street art VI

tagen den 27 december

en av de finaste jag sett (hittills)! mellan hornsgatan nummer 20 och 22, under räcket på muren

street art V

samtliga bilder tagna idag, den 27 december

 här har vi vår ögonkakao-inspirerade sticker igen, mariatorget...

 ...och guerilla knitting

under bron vid zinkensdamms ip (den som bär upp ringvägen och korsar maria skolgata)

 under samma bro

lucka nummer sex i gatukonst.se's kladdventskalender

 vid zinkens väg, tantos nordöstra hörn...

...har gosedjur hängts upp av en grupp på fyra personer...

...som enligt egen utsago inte tillhörde någon organsiation, kyrka eller liknande utan agerade privat. syftet med gosedjursupphängningen var tydligen att glädja barn som farit illa under julhelgen. fin tanke, men de borde kanske ha satt upp en förklarande skylt. jag och en tant med hund trodde först att det rörde sig om någon slags morbid anti-gosedjurskampanj. vet inte om barn som far illa kommer att förstå att det är fritt fram att plocka gosedjur. kan tänka mig att några gosedjur nog kommer att sitta kvar till årskiftet och frysa alternativt mögla ihjäl (beroende på väder).

street art IV

hittade ytterligare ett par händer, den här gången under skansbron eller skanstullsbron (vet ej riktigt) på södermalmssidan natten till den 26/12 2011. resten av bilderna togs idag, den 27/12.

 "hello jenka"-kasettband, söder mälarstrand vid münchenbryggeriet

 förmodligen samma person som har sprayat "i <3" över handikappsymbolen på hornsgatan jag tog bild på för några veckor sedan. som ni ser, vid münchenbryggeriet.

 även denna fina fisk påträffades vid münchenbryggeriet, längs kajen

 vid centralbrons fäste på södermalmssidan hittade jag den här båten. uppskattar ambitionen! måste ha varit ett projekt att ta sig ut för konstens skull.

 även här vid centralbrons fäste...

 ...och några meter bort hittar vi den här krabaten

längs katarinavägens västra sida, då man går över bron från slussen till gamla stan. inga favoriter, gillar väl den färglada kuben en del.

 samma plats som ovan

 guerilla knitting vid skeppsbrokajen

på räcket längs skeppsbron/östra slussgatan, nära södermalmstorg

street art III

samtliga bilder tagna 21 december 2011

 vid kungliga svenska balettskolan (skinnarviksbergets fot)

 centralbrons fäste vid söder mälarstrand (under bron)

vad häftigt det vore

ifall man fick chansen att möta människor för första gången fler gånger. alltså om man kunde börja om från början med folk, och om ens vän glömde bort en men att jag själv fick komma ihåg allt som man har varit med om tillsammans. även om man då inte skulle ha varit med om det, eftersom att det aldrig skulle ha hänt. eller fast, jo! eller såhär. ångrade mig, det skulle visst ha hänt. man skulle inte spola tillbaka tiden - det är inte intressant. men den andra personen skulle glömma bort allt man varit med om tillsammans. alltså med "allt" menar jag inte att det måste vara en hel del, fast det känns som en hel del när man använder ordet "allt". det kan lika gärna bara vara typ knappt någon tid, knappt några upplevelser alls tillsammans. typ någon man tyckt om eller någon man ogillat. jesuina har sagt att vissa människor kommer in i ens liv för att lära en något. jag tror att hon sagt att hon tror det. eller så var det hennes kompis som trodde så. det spelar kanske ingen roll, jag är inte säker. men det jag vill säga är att jag inte riktigt vet vad jag tror. eller det vill jag inte säga, jag vill inte säga någonting. jag vill bara skriva ned det här för att strukturera upp tankarna i huvudet lite. okej, så vissa människor är alltså menade att lära en saker. så om man tror på den teorin, om man förutsätter att det finns en mening med någonting, då är ju det samma sak som att INTE tro på slumpen. sen finns det ju kanske en tredje teori - att slumpen ger en möjligheter men att man själv måste förvalta möjligheterna som dyker upp. annars blir det aldrig något av dem. okej, nu kom jag nog på en fjärde; säg att man har någon slags kraft i sig som drar till sig vissa möjligheter. och den här kraften kan vara en bra kraft eller en dålig kraft, och kraften blir bra eller dålig beroende på hur man förvaltar sin kraft? åh fy vilken snoozefest. hur gick det här till? snark!!!! vi lämnar, vem får ut något av att ställa massa frågor utan svar? var var vi innan det blev trist? jo! okej, jo. så om man kunde göra om sitt första intryck? och alla följande intryck med. alltså jo! det var här jag ville knyta ihop det! om det är så att vissa människor kommer in i ens liv för att lära en något... och om man kanske lär sig något av den personen. det är ju bra att lära sig saker. men vissa saker lär man sig kanske när någon försvinner ur ens liv? och då tänkte jag bara, att då är det ju redan för sent. och man får helt enkelt ta den där lärdomen med sig till nästa gång en liknande person kommer in i ens liv! så slipper man bli av med den nya personen för att man ska behöva lära sig något. för man har ju redan lärt sig det där! så man slipper alltså bli av med den nya personen. så det är ju bra. fast ännu bättre vore det kanske ifall

