.

"Är i Vasastan. Funderar på om vi kan mötas upp senare ikväll..." 22:24.

han svarade inte på vem han var, utan var han höll hus. återigen suck. jag frågade då än en gång vem det var jag hade att göra med.

"Din hemliga beundrare. Vi borde ses." 22:33.

här borde vi ingenting. men ifall det var ngn som jag faktiskt tycker är skön så testade jag att istället gissa vem det kunde vara. kom nämligen på att det kunde vara en polare från gymnasietiden, vi kallar honom hycklaren. grymt rolig kille och han hade dessutom kommenterat min fb-status några timmar tidigare. han hade nog inte skrivit så där men jag tänkte att han möjligtvis hade ett tillfälligt hjärnsläpp. sååå jag drog till med en chansning och skrev "är det hycklaren?"...

"Det är hycklaren fast på steroider..." 00:11, natten till söndag.

där var mitt tålamod slut så jag skrev bara "meh." tillbaka. varpå han svarar:

"K. Götgatan utanför ljunggrens kl 1.30?" 00:38.

jag hade för kul med mitt sällskap för att orka att ta reda på vem den mystiske beundraren var, så jag sket i ljunggrens. hängde färdigt på malmen istället och tassade sen vidare till ett kebabhak. därefter funderade vi på att dra till patricia, men jag ångrade mig i sista stund då jag kom på att jag behövde sova.
dagen efter kollade jag upp vem det var jag hade sms'at med. hitta.se, tack för att du finns. hans namn säger er ingenting, men tro mig när jag skriver det; jag är så väldigt glad att jag inte mötte upp med honom. vi ska döpa honom till jöns, för han är en riktig jöns. jöns gör mig totalt onervös. undrar om han någonsin kommer att ge sig. har han ingen värdighet? han har redan hört av sig tusen ggr det senaste året och blivit lika dissad då som i helgen. nu har jag sparat hans nummer iaf så att jag slipper slösa dyrbar tid på att sms'a honom i hopp om att det är ngn crazy/sexy/cool kille jag har att göra med.

nu låter det som om jag är så där självgod igen. det är jag inte! tro mig, jag har också blivit dissad! men inte fan tusen gånger på raken av samma person!! jag förstår mig inte på vissa människor. jag är medveten om att det inte bara är killar som håller på så. hade en kvinnlig kollega för några år sedan som också var ruskigt desperat. jag menar inte heller att man borde spela svår och sån skit, absolut inte. men människor, snälla! vet ert värde! blir ni glasklart dissade - move on! önskar att jöns kunde se det som att det är jag som missar något fint istället för att fortsätta längta efter kärlek han aldrig kommer att få från mig. nej, tjatiga, klängiga män är inte män jag faller för. inte snubbar som tror att de är så jävla coola för att de väntar med att höra av sig "bara för att" heller. alltså killar. killar, killar, killar. kan ni inte bara vara som jag? hör av er när ni känner för det, tills ni blir dissade. och blir ni dissade - move the fuck on.

happ

satt och funderade på bussen idag - tänk om jag skulle uppdatera min gamla hångellista? det är nu eller aldrig känns det som. den senaste versionen är från 2lax7, precis innan min australienresa. de första månaderna var backpackermånader på hostel och innebar fest fem dagar i veckan. ni kan ju tänka er att listan kändes rätt oskön att ta sig tid till att uppdatera då jag kom hem till sverige igen. jag tänker dock att det kan vara värt att försöka komma ikapp, med tanke på att jag numera är rätt lugn och metodisk i mitt hånglande. undrar lite om det är jag som blivit mer kräsen eller om det är män (och kvinnor) runt omkring mig som blivit mer kräsna. förmodligen en blandning. jag festar ju inte mindre än innan australien, tvärtom. kanske har jag bara blivit präktig och okåt? tycker tydligen att det är tacky att hångla på krogen. och dejtar gör jag inte, jag står över sånt trams. kanske har jag bara blivit mindre attraktiv?

en annan grej jag tänkte på är hur äckligt det är när folk har sin partner med i sin profilbild på facebook. sorry om jag trampar någon på tårna. ha i åtanke att det här endast är vad jag själv tycker, och att det inte på något vis är samma sak som den ultimata sanningen. som jag har skrivit i tidigare inlägg är det inte mitt mål att trampa någon på tårna (nåja), jag försöker bara att hålla en uppriktig nivå i den här dagboken. om det är någon tröst skulle jag förmodligen inte säga att du är äcklig till dig irl --> jag anstränger mig för att ljuga --> jag bryr mig om dig. och om det är någon ytterliggare tröst kan jag också vara lite äcklig ibland.

nu ska jag sova. har kollat agenda m päronen och gossipat m junior. det är så grymt tråkigt att sova, jag drar mig alltid för att gå och lägga mig. världens mest onödiga grej, sömn. det enda som är kul med sömn är att drömma (inte mardrömmar!) och att sova ut.

puss och sov gott mina sockerkringlor!