STOOOOPP!!! måste bara avbryta, åh vad jag kom på att jag har sett den här beckfilmen förut och den är bra! längtar till slutet. bra, bra, bra. slut på stoppet.

ifall man slapp att den där personen måste försvinna bara för att man ska lära sig något. men vissa saker kan inte läras ut hur som helst - det finns tydligen regler.

haha måste lägga in ett stopp till här - på tal om regler. minns precis hur min pappa var så rolig när jag för någon månad sedan berättade för honom hur det hade tagit slut med mig och min förra kille ess. hahaha alltså åh, det är faktiskt så himla kul. pappa skojade om att ess inte hade fyllt i blanketten (gud jag sitter uppriktigt och skrattar för mig själv nu) rätt, "göra slut-blanketten". det var nämligen så att jag berättade för pappa att jag inte tillät ess att göra slut med mig, jag vägrade helt enkelt. och då poängterade pappa hur absurt det var genom att hålla med mig på skoj och sa typ "nej, det finns regler för hur man gör slut" och typ "det gjorde du rätt i". en byråkratisk process det kan vara det där, att göra slut. haha shit, dumma grejer man gör ibland haha. åh gud. kul! var faktiskt kul redan när pappa skojade om det, även om jag var ledsen då så minns jag att jag också garvade. stackars ess. stackars alla mina ex, förlåt mig för idiotiska saker jag sagt och gjort! oj lustigt. än en gång spelar ordet "alla" oss ett spratt, i alla fall mig. så många ex har jag ju inte, men det låter som det med ordet "alla" innan. slut på andra stoppet.

det där kanske inte behövde vara ett andra stopp egentligen, har ju inte så mycket mer att säga nu ändå. men antar att vissa saker helt enkelt måste läras ut på ett visst sätt. det är ju bara det att det finns så mycket att lära sig. och så kanske nästa grej man måste lära sig måste läras ut genom att någon försvinner? alltså, då kanske det hade varit bra om man bara kunde lära sig något "den hårda vägen" och sedan få testa igen på samma människa, fast utan att den personen visste vad som hänt tidigare? det är lite orättvist. men tänk om! fast det finns ju många saker man kan lära sig utan att människor försvinner. får väl hoppas att jag inte behöver lära mig så mycket mer såna saker. eller jag vet inte om jag hoppas på det. det är ju kanske bra att folk försvinner, så man får plats med nya människor. och man brukar ju säga så, ut med det gamla och in med det nya. fast man brukar väl säga en hel del. gammal kärlek rostar aldrig? äh. if it's meant to be, it's meant to be? den är bra. då slipper man göra något själv. det är så jobbigt att bestämma saker. lustigt, när jag började tänka på det här så tänkte jag på en vän till mig som jag inte har kontakt med längre, som jag undrade ifall jag hade kunnat bli riktigt bra kompis med ifall jag hade fått en chans till att lära känna henne från början. men sen, ju mer jag tänkte på det här, kom jag på hur många fler relationer jag kunde applicera det på. det är inte för sent att ta upp kontakten med henne igen. kanske just för att vi aldrig har varit så nära, det är inte så att vi har glidit ifrån varandra liksom. vi har bara aldrig umgåtts utanför jobbet, och nu när vi inte träffas via jobbet längre så träffas vi inte alls. inte för att jag har ett behov av att träffa henne, eller ens saknar henne på något vis. jag bara tänkte lite på det. att hon är nog en tjej som jag skulle kunna tycka om väldigt mycket, ifall jag lärde känna henne. men om man redan har lärt känna en person väldigt mycket, och den personen försvinner ur ens liv - då kanske det är svårare att få kontakt igen efter lång tid? för att man redan har förbrukat sin "chans"? med min gamla kollega har det ju aldrig förbrukats någonting, det kom aldrig så långt. liksom. oj, snark igen. men ska ändå sova nu. godnatt på er!

ps: jag älskar peter habers beck! han är så rolig. jag ska också börja kalla vegetariska rätter för "gräsmattor". ds.

p2: haha okej, älskar hur martin beck raggar. öppningsfrasen "hur är det med själen?". skall definitivt tillämpas vid nästa tillfälle som ges. ds2.

ps3: eller tas blir det ju, om det är jag som öppnar. i guess. ds3.

ps4: har känslan av att jag borde se "boyz n the hood" snart. ds4.

ps5: den enes flickvänsmaterial, den andres skit. och tvärtom. liksom, på riktigt, vad är det för ett uttryck egentligen? "flickvänsmaterial"? "pojkvänsmaterial"? jag är i alla fall mary-material. hellre det. och om vi vänder på det - varför skulle jag någonsin intressera mig för någon som klassas som pojkvänsmaterial? en sån lär ju vara fett banal! no surprises. ds5.

ps6: åh, på tal om no surprises! löfte till mig själv. nästa gång radiohead spelar i stockholm ska jag ta mig dit. ds6.

street art II

 västerbron (facing kungsholmen), den 18/9 2011

kajen vid kornholmstorg, gamla stan, 11/11 2011

tacksam

nu tar vi allihopa tag i varandras händer, sluter ögonen samt sänder kolossala mängder tacksamhet åt smhi! tack smhi! tack för att ni vägrar leverera snö trots tjatiga snö-böner från diverse störiga håll och kanter (facebook-statusar). tänk om någon bara kunde uppfinna ett sånt där personligt moln som regnar/snöar över innehavarens huvud. som i tecknade filmer. då skulle man kunna välja sitt väder helt själv! såklart måste den som uppfinner molnet uppfinna det i tecknad form, som sig bör. det borde överlag uppfinnas fler tecknade prylar. vore fint att ha en tecknad klänning till nyår - och så oväntat!

va, vad sa du? en tecknad lunch? eh, okej. "jo men visst". sjuka jävel.