mvh,
mary

lördag 23 oktober 2010

jag sitter på tåget och har så trist, åker flera kilometer, minst...

kommer ni ihåg den gamla dängan? "fittan sticker fram"? hård och hårig, hård och hårig. haha. jag undrar än idag om den framfördes av en man eller av en kvinna.

jag blev varken hård eller hårig av att sitta på tunnelbanetåget idag. det satte sig en snubbe, som stank av alkohol, snett mittemot mig.
jag har lätt för att sega till lite då jag åker t-bana. framförallt när jag (som idag) är på väg hem efter jobbet. men tack vare crazy slapp jag bli sådär seg - han höll nämligen låda hela vår resa, från typ ö-malm till slussen. han snackade med sig själv mest (det var iaf ingen som svarade honom) men då och då skrattade han även till när några i närheten drog något skämt. han basunerade också ut, bland mycket annat vettigt, "du vet inte vad lyckan är!" och även att "...du borde göra det på en gång" (missade tyvärr exakt vad som skulle göras på en gång).
mittemot mig satt en ganska classy lady, femtioplusare. hon vantrivdes och visste inte vad hon skulle ta sig till. åkte med en station sedan bytte hon plats. platsen mittemot mig blev då ledig, varpå crazy tog över hennes säte med orden "då ockuperar jag!". haha han var så skön, för han var inte arg utan glad. en glad och full galning! de är de bästa galningarna. det finns en galning som stryker runt i lidingö centrum (jag jobbar i l-ö centrum) och han är en arg och full galning. väser "horor!" och dunkar gärna till affärernas skyltfönster med näven. har extremt hög panna. han är den värsta sortens galning.

när classy lady gick så sa crazy glatt "hejdå!", men hon svarade inte.

istället kom då en äldre man och satte sig brevid crazy, dock tvekade han lite innan han slog sig ned. tror att han ångrade sig i efterhand. crazy uppmuntrade honom med orden "slå dig ned!" (haha) och mannen svarade "tack!". killarna i båset brevid satt och skrattade. ibland kunde jag inte heller hålla mig. fnissade då tyst för mig själv, nedburrad i min tjocka halsduk och satsade på att låtsas som att jag skrattade åt något sms. det kändes taskigt att skratta åt crazy. jag skrattade iofs mest med crazy, men det fanns där ett utrymme för missförstånd. jag tyckte inte att det var värt risken att han kanske skulle tappa ansiktet.
efter ett tag blev det även för mycket för den äldre mannen för när crazy skulle gå av vid slussen så sa den äldre mannen att crazy skrämde folk och att crazy borde lugna ned sig (ja, något liknande). jag tror inte att crazy blev ledsen, men jag blev lite ledsen för crazy hade inte gjort något dumt egentligen. tvärtom, han bjöd ju på en av månadens mer intressanta röda linjen-resor.

så jag sa "hejdå!" och log åt crazy. crazy blev så glad att han ville ge mig en kram. han såg faktiskt ut som om han skulle börja gråta av lycka. jag sa "nej, jag vill inte kramas, jag vill bara säga hejdå" och log igen. då sa han hejdå, och berättade att han var väldigt glad för att jag pratade med honom. sedan bugade han (definitivt mer än två gånger) och hoppade av vagnen. på perrongen dunkade han på fönstret (vad är grejen med galna människor och fönsterdunk?) och vinkade glatt. hukade sig lite som om han var muslim och jag hans mecka. han fick ett leende och ett peace-tecken tillbaka.

vad jag försöker säga med den här historien är inte mycket alls. mest ville jag bara berätta om min intressanta resa (en av månadens mer intressanta kom vi överens om, right?) från ropsten - zinken. när jag var yngre hade jag inte vågat säga hejdå. men jag är glad att jag gjorde det. folk är lite crazy i allmänhet. nu vågade den här snubben visa det öppet och det tycker jag att han ska ha cred för. så länge man inte är taskig mot folk så ska man få bete sig hur man vill. sedan kanske det är lämpligt att lägga lite band på sig om exempelvis barn är i närheten. jag var iaf väldigt lättskrämd som barn, var rädd för allt. å andra sidan kanske jag inte hade varit lika rädd om jag exponerats för lite crazy i större utsträckning.
vem vet. nu är jag i alla fall vuxen och modig, det känns så jävla bra. och om jag själv i framtiden blir crazy - nej, förlåt - om jag själv i framtiden blir ännu mer crazy (för tro mig, alla är vi mer eller mindre crazy), så hoppas jag att jag har nära och kära som kan försvara mig mot sneda blickar och taskiga kommentarer då jag åker tunnelbana.

fredag 22 oktober 2010

you'll be my american boy

jag älskar amerikanska män!!