OBSERVERA!!! dagens husmorstips! håriga ben = strålande substitut för preventivmedel. your welcome, love!

hej hej och pepparkakspastej

ps: "dagens husmorstips" är inte ett "varje dag"-dagligt inslag, och därför tycker du att det är missvisande av mig att skriva "dagens husmorstips". du sitter väl där och tycker att jag snarare borde skriva "ett av väldigt få husmorstips". men naaej, hörru du du, där tycker du fel, serru du du. det är nämligen en dag idag. och husmorstipset skrivs ju just denna dag, idag. alltså dagens! så put that in your pipe and smoke it! ds.

precis SÅHÄR

jag vill inte heller tillhöra något kompisgäng!!!!!

jag vill vara gueststar, alltid! har mina närmaste, men de är en och en och en och en. aldrig i gäng. och att vara ensam är bland det skönaste som finns. om jag inte får vara helt ensam i minst två dygn per vecka så blir jag typ argsint. visst kan det bli för mycket av det goda (me, myself and my gorgeous i...). om jag inte träffar många olika människor regelbundet förvandlas jag sakta men väldigt säkert till den här sunkiga tjejen. fett hår. facebook livefeedarn. chipsfrossarn, "myser". mjukisar. väljer snabbkassan och slipper möta blicken.

ah, visst. en blandning då. för mitt eget bästa - träffa folk. vad jag ALLTID känner för - isolera mig.

ps: tjejmiddag är lika med URK!!!!! ds.

eh...

... hur transkriberar man pinsam tystnad?

ord och visor

har börjat att skriva ned ord och uttryck som jag tycker är spännande, det kan vara bra att ha en sån lista.

fick en lapp i brevlådan i torsdags av min bostadsrättsförenings styrelse. ordföranden skrev till mig; "enligt uppgift bor du inte i din bostadsrättslägenhet utan det är någon okänd person som vistas där... yada yada yada... stadgar... konsekvenser... nyttjanderätt kan komma att förverkas... om det är en felaktig uppgift vi fått är det angeläget att du omgående skriftligen svarar styrelsen".

så nu har jag mailat dem och sagt att jag - och ingen annan - bor här. dålig stämning. dessutom - igår var det någon som snodde min tvätttid. karmageddon för att jag bailade gårdstädning? jo, kanske.

det vore coolt om alla i hela stockholm var tvungna att klä ut sig till en fiktiv karaktär (från film, bok, serie and so on...) i ett helt år! alltså, man fick inte välja själv. eller, man skulle kunna få en lista med tio personer att välja på, sedan var man tvungen att klä sig som den karaktären under hela 2012! det hade varit sjukt!!! och kul, så himla kul! speciellt för alla som åker hit, turister och så. alltså, okej. listan med tio personer skulle se olika ut för alla. men samma karaktär skulle ju tvingas hamna på fler på fler än en persons lista, eftersom att det kanske skulle vara svårt att komma på 850 000 karaktärer som är tillräckligt kända.

reflektioner över "party" som namn på ens första kanin: pa'ina!!!! det betyder "party" på hawaiiska.

lista över länder och städer vi vill åka till:

argentina

brasilien

indien

resten av sydamerika

moskva (har alltid velat se den fina byggnaden som avbildats på kefir-paketen)

mexiko (åka tillbaka)

men om jag skulle bosätta mig någon annanstans så skulle jag nog välja spanien, frankrike eller usa.

justja! nu kom jag på vad jag tänkte skriva förut. om man blåser upp ballonger luktar ens fingrar kondom efteråt! men det fattade man ju inte när man var liten. kanske tyckte jag att kondomer luktade som ballonger första gången jag luktade på en? inte för att jag typ satt och luktade på en massa kondomer när jag var yngre, men första gången som jag kände, öh, doften av kondom. gud, vad fan skrivs här? um, hurl. nu är det NOG.

tips: skaffa låtsaskompisar? de är alltid där och du har aldrig tråkigt. funkade super när jag var liten i alla fall. jo, men det var ett bra tips. de nada!

puss!

street art

toppen av skinnarviksberget, den 4/12 2011

mellan brännkyrkagatan och gamla lundagatan, den 4/12 2011

hornsgatan, nära bysistorget, den 4/12 2011

om att lyssna

får kväljningar av hur representanter för de privata internatskolorna argumenterar i kvällsöppet ikväll. det snackas om pennalism. att försöka somna till heta debatter är omöjligt och nu är jag uppe i varv igen. men cissi wallin var bra med sina ord om att det är viktigt att lufta i alla rum. diskussion är ju aldrig fel. aldrig, aldrig, aldrig. om det dessutom är tabu att kritisera en mäktig ledning eller ett traditionellt (ingrott...) system - då är det ännu viktigare att vi låter modiga whistleblowers komma till tals. och att höra vad som sägs. att våga öppna munnen och ifrågasätta något som är "förbjudet" att ifrågasätta måste alltid vara okej. faktiskt måste det alltid uppmuntras! att möta med argument ska man såklart få göra. men att bara lägga lock på har jag aldrig förstått vitsen med.