de är supersociala och har underbar dialekt. hur kan de vara så fantastiska? gentlemän och roliga. om jag får barn så hoppas jag att de blir amerikanska män, hela högen! men inga jäkla surfare, och inga basketspelare heller. de ska ha kostym och bo i nyc. men de får absolut inte vara några tommy hilfiger-töntar i the hamptons. de kan också få bo i washington, kanske även i boston? aej spelar inte så stor roll. men de ska inte bo i LA tror jag. san francisco är okej. eller de kan få bo i vilken större stad som helst. kanske fortfarande ändå inte LA då. kan tänka mig skatare också, men inga punkare. möjligtvis rockgudar. fast då ska de kanske bo i LA? eller om de är rockgudar så får de hellre bo i london. okej nej, jag kan tänka mig såhär:

mina barn ska vara amerikanare och bo i nyc och bära kostym. jag kan bli lite som courtney love, vilket innebär att jag då får bo i LA. men jag har inte riktigt bestämt mig hur jag ska ha det än. jag ska iaf ha kläder i knalliga färger och svart. på sommaren kan jag få ha vitt. jag ska inte vara "svår" iaf, men det har väl mindre med stil att göra. men för att folk ska förstå att jag inte är svår och skitnödig som person så kommer jag aldrig att typ välja bort mascaran för att istället satsa på dovt röda läppar. men det är väl mest också för att det ustrålar så mkt mer än bara svår, det utstrålar framförallt fult. glitter är bra för mig, typ pråliga grejer! inte så mkt pennkjolar. fast på jobbet är det okej. kanske en pennkjol m en oväntad twist någonstans?

när jag inte festar ska jag jobba hårt och länge. sedan ska jag slappa mycket. kommer inte att slösa tid på att städa eller att påta i rabatter. kommer nog inte satsa på rabatter alls. källsorterar gör jag kanske men kompostering är lite unket så det blir inget sånt. om jag gifter mig så kommer det att vara med en man som ogillar golf. cykel får han såklart ha, jag kan ju inte neka honom en cykel, men jo kanske att jag inte vill att han äger en cykel. hellre då att han har en häst stående, det skulle möjligtvis vara något. men den ska han väl egentligen inte engagera sig så mkt i. jag vill nog att han ska åka rätt mkt kommunalt, och mkt taxi. bilar är tråkiga. hellre hästen.

onsdag 20 oktober 2010

revival

vi har tjatat om min gymnasiecrush no doubt. nu ska vi tjata om en annan gymnasiecrush, nämligen serien rocky. när jag var liten var jag väldigt aktiv på myspace. där startade jag en grupp till rockys ära som faktiskt kom upp i ngt hundratal medlemmar. jag bjöd också in rockys skapare, martin kellerman, som gick med. jag var stolt och glad. när jag drog till australien år 2007 blev mitt myspace-konto kapat på ngt vis (orka?) och då och där la jag ned myspace. gruppen finns kanske kvar, vad vet jag. mitt konto är iaf dött. ngt som dock lever kvar är ju min uppskattning för rocky och idag satt jag och kollade igenom lite seriestrippar. skrattade flera gånger högt framför skärmen;

http://channels.msn.se/serier/default.asp?cat=rocky&count=0&date=20100919

titta och njut! it's on the house.

regards,
mary

tjipps

chips är så sjukt gott! chips och dip är det bästa. aaah nej!! tar tillbaka - chips och dip OCH COLA är det bästa! jag har en pluggkompis, bloggdubbar honom härmed till riddaren eftersom jag inte kom på ngt bättre och nåt ska han ju få heta, som inte dricker cola. vilket freak!
det var fyi riddaren som jag pluggade med på bibblan hela sista dagen innan tentan. cheesus, jag kan visst inte skriva ett blogginlägg utan att nämna bibblan. bibblan, bibblan, bibblan.

sen har jag en annan pluggkompis som vi kan avvakta med att bloggdöpa eftersom jag inte riktigt vet om vi kommer att bli så tajta så att jag finner det lönt att döpa honom än. men hur som haver, han dricker inte varma drycker. han hävdar att det är onaturligt. jag undrar vid vilken grad en dryck övergår från kall till varm? bröstmjölk är ju rätt naturligt. är den tillräckligt kall för att enligt honom klassas som kall? personligen skulle jag kalla 37 grader för varmt. eller kanske ljummet? nåja. jag frågar honom imorgon i skolan.

okej. kan "java update" vänligen lämna mig ifred? han hemsöker min skärms nedre högra hörn och han gör det ofta. otrrroooligt irriterande. jag är extrrreeemt sällan på java update-humör.

fick ett sms från min gamla barndomsvän annsgar (lika givet som internt smeknamn) där hon bad mig "berätta något kul" eftersom hon vid författandet var så "FRUKTANSVÄRT uttråkad". har inte svarat. fick major prestationsångest. dessutom kan hon väl läsa min blogg (undrar om hon skulle uttråkas i större eller mindre utsträckning efter läsningen?) om hon är så FRUKTANSVÄRT uttråkad som hon påstår. hon har inte läst min blogg. hon bor i götet och eftersom jag kan se var mina besökare sitter och larvar sig när de läser så vet jag att hon inte har varit inne och checkat. japp, läskigt värre guys. i am watching you! and you don't look pretty.

noterade idag att jag faktiskt har ett fan i moskva. hej hej moskva-bo! har också ett fan på lidingö. jag vet vem du är och det onödiga är att du inte pratar med mig men faktiskt är en av mina mest trogna läsare. så hej hej på dig också junior! tsk, tsk. och "tsk, tsk" säger jag, såklart, med värme. varmare än bröstmjölk, kära junior.

jag vet, jag skriver att jag har "fans" men egetligen borde jag skriva "läsare". narcissistisk som jag är (konkret bevis 1: jag driver en blogg med flest besök från egen ip-adress...) så kommer jag att fortsätta inbilla mig att jag är underbar och älskad av alla och att ingen läser denna blogg för att skratta gott åt hur fånig jag är och hur villig jag är att exponera denna grad av fånighet på nätet for every moskva-bo to experience.

okej. veckans happening! haha eller nja. tillräckligt happening för att få lite bloggbuzz; igår under lunchen frågade mannen i mitt liv (snarare mannen som lyser med sin frånvaro i mitt liv) min storasyster om mig. ha! ägd! var min första reflex att skriva (gymnasietidens mest missbrukade ord?). wow mary, grattis. verkligen halva inne. hur gör du? jag vill bli som du. nej men snubben jag syftar på är iaf snubben som jag funderade på att döpa till "någon annan" och "pläh" i ett tidigare inlägg. han går i samma klass som min storasyster madde. har faktiskt inte hängt så mkt m honom men av det lilla vi har hängt så har jag haft kul på en obehagligt hög nivå. tyvärr så är han dum i huvudet vilket jag har bevis för; i somras förstod han inte att han var kär i mig. slug som jag är drog jag bort insatsen, mitt hjärta, från bordet och sa upp den lilla kontakt vi hade. så där har ni det, svart på vitt, kära läsare. han är faktiskt dum i huvudet. det är ett under att han klarar sina läkarstudier.

nej nu ska vi väl inte sitta här och vara bittra! solen lyser och våren är runt hörnet! fröjd!

hoppas att ni alla har en underbar eftermiddag. det tänkte jag ha. mycket är skit i världen men för en gångs skull är min lägenhet städad. skål för det!

högakningsfullt,
mary

tisdag 19 oktober 2010

nostalgi

lyssnade precis på "running" m no doubt. har inte hört den på så länge. jag lyssnade på den otroligt mycket under sommaren -03, då jag bodde hos min mammas gamla pluggkompis i des moines, iowa, i fem veckor. mitt bland majsfälten. det var en underbar sommar och jag blev riktigt kär för första gången. kärlek när den är som bäst - på engelska. åh vad jag var kär och åh vad jag var ledsen när vi skiljdes åt och åh vad jag inte kan låta bli att tänka på min gamla kärlek när jag lyssnar på running. underbar låt, underbar sommar, underbara minnen.

för övrigt kommer min summer fling till köpenhamn för att plugga i nästa vår, ska bli grymt kul att se honom igen som vi kan kalla dairy king (för att vi var på dairy queen tillsammans och drack vanilla malt shakes). vi har dock setts sedan dess, en gång år 2006 då jag och min familj gjorde en roadtrip i staterna och även under sommaren 2008 då jag, min familj, börje och dairy king och hans pappa gjorde en roadtrip i europa.

jag har under den senaste veckan återupptäckt hur grymma no doubt är. jag älskar deras texter vilka jag kan utantill många av dem tack vare den stora musiknörd jag var i gymnasiet. jag gjorde inte annat än att lyssna på musik. jag måste köpa en ipod och komma in i matchen igen. nu är det snarare så att jag har sämst koll av alla, till skillnad från gymnasietiden då.

jaja. mañana, mañana.

nu ska jag träffa panda som jag inte har träffat på år och dagar känns det som. men egentligen sågs vi sist för en vecka sedan. ska bli kul att höra hur hennes london-weekend (ur?)artade sig.

förresten kom jag på att jag glömde skriva vad jag klädde ut mig till på pandas födelsedagsfest med tema "things that are bad for you"... jag var utklädd till kärlek. hjärtan och rött överallt. dessutom konstruerade jag amors båge med hjälp av piprensare.

dessutom vill jag, innan jag lägger på höll jag på att skriva och det kan få stå kvar, passa på att berätta att tentan gick bra i fredags. det känns stabilt. senare på fredagkvällen träffade jag klasspolarna och drack öl. det kändes kanske ännu mer stabilt.

puss och klet på er!

torsdag 14 oktober 2010

tentaplugg, slutspurten

fick ett trevligt sms från sockersodan idag, då jag satt m en klasskompis och pluggade på bibblan.

jag skrev:
statistik är bajs.

hon svarade:
Handelsrätt är bajs! Ja vill ha öl!