för övrigt har jag och jesuina en intervju med cissi inplanerad nu på måndag. känns såklart lite nervöst, men efter dagens framgång med mymlan känns det som att vi kan klara allt.

förutom att åka ut i rymden för det skulle jag aldrig våga. eller kanske? men det är i vilket fall inte aktuellt just nu.

jag ville bli journalist ett tag när jag var yngre och blev lite sugen idag igen. det jobbigaste var att försöka hålla alla frågor i huvudet så att jag inte skulle glömde någon "obligatorisk" fråga. pressen var stor då jag var rädd att inte lyckas få ut den info som är absolut nödvändig för vår undersökning. men när intervjun väl var över insåg jag att de mest intressanta svaren ändå delats då jag kopplat bort alla "måsten". när jag slutade att hetsa i huvudet över de ramar som vi hade ställt upp kring intervjun. allt som kändes extra speciellt och givande att få höra om av mymlan kom när jag bara... samtalade. när jag slutade fråga och började lyssna. för när jag lyssnade ordentligt flöt även följdfrågorna på så fint därefter, utan att jag behövde tänka på att de måste komma. förstår ni?

skitsamma. jag kände mig bra i alla fall. och jesuina kände sig också bra, med all rätt. vi är bra! och stolta båda två.

xoxo
- mary "if skavlan and oprah ever had a baby" poppins

ord att börja tillämpa: prekär

när folk talar om förälskelse och i samma veva säger att de är "som en tonåring igen", vad menas med det? hur skiljer sig en tonårsförälskelse från en vuxenförälskelse?

lena endre gästar the grandpa show. kolla 26:35. hon är bäst, eller hur? är så förbannat trött på att killar aldrig värderas efter sin utsida men då tjejer bedöms ska det alltid nämnas något om deras yttre. och hur kommer det sig att fula killar kan få snygga tjejer, medan fula tjejer ALDRIG hänger med snygga killar? jo, precis. just därför. killar tillåts alltid vara så mycket mer än bara sitt yttre. men visst är det så? man ser aldrig snyggkillar med fultjejer. åh, hoppas inte att man gör det. jag tror inte det, va? okej, jag kommer i alla fall inte på någon just nu. men ska googla såklart, kommer strax.

hej igen!! okej, googlade "ugly women pretty boys" och jag fick ingen respons där alls. så, ah, jo. det stämmer alltså! det finns inga snyggkillar som är ihop med fulbrudar. så sjukt obehagligt. så om jag blir brännskadad måste jag nöja mig med, vad, någon som ser ut som en fot? osoft.

på tal om par. kollar bsf på tv efter en hård men stimulerande pluggdag. konstaterat: vissa par borde inte hångla i riks-tv. speciellt inte när femtio procent av paret ser ut som typ en fot.

okej, tappade tråden. tror jag. men en stimulerande dag var det. jo, absolut. intervjun gick bra. eller fan, den gick grymt! det var ju askul. var så nervig innan, men det kändes bra. riktigt nöjd med många av svaren.

gud okej, alltså. per-ola i bsf ser ut som ett marsvin när han skrattar. typ ett marsvin i medelåldern. eller när är man medelåldrig? 40? spelar roll. han må vara yngre, men han känns medelåldrig. jag mår lite illa. om jag fick pengar för att hångla med honom skulle jag kanske göra det. men inte i tv, never! no, ney, never...

fick också ett annat erbjudande om praktik i vår. känns bra, har nu två alternativ. det ena lockar lite mer. men i vilket fall så kommer allt nog att ordna sig, det brukar alltid ordna sig. mitt absoluta favvotalesätt är "om man kan göra något åt problemet, varför oroa sig? om man inte kan göra något åt problemet, varför oroa sig?". går att applicera på alla situationer, 24/7. jag borde aldrig vara orolig någonsin och inte ni heller. kom ihåg det här nu!

jag tänkte bara säga en sak också, att jag hoppas att ingen tar illa vid sig när jag skriver vissa saker. typ kritiserar, går på hårt. om jag slänger ur mig att någon ser ut som en fot, eller som ett marsvin till exempel. det är osoft, jag vet. det är bara avkopplande att basha ibland. här bakom skärmen, när man är på det humöret. då frodas det - näthatet. och jag tycker inte så egentligen, det bara kommer ur och det är tråkigt att sudda.

vi går från klarhet till klarhet genom att högt förkunna: alla kan ha sina fot-lika dagar, även jag! (men idag var inte en sån dag, ha! *high five*)

ps: uuuuuuuuuuuuuuh, carina berg, gift dig med mig!!! come ooon!!!! åh hon skulle aldrig välja mig. kanske bara umgås lite?! ds.

ps2: har ni hört? snäll är det nya kul. ds2.

ps3: tänk om jag hade fötts som man. jag undrar vilka jag hade umgåtts med. ds3.

kuckeliku

danskt rågbröd är gott. men att inte klara av att käka en vanlig frukostmacka utan att använda kniv och gaffel, larvar ned hela morgonen i den där trista "jag är ett retard"-känslan.