så spot on! två andra klasspolare hade tidigare bjudit in oss till plugg på ljunggrens, en krog här i sthlm. men jag kände att det nog vore mer effektivt att undvika studieplatser där det serveras alkohol. vilket visade sig vara ett smart drag, ty när sockersodan nämnde öl så vattnades det rejält i munnen på mig och min klasskompis. vi nöjde oss med vårt kaffe. men imorgon blir det tentaöl!

in other news, jag råkade lämna min sambo (min favoritgadget, min rosa laptop från dell) utanför bibblan i typ tre minuter innan jag kom på att jag hade glömt bort henne. åh, vilken hemsk dag det hade kunnat bli! jag hade lämnat henne där odenplans alla uteliggare hänger dessutom. fast de var inte där just idag, det börjar väl bli för kallt. vilken tur! ingen ska bygga koja med min dell. hon är ju till för oss som har råd med internet. åh, vad jag älskar min dator. <3

bloggfri vecka

hade ju tänkt att inte blogga den här veckan. har tenta på fredag och försöker att undvika datorn så mkt som möjligt. men nördigt internetberoende som jag är går det inte alltid så bra. så nu levererar jag ett återfall.

jag och en klasskompis ska träffas på stadsbiblioteket idag och när han igår frågade när vi skulle ses så svarade jag att han kunde få komma när han ville, för jag skulle bo kvar över natten. då var det ett trött skämt. idag, efter lite reflektion, är det fortfarande inte mer än ett trött skämt.

snart kommer robyns nya platta, och sista för i år, ut. ska bli kul. hade jag velat spendera pengar på henne hade jag bokat biljetter till hennes spelning på berns i december. men jag prioriterar hyra, mat och kläder. får väl ljuga när folk frågar ifall jag var där. folk kommer att tycka att jag är så creddig. ~*LäNgTaR*~

nej, nu ska det bryggas kaffe. och fönas hår. och sminkas. mitt mål är att förminska påsarna under ögonen ngt. med de jag har nu är både laptop- och skolväska överflödiga.
ett effektivt sätt att förminska påsar under ögonen på är ju att sova ut. men eftersom att jag inte har resurser till att sova just nu, får jag nöja mig med att lägga gurka på ögonen. och eftersom att jag inte har resurser till det heller får jag nöja mig med det jag har resurser till. därför ska jag nu slice'a upp den halvan tomat som ensam ligger och huttrar i min kyl. vilken tur att jag köpte en tomat på konsum. tror nämligen att ketchup hade varit en sista utväg - ketchup har jag alltid hemma. är glad att jag slipper testa.

puss darlings!

ps: "darling" är en kass film. se den inte. en annan supersämmig film är "se upp för dårarna". sist och kanske sämst är "transformers". jag gör mitt yttersta för att inte börja gråta nu, de är så dåliga alla tre. megaledsen blir jag. men det räcker med påsar under ögonen, behöver inte skaffa mig pluffsiga ögonlock också. ds.

fredag 8 oktober 2010

so fresh n so clean clean

konstaterat: det är lätt att nojja upp sig över att man spillt tandkräm- och salivskum på hakan då man fem minuter tidigare smörjt in sig med brun-utan-sol. pigmentfläck-utan-sol är osexigt!

godnatt gott folk, önskar er en festfylld fredag.

lyssna nu

kom på att jag kanske vill förklara lite kort varför jag förstod att mr negro ville ligga. jag tror att han trodde att jag var intresserad. jag skojade när jag skrev ligga, självklart tror jag inte att han bara ville ligga sådär appropå körsbär. men jag menar typ, jag tror att han trodde att jag kanske tyckte att han var söt eller ngt. inte halva inne kanske, men, jo, kanske halva inne. det tror jag att han trodde att han kanske hade. och jag ska förklara varför han kanske trodde det.

för det första är han socialt inkompetent. hade han inte varit det så hade han inte trott att han hade halva inne (faktorerna lyckas bero av varandra, spännande! typ jag är tjock för att jag är ledsen och jag är ledsen för att jag är tjock) och hade han inte varit social inkompetent så hade han inte stirrat ned mig som om han verkligen ville att jag skulle bli en saltstod. okej det här "för det första"-stycket är grymt osoft att läsa - jag beklagar! det är som sagt småtimmarna vi är inne på nu.

för det andra så läste jag en bok som kanske inte är den roligaste jag läst men som ändå var rätt lustig ibland. och det händer att jag ler, och till och med skrattar till då jag läser lustig text. det är det många som gör! och det gjorde jag. kanske vågar han själv inte göra det, och kanske har han själv aldrig märkt att det finns de som ler och skrattar trots att de inte vill skicka ut "du har halva inne hos mig"-signaler. i don't know. men så var det iaf. det fick honom att tro att han hade halva inne. flickfnitter.