på agendan idag: intervju med sofia mirjamsdotter! läskigt. har inga gosedjur att öva på. vilket får mig att tänka på när jag var liten, då jag och min underarm brukade öva på att hångla med varandra. inget märkvärdigt och fler som gjort, vad jag har förstått. ville bara säga det. och tänk när man sa "strula" istället för "hångla"!

vilket leder mig vidare in på nästa spår - nämligen björn skifs. visst var han med i någon frilla (menade "rulle", men det ser kul ut så vi lämnar det så) som hette "strul"?

drömde om alexander skarsgård idag. han bodde hos mig, och senior var också här. senior skräpade ned min lägenhet i drömmen och jag blev såklart mycket irriterad, arg. skämdes över att jag bråkade inför skarsgård. började i drömmen att morra högt i frustration över senior, vilket jag också vaknade av. lät väl som såhär.

okej, hooold it!! tv4, nyhetsmorgon, har besökt tio thaimassage-salonger i sthlm. åtta (!!) av dessa har erbjudit sexuella tjänster. fy fan!

nu ska ni få gå - hejdå! *strul*

ps: kåldolmens dag i kungsan. skynda att fynda! ds.

att fuska, eller inte fuska

när man spelar wordfeud?

my house, my rules, my pleasure

damer och herrar, välkomna till the fabulous life of mary!!

det här blev rätt långt, så det är rätt segt att läsa. men som vanligt - det är mest för min skull jag skriver så kanske är det roligare att ni sätter er och skriver något för er själva istället! verkligen, gör det! lämna den här sidan och börja skriv dagbok. riktigt kul att läsa om något år, tycker i alla fall jag.

glad första advent i efterskott. jag hoppas att ni har firat. dagen efter till ära tänker jag citera min pappa, som har som tradition att läsa upp en dikt varje gång vi tänder adventsljusen. han försöker att variera sig, och den här dikten som han läste upp igår då vår adventsstake tändes hade vi inte hört tidigare:

när första ljuset brinner

då släpper jag en fis

jag undrar mycket ängsligt,

var fan är snö och is?


där satt den! ska försöka att komma ihåg att skriva ned alla hans dikter som han författat genom åren. den här var lite speciell, den kopplar nämligen till klimatförändringarna vi upplever nu i och med växthuseffekten. vanligtvis håller han sig till jul och typ fjärtar. fint! djupet, tranströmer-klass.

men jo! är omnämnd på wikipedia!!!! för den lilla miniserie jag medverkade i som 13-åring. eh, glaaad! var så galet kul att vara med. minns att jag hade svårt för en replik - min karaktär skulle på en fest fråga "kan du langa en korv?". vilken fjortonåring säger så? ingen. kanske fjortonåringens fotbollstränare med begynnande flint.

på tal om mitt varumärke... jag tror att jag ska skaffa mig en logga. inget trams, något fint. inte classy, helst plottrigt. fint alltså. jag återkommer.

in other news har jag verkligen funderat över det här med solen. den kommer fram när det passar den, och det är vanligtvis vid runt elva-snåret dessa dagar, eller hur? drar sig undan så tidigt som tre. men i respect that! önskar kanske att hon orkade titta fram lite längre. alltså, jag minns sommar. då försvann hon under tiden jag var inne på en klubb, och kom fram igen lagom till att jag tagit mig ut. jag var aldrig sollös! men idag blir det lite sol ändå. kudos till mig som vaknade klockan åtta! finns det något som jag inte klarar av?

också! det här med snus. finns det något att säga? nej.

jag ska börja läsa min morfars biografi i slutet på den här veckan. han var en duktig sportjournalist och en playboy i stockholm på 20- och 30-talen. min mamma har berättat många spännande historier om honom, och pappa tyckte jättemycket om honom med. jag tycker att det är synd att jag aldrig fick lära känna honom som äldre, han dog strax innan jag fyllde sex. minns att han var väldigt snäll, att han bjöd på non stop, satt i rullstol och att det var spännande att titta på hans alla idrottsmedaljer. googlade nu efter hans bok och kom över den här recensionen av hans bok "bengt ahlbom - mästare i det mesta";

"Anekdotfloran är fantastisk. Han spelar till exempel schack med konstnären John Bauer, dansar med Greta Garbo och besegrar Gustav V i tennis. Det sistnämnda var inte tillåtet, varför han kom att kallas 'Kungamördaren'".

men mamma har berättat för mig att morfar inte tyckte att det var fantastiskt att dansa med greta garbo (eller gustafsson som hon hette då) eftersom att hon hade en tendens att ofta trampa honom på fötterna.

jag vill också pröva på att vara playboy på 30-talet!

that's all folks, för nu ska jag gå. men puss och kram!

ps: snart kommer sockersodan hem! och till våren flyttar sockerängeln tillbaka till stockholm. ser fram emot! dessutom kommer senior på onsdag, och madde är redan hemma. och snart är det jul! och pappa har impregnerat mina skor! flow!? FLOW!! ds.

ps2: haha nejdå, jag överdriver! det är inte flow. det finns trista saker nu också! exempelvis har jag inte någon chokladkalender. ds2.