för det tredje tyckte han att jag var snygg. vissa fulare människor tror ibland att de har halva inne hos snyggare människor helt enkelt därför att de har sett skönheten och odjuret för många ggr. trist. själv såg jag disneyfilmer som ung men favoriten är aladdin och där var det ju rätt klart att jasmin utseendemässigt hade valt jafar ifall hon velat ha en ful karl. så jag är inskolad som lika barn leka bäst typ. eller iaf man vill leka med barn som inte är grymt mkt fulare än du själv. jag menar aladdin kanske inte var lika snygg som jasmin ändå. men han verkade najs att hänga med! och det är viktigt! okej såhär; inte ful som ett kok stryk och absolut karismatisk. och kanske en flygande matta på det.

jag är en loser som kollar youtube-klipp inpå småtimmarna!

jag är väljer att gå ut med den här informationen till er och på samma gång slakta min värdighet offentligt (nåja, bloggen är ju rätt anonym).
men det är uppoffringar man får göra ibland. ty jag kan nämligen inte vänta till imorgon, dagtid, med att dela med mig av den här fantastiska killen och hans seperoliga klipp.

http://www.youtube.com/watch?v=K2oLoBpFmho&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=BKLZkEm5A0g&feature=channel

när han hälsar på sina tittare säger han saker som "what's up forum". han är inte spec snygg men han har mer karisma än... tja... den totala mängden karisma du kan samla ihop på en average nattbuss med lagom många människor på, ngnstans i sverige? typ lördag natt? ah whatever... det spelar ingen roll. han är bergis världens rockstar på nätet m tusen c6-förfrågningar om dagen. det hoppas jag, det ska han banne mig ha.

torsdag 7 oktober 2010

bibblan

hey fellas, bara förvarnar er nu... detta är ett ganska långt inlägg. det är kanske inte värt att läsa, jag skulle nog inte orka om det inte handlade om mig. så intressant är det icke. think you're man enough? okej spänn fast säkerhetsbältet...

satt och pluggade på bibblan idag. läste om kulturanalyser. nästan sugen på att göra en djupgående kulturanalys på stockholms stadsbiblioteks klientel efter kvällens upplevelser.

det börjar bra! lyckas komma in i pluggro i cirkus en hel timma är lika med yeaaah!

halvvägs in i nirvana bryts dock min koncentration av att fyra muppar slår sig ned kring mig. ettan och tvåan var kth'are (de viskade mattetal, använder ryggsäck och är allmänt inte min typ utseendemässigt). trean och fyran hade inte ens böcker uppe, de fick alltså inte mkt gjort annat än att få mig på dåligt humör. lyckades läsa om inte bara en rad utan typ ett kapitel fem ggr innan jag tog tag i mig själv och insåg att - nä, det här viskproblemet kommer inte att gå över. och som jag nämnde i ett tidigare inlägg - jag är inte rädd för argumentation. letar inte direkt konflikter, men har jag ett problem med någon eller dennes attityd så bör denne någon få chans att inför mig antingen ändra på sitt beteende eller åtminstone förklara sitt beteende.

i alla fall. jag vänder mig till mina pluggkamrater och säger som det är;

- ursäkta mig killar. jag stör mig egentligen inte på att ni viskar. jag stör mig däremot på att konsekvensen av ert viskande blir att jag endast kan fokusera på en enda tanke - nämligen om jag borde be er att sluta viska eller inte. jag har tenta snart och jag vill verkligen klara den varpå jag behöver plugga fokuserat. så därför undrar jag nu - om ni får varsin godis ur min godispåse - skulle ni då kunna tänka er att sluta viska (hello hello, eh, maten tystar mun. men det sa jag såklart inte...)?

de bad om ursäkt, tackade nej till godis, höll käften, och fick något gjort. när de senare började plocka ihop sina prylar ville jag såklart inte att de skulle viska vidare om mig som bibblans bitch så jag insisterade på att de skulle ta en godis var. de insisterade nej och tack tillbaka. och jag fick ett "lycka till på tentan!" av de 25 procent i gruppen utan bokstavskombination. mysigt! :)

så back to business - lyckades plöja igenom några kapitel till, med god fokus.

efter ett tag sätter sig en svart snubbe framför mig, slänger fram sin snopp på bordet nej förbryt mig, förbryt mig, sin laptop på bordet och börjar glutta. inte på skärmen. på mig. nu är jag ju rätt duktig på att inte glo sönder folk trots att det kliar i pupillerna. jag sneglar vanligtvis om jag känner att jag bara måste kolla ifall han verkligen gluttar på mig. men det var såpass uppenbart att han gluttade loss på mig och inte på sin skärm att jag inte kände något kli att ens smygtjuvkika för att verkligen vara säker, som man annars kan vilja göra ibland. på tuben exempelvis! där tycker jag mig ofta få känslan av att "folk" glor. sedan smygkikar jag tillbaka och då ser jag att "folk" kollar på alla snygga tjejer runt omkring mig. jag känner mig pinsam såklart, men om man vill göra livet mer intessant så är det ett bra tips. låtsas som om allting kretsar kring och allas blickar vanligtvis vilar på just en själv. okej nu kom jag av mig, åter till mr negro...