ps:3 men vi avslutar inte så, vi avslutar positivt. tilltugg berättade nyss att han gillade mig! eller förut gillade han mig. nu har vi inte setts på jättelänge. ni minns tilltugg? han som jag trodde att jag hade hört av mig till massor med gånger, sedan visade det sig att jag hade förväxlat två siffror i hans mobilnummer? vilket jag upptäckte dagen innan han skulle åka och backpacka i sydamerika i ett halvår? well, han är hemma igen och han skrev till mig! och vi pratade en del och så kom det, BAM! eller, vi pratade alltså ett tag. och jag har ju alltid undrat, men inte vågat fråga rakt ut. jättemesigt, jag brukar inte vara speciellt mesig. men jag har liksom trott att han kanske har gillat mig, men då, när vi gick i samma klass så vågade jag inte riktigt verkligen tro det. alltså, jo, mesigt såklart. men jag vet inte. jag vet inte. jag kan väl också vara osäker. hur som helst, han åkte iväg på sin resa. men nu så snackade vi och han skrev rätt schyssta saker, som jag blev glad över. typ att han gärna hade setts och så. men jag är ju då rätt osäker kring honom, så jag tänkte att han menade som en polare. eller något. men så tror jag jämt med den där snubben. och så kom jag på att jag inte direkt gör bort mig om jag frågar hur han menar. som kompis eller som att han typ... gillar mig. gud vad töntig jag är, varför kan jag inte bara skriva det rakt ut? men spelar roll! gud vad långt det här blev! jag känner mig bara så töntig! hur som helst - det som var konstigt var att han också skrev att han trodde att jag hade fattat att han gillade mig! men det hade jag ju inte alls! jag hade ingen aning. jag tyckte att han verkade nervös ibland, men också kändes det som om jag hörde av mig oftare än vad han gjorde. även om jag då insåg att jag hade skickat sms till ett annat nummer, så sitter den känslan kvar - att inte få svar. så nu i efterhand antar jag att HAN kanske tyckte att JAG sällan hörde av mig? eftersom att det varit så många av mina sms som aldrig kommit fram. sedan gick vi ju i samma klass, det var väl rätt skumt kanske. hur som helst, det spelar ingen roll nu. jag är ju inte kär eller så, vi lärde inte känna varandra tillräckligt bra. och jag blev ju kär i en annan kille efter det. men nu när jag äntligen fick det svart på vitt - att tilltugg faktiskt visst gillade mig... det är ju så himla, himla stort ändå! stort för gamla mary, mary för typ nio månader sedan. och det behövdes ju efter nyss. men faktiskt, det är sjukt hur man kan komma av sig "självförtroendemässigt". allt sitter ju i ens huvud. nu har jag i alla fall bestämt mig för att jag är mig själv igen. hur som har vi sagt att vi ska ses. vet inte riktigt om jag vågar ändå? jag har så svårt för att läsa honom. va? plus att jag kanske vill vänta lite en snabbis. bara ett tag, har ju precis landat. plus att jag skäms en smula. jag tror nämligen att jag såg honom för typ två månader sedan på ett fik, men - håll i er - jag vågade inte gå fram och säga hej. åååh, astöntigt!! jag fattar inte. jag brukar verkligen aldrig bli nervös! alltså ALDRIG. men verkligen. fan vad töntigt jag beter mig runt den där. det är ju bara i mitt huvud! alltså mitt lilla huvud. ds3.

ps4: okej, en sista. på hedersord. igår pratade jag med en person som går i sista ring i gymnasiet nu. han hade bestämt sig för att plugga vidare direkt, men är inte riktigt hundra på till vad. han funderar på läkare eftersom att han skulle vilja vara med och bidra till att läkare blir bättre på det pedagogiska planet. han upplever det som att, i alla fall förr, läkare blev just läkare mycket för prestigens och sina fina betygs skull. inte på grund av att de är duktiga i mötet människor emellan. och det ville han vara med och förbättra. alltså hur fint låter inte det? jag hade aldrig reflekterat över några slags möten människor emellan överhuvudtaget som 18-åring. jag ville bara dra iväg från landet när jag slutade gymnasiet. det slog mig när jag pratade med honom - vilken skillnad det är mellan oss som 18-åringar och våra sätt att se på framtiden. fint att han har ett mål. jag är glad att jag har ett nu, men å andra sidan är jag också glad att det tog ett tag att komma på det. och man kan dessutom alltid ändra sig, och även om han börjar plugga vidare direkt till hösten så är det inget som säger att man inte kan ta en paus på några år. man kan ju göra vad man vill! tänk om man levde utan möjlighet att förverkliga sina drömmar. ds4.

ds5: jag skulle vilja gå tillbaka i tiden och berätta saker för mig själv som ung! man var ju så uppgiven och kände sig så maktlös ibland, vore bra att få höra av någon man litar på (sig själv) att det inte alltid kommer att kännas så. bästa citatet är INTE från fucking åmål, då agnes pappa försöker trösta henne med att det blir bättre. att han, då han gick på en klassreunion 25 år efter högstadiet, insåg att de populära inte alls hade så mycket att skryta om. och att han själv, som var töntig då det begav sig, tydligen hade kommit långt i livet. då svarar agnes "jag är hellre glad nu än om 25 år". har aldrig hållit med henne där. det är alltid en tröst att det blir bättre. för det är ju det som är så skumt - det blir ju verkligen alltid bättre. ds5.

ds6: är det någon där ute som har haft en härlig tonåring? förmodligen inte va! sjukt! ds6.