ja, okej, hm, var var jag? alright - jo! så; snubben sitter alltså och råglor. jag försöker koncentrera mig på studielitteraturen. lyckligtvis kommer jag in i boken trots hans eviga spejande.

i mr negros huvud under två timmar som min bordsherre: händer ngt nytt? åh hon drar håret bakom örat! hon vill väl vara fin inför mig. bäst att jag harklar mig så att hon fattar hon att jag är på. aha, oj, hon hör att det regnar på fönstret - höstmysigt! romantiskt... hon kanske vill hålla handen? vågar jag kasta mig över henne och grovhångla snart? hur tidigt är för tidigt? eh, hm, jag väntar. en stund. men wow, hennes blick flackar galet mkt. hon måste vara nervös. okej, that's it - hon vill haaa mig, percy... (eh jag ville bara skrika typ hur fan för i helvete ska jag kunna läsa utan att flacka med blicken, mååårooon??! men det var aldrig läge, man måste vara tyst i bibliotek)

till slut blir klockan mkt och jag trött med den. de stänger nio och jag behöver inte vara nörden som sitter kvar till stängning. kl kvart över åtta har jag haft misterns stirrblick på mig i runda slängar två timmar. börjar plocka ihop mina grejer. ner m kaffet... chokladen... bananskalet... vattenflaskan... meeeen what?!? japp. preciiis. såklaaart. min kära vän the glutt dude ska lämpligt nog också dra sig hemmåt. sällskap? ligga? don't think so! naj, jag börjar då sega istället (och remember kära vänner; vid det här laget är jag trött och vill bara komma hem snabbt - inte vika min halsduk långsamt och prydligt för att med omsorg stoppa ned den i väskans ytterfack). men. jag. seeegar. och. mr negro. seeegar tillbaka.

så vi seeegar.

och seeegar.

och seeeeeegar.

men då slutar jag att packa. jag tar upp min bok och läser vidare. HA! OWNED! han hade tyvärr (för honom tyvärr, för mig cowabunga) nämligen redan börjat rulla ihop datorsladden. there is no turning back now, weirdo.

så jag sitter kvar, och ser hur han motvilligt fäller ihop datorn. han vet inte riktigt vad han ska göra. jag tror att det tar honom utan att överdriva kanske fyra minuter att sippa upp sin jacka. sen. går. han! and victory is mine!

för säkerhets skull sitter jag kvar i fem, sms'ar panda, smiter ned till cafeterian och känner mig allmänt som den konstiga tjejen som glömt att betala elräkningen hemma och nu funderar på att gömma sig kvar ngnstans i bibblan och slagga i en hylla. men jag går till sist hem, två hoodies över huvudet, försöker se så ful och konstig ut som möjligt och ringer samtidigt panda. sitter nu här och har inte blivit sexuellt antastad än. p to the j to the u.

det var det! :)
puss och skunk anansie på er ladies!

mvh mary

onsdag 6 oktober 2010

lattjo

att min mobil tog ett dopp i toan på labbet i helgen. när jag bestört insåg att skärmen slutat fungera vägrade jag festa vidare. istället gick jag till sleven och tröståt en halv muffin. den andra halvan led tyvärr av klaustrofobi, men lyckades tack och lov ta sig ur plastpåsen --> ur panikattacken. tyvärr ledde hans nyblivna frihet till nästa trauma - sönder och samman och överallt smulades han i min fina väska. hade han bara haft tillgång till min mobil så hade han kunnat ringa en vän och ta sig ur knipan. mina tankar går ut till mr muffins släkt och vänner. gå in på tasteline och titta på muffinbilder för att hedra hans minne.

nej men let's cut the bloody crap, alltså verkligen. detta är ju beyond löjligt. det måtte banne mig vara iaf sjätte mobilen på två år, suck och stön. vilken tur att jag inte hade hunnit samla på mig så många nummer eftersom jag tappar bort/har sönder/blir snodd på mobiler så ofta! så tack herr väskryckare i marseille, tack! hade det inte varit för din skull hade jag blivit av med så många fler kontakter.

det tar mig ungefär fyra timmar att lusläsa nöjesguiden förresten! :)

när jag beter mig som en idiot...

...tycker jag att folk (däribland räknas även jag själv in) ska förlåta mig om jag 1) erkänner att jag betett mig som en idiot och 2) skäms som jag bör skämmas, alltså skall mängden skam bero av hur idiotiskt jag betett mig.

inte helt ologiskt! detta innebär att jag kan komma undan med ganska mkt utan att känna mig helt kass alltför länge. dessutom tillämpar jag den här förlåtelsemetoden även på mina medmänniskor då de har klantat sig. it's a win/win - jag slipper vara osams med folk länge och de slipper gå runt och vara rädd för att jag fortarande är arg. livet är för kort för att bråka. jag tycker att den här metoden är grym att använda sig av då man ska vända andra kinden till (för det ska man i regel alltid göra).