ds7: okej, blev visst rätt många "ps". men ärligt hörni, det är avkopplande att sitta och skriva såhär. som jag skrev i början - ett bra tips till alla er som vill få ordning på era tankar! eller i alla fall försöka att få ordning på era tankar. eller bara tycker att det är härligt att minnas hur ni tänkte tidigare i era liv. jag skrev dagbok för hand ibland när jag var liten, men det går mycket fortare att skriva på ett tangentbord. dessutom måste man inte skriva varje dag. testa att skriv ni med! ni behöver ju inte starta en nördig blogg, det räcker med ett word-dokument. aja, gör som ni vill. men rekommenderas! ds8.

sol i ryggen och varm i hjärtat

idag när jag gick längs hornsgatan inträffade en gullig grej. bredvid mig gick en man med en barnvagn och en pigg liten tjej på runt ett bast i den. under tiden som vi går där gatan fram, rätt nära varandra, hör jag att hon ropar en del samtidigt som hon vrider sig för fullt i sin vagn. så plötsligt börjar hennes pappa att skratta också. jag tänker att han skojar med henne eftersom att man ju ska göra det med barn. men! strax kommer pappan istället fram till mig och säger att hans dotter har fått för sig att jag är hennes mamma, och att hon visst har försökt att få kontakt med mig jättelänge. då hör jag att det är "mamma, mamma!" hon ropar. och att det är mig hon försöker att få tag på!

åh, hon var så himla söt! och jag blev så fruktansvärt glad för jag älskar faktiskt när barn tycker om mig. eller, fine, uppmärksammar mig. det gör de inte alltid, ibland dissar de en och då känner jag mig så tafatt. och okända barn brukar jag inte känna något speciellt för. vid närmare eftertanke tycker jag till och med att de är rätt överskattade, de är ju ofta ofräscha. men nu blev jag sjukt rörd, jag kände mig så megaexklusivt utvald. hon var verkligen jättefin, precis en sån där nyfiken liten tjej ska jag också ha en dag.

fresten! igår hände det också gulliga grejer nere på gatan - rolf lassgård.

haha gud! sitter och kollar seinfeld och elaine har blivit kär i en homosexuell man. jag orkar inte skriva mer om det nu, men roligt är det i alla fall.

jag minns en gång när jag var liten och gick i sömnen. jag vaknade av att jag sitter på soffbordet och kollar på seinfeld, med min brorsa i soffan bakom. sjukt skumt. jag har för mig att han sa att han inte ville väcka mig eftersom att jag ändå inte gjorde något knäppt. eller rätt knäppt är det kanske ändå att sätta sig och kolla på seinfeldt eftersom att jag inte ens tyckte att det var roligt då. fast min brorsa visste väl inte det. det var en del humorprogram som jag inte tyckte var roliga back in the day, då jag inte hade några referensramar whatsoever. nile city förstod jag inte alls och tolkade det då som trist. jag undrar hur många skämt jag missar per dag nu för tiden?

på tal om min bror - käkade thaimat med honom och jesuina igår. brorsan var här och tog fram en projektplan i mindjet åt oss, för att vi lättare ska kunna strukturera upp vår c-uppsats. det var en av de mysigaste kvällarna på länge. jag och brorsan har inte setts på ett tag, men nu erbjöd han sig att hjälpa oss med planeringen av c-uppsatsen. i sitt arbete hjälper han bland annat sina klienter att styra upp olika projekt. jag var lite ovillig först eftersom att jag hade rätt dåligt samvete över att jag har varit så dålig på att visa mig den senaste tiden. då kändes det ännu mer dumt att han skulle hjälpa mig med skolan nu när vi väl ses igen efter ganska lång tid. men jag är glad att han tjatade lite. har mycket lättare att se uppsatsen framför mig, i sin helhet nu (trots att den är långt ifrån klar). dessutom var det kanske brorsans sätt att visa mig att han gärna är med, även om jag har varit frånvarande. och det är en skön känsla. dessutom är det väldigt härligt att umgås med honom! men nu ska jag sluta meta-snacka om honom och istället fortsätta att snacka på riktigt. fortsätter redan på söndag. då är det nämligen min brorsdotter som ställer till med födelsedagskalas! ska bli härligt det med.

men jag har verkligen svårt att ta kontakt med nära och kära, speciellt om jag har mycket att tänka på eller om jag inte har hörts med någon på länge. då tycker jag att det är jobbigt att ta tag i att höra av mig, även om jag kanske inte vill något hellre. ibland förstår jag inte hur folk i min närhet orkar hålla fast i mig trots att jag besitter den här otäcka egenskapen. kanske för att även om jag ibland försummar fina människor som jag håller av, kanske ser de någonstans att jag inte menar att göra någon ledsen? kanske fattar de att jag skäms för att jag inte har hört av mig, och att det inte beror på dem. utan på mig. alla brukar bli glada när jag väl hör av mig. tror att jag kanske bygger upp jobbiga saker i mitt huvud väldigt ofta, helt i onödan.

hur som var det så himla fint att träffa brorsan igen och prata om här och nu och där och imorgon. ibland känns livet underbart, det gjorde det igår. idag också faktiskt.

varför ändrar jag mig hela tiden?