ngt av det värsta som finns är att inte veta om man har handlat schysst eller oschysst. jag är säker på att jag ibland är väldigt bra på att övertala mig själv om att jag har rätt. det vore verkligen skönt att ha dr phil på speed dial. och om personen jag är i konflikt med är dålig på att argumentera så är blir det supersvårt. extra supersvårt om personen i fråga är dålig på att argumentera och faktiskt har rätt. eller vi backar, personen kanske inte måste vara dålig på att argumentera för att det ska bli svårt - personen måste vara sämre än vad jag är. annars låter det som att jag själv tycker att jag är bättre än dålig på att argumentera. och jag vill inte att ni ska tro att jag är en mallgroda - jag kan vara usel på att argumentera. speciellt då jag vet att jag har rätt, men då personen jag bråkar med är bättre på att argumentera för sin sak. fy fan! då blir jag sämst. i dessa situationer är det självklart helt okej att ta fram nävarna eller i alla fall skrika ut irrelevanta och gärna snuskiga personangrepp. if you can't answer a mans arguments, all is not lost; you can stll call him vile names typ. superbra sagt av en amerikansk snubbe som hette elbert hubbard.

nej men jag svävar ut och jag vet inte riktigt åt vilket håll. jag orkar inte knyta ihop trådarna heller, jag har ont i huvudet och måste plugga. om ni inte fattar vart jag vill komma så får ni vara ledsna över era bristande tankeläsartalanger ty jag orkar inte blogga mer nu. blä, detta tar verkligen musten ur mig ibland.

men - det här kan jag kanske säga iaf - det är inget fel i att argumentera. är det något i en relation som inte stämmer är det för mig (i princip alltid) självklart att ta upp det med personen det gäller. precis som jag hoppas att de som stör sig på mig/mitt sätt att bete mig ger mig chansen att få motivera mig/mitt sätt att bete mig. och kanske till och med bryr sig så mkt om relationen til mig att de inte bara hoppas att det "går över av sig själv", för de flesta problem går inte över av sig själv. de flesta problem blir värre av sopa under mattan-metoden. och jag borde veta, jag har bråkat i hela mitt liv och var definitift stökigast av systrarna i mitt barndomshem.

vi avslutar med fler visdomsord.

silence is one of the hardest arguments to refute.
- josh billings

sticks and stones may break your bones when there's anger to inpart. spiteful words can hurt you feelings but silence breaks your heart.
- okänd

fredag 1 oktober 2010

steker

använde stekpannan för första gången idag. är grymt glad. nu, nu känns det verkligen som hemma! jag är också så glad att jag inte har ngn köksfläkt - det ska märkas att jag lagar mat! blev bacon, kantareller och tomat. och kryddor!! jag har några kryddburkar, det ni! när jag börjar köpa färska kryddor - då är jag vuxen. hoppas oset sätter sig såpass väl i väggarna att gäster snart per automatik förstår att jag gillar svamp. la sista slantarna på efterrätt istället för färska kryddor. vi valde (och med vi syftar jag på mig själv) klassiska rostade och saltade cashewnötter, cashewnötter m chili & lime, cashewnötter m bbq-smak, cashewnötter m sourcreme & onion-smak. och ett så kallat wildcard - saltade och rostade macadamianötter. mm. heaven in a bag.

fan! blev ju några wasabinötter också. shit. men nu måste jag lugna mig, snart börjar jag väl till min fasa blogga om matlådor också. läste min syrras beskrivning av hennes blogg häromdagen - hon har faktiskt formulerat sig såhär: "Om vardagens alla små ting! Läkarstudent som pluggar i Lund. Ursprungligen från Stockholm. Bloggar om livet, med allt som hör till! Gillar mat och dryck, träning m.m. Ordförande i Medicine Studerandes Förbund Skåne. Tips på matlådor!"
så gulligt. tips på matlådor! när jag läste det tänkte jag först; hur kan vi ha ploppat ut från samma livmoder? sedan tänkte jag; åh vad gulligt. till sist tänkte jag, och sa detta även högt för mig själv; jag skall då aldrig blogga om matlådor.

men det är bra att andra gör det, uppenbart finns där ett behov av matlådsbloggeri.

puss och kram skumbanan.

ps: nej, jag sa nog inte det där om att jag inte ville blogga om matlådor högt för mig själv. men vem är du att döma mig? du ljög med stor sannolikhet också idag. och tröjan du har på dig är gräslig. ds.

things that are bad for you

ska på födelsedagsfecke på lördag. temat för kvällen är things that are bad for you. jag vet precis vad jag ska klä ut mig till, men inte riktigt hur detta ska gestaltas. kommer att berätta vad jag klädde ut mig till efter helgen. nej, jag ska inte vara en cigarett och nej, jag ska inte vara en kolhydrat. jag ska inte heller vara en snopp eller en jägershot. för övrigt var det jag som kom på det coola temat. mm. bättre än wild wild west eller beach. så trött på dessa efter studentskivorna -06.

nu ska jag shoppa m panda.

hångel på er!
yours truly,
mary