ibland tycker jag att jag är gammal, ibland tycker jag att jag är ung. ibland känns saker fantastiskt, ibland känns de hemska. ibland tycker jag att jag är bra, ibland tycker jag att jag är dålig. ibland håller jag med någon, för att i nästa stund ändra mig och sätta mig emot. ibland är jag god, ibland är jag ond. alltid känns det som om livet är ett hav med orkaner och vindstilla och vågor och grumligt och oändliga djup och en horisont jag aldrig kommer ifatt.

finns det verkligen människor som går igenom livet med en känsla av balans? eller är det bara något de låtsas att de gör? jag kan inte förstå hur man kan vara så jämn som vissa verkar vara. inte bara jämn, utan dessutom lagom. inte för upp och inte för ner. jag har också funderat på om de bara gråter och skrattar när de är ensamma. fast det tror jag inte.

eller ÄR jag verkligen upp och ner, fram och tillbaka? alltså "är" ungefär som i "till naturen"? eller är det bara i mitt huvud? om ja; kan jag tänka annorlunda då? lägga om rodret, kanske. kanske har jag bara inte lärt mig att styra tankar? så att de inte dyker upp.

om det är så, att allt handlar om tankekraft - betyder det då att folk som kan (har lärt sig?) att styra sina tankar (och då även sina känslor), betyder det då att dessa människor även skulle kunna bli mer som jag? kan man bli vem som helst, om man bara vet hur man ska tänka? eller är man fast som man är?

för man kan ju förändras genom åren, right? folk förändras ju genom åren. då borde man ju kunna förändra sig lite snabbare, om man bara anstränger sig mer. vilket för mig till om jag ens skulle vilja förändras. är det så härligt att vara balanserad, jämn, stabil? dessutom då lagom. kanske lockar det mest för att det är något jag inte är? är nu. kanske är det härligare att vara upp och ned. när man är upp är man ju verkligen UPP. å andra sidan är det ju inte kul när man har en dipp. fast kanske kan man styra sina tankar så att de alltid är UPP? screw "på en jämn och lagom nivå"... kanske kan man lära sig att styra sina tankar och känslor så att man alltid är på topp? kanske "på en jämn och hög nivå"? jo, eller hur!!! för om det finns människor som verkligen kan styra sina tankar, så att deras känslor påverkas - varför väljer somliga att lägga dem på en jämn och lagom nivå? vill man inte bara vara UPP hela tiden?

eller vill man det? vill man styra allt? tröttnar man då? och! man kanske måste ha dippar för att kunna uppskatta och ta vara på tillfällen då man är på topp. och! man kanske ska sluta glorifiera förmågan att "ta vara" på saker. vad fan innebär det liksom? vaddå "ta vara på"? man kan ta vara på trädets äpplen, göra äppelmos och frysa in. men man kan inte ta vara på känslor eller fina stunder. man kan inte frysa en vacker stund. herregud, man kan ju inte spara någonting av värde. haha, hur värdelöst är det egentligen?! jo, mycket värdelöst. "- nej, du kan inte spara den här fina stunden. men häng inte läpp, du kan ju frysa in hur mycket äppelmos du vill!" varför är det inte tvärtom? vem fan bryr sig om äppelmos? är det något man vill ta fram när man är ledsen? eh, nej!! (om man inte tröstäter, men ofta man tröstäter äppelmos...) man vill ta fram ett fint minne! en känsla av lycka! när du går ute i solen och tittar alla som går förbi i ögonen, och du bara ler! och de ler tillbaka! och de som inte gör de kan gå hem till sitt jävla äppelmos för de fattar inte vad glädje är!!! :D utropstecken for every bitch out there!!!

"men minnen, mary? du kan ju minnas. ta vara på dina minnen!" invänder ni. skitsnack. jag kommer inte ihåg vad kvinnan heter som jag hälsade på i hissen igår. jag kommer inte ihåg vad "onomatopoetisk" betyder, trots att min svensk-lärare i nian tjatade på oss om just det ordet. jag minns inte var min första kanin ligger begravd. jag kommer inte ens ihåg när jag senast stod på en scen, alla människor jag har kysst eller ens om gud någonsin har betytt något för mig. jag minns inte hur jag tänkte för ett år sedan eller hur jag kände i tonåren. jag kommer inte ihåg någonting. allting försvinner.

ju äldre jag blir desto oftare kommer tankar och känslor ifatt mig som känns vagt bekanta. som när man känner lukten av något man känner igen, men inte kan placera. och man blir ledsen för att man vet att man aldrig kommer att kunna komma på var man förut stött på den doften. sekunden senare är den borta. och man glömmer bort igen. det där händer ju hela tiden! igen, och igen, och igen.

kommer aldrig ting att stanna kvar?
vill vi ens att de stannar kvar?
kan man uppleva spänning och samtidigt känna trygghet?
vad är trygghet? en illusion?
alltså, kan man känna balans utan att det måste vara lagom?
hur kan någon någonsin veta något säkert?

den enda jag kan lita på, det enda som är "säkert", är ju jag själv. eller kan jag lita på mig själv? alltså. jag kommer inte ur det här. fråga på fråga på fråga. ska jag fråga någon annan? ni svarar ju inte, era jävla lastpallar.

suck.



...gud? där?

ladies and gentlemen! låt oss gå ned till affärer...

heeej!!!!

vill bara göra er uppmärksamma på www.prataomdet.se - en fantastiskt effektiv inhalator för alla oss med sexuell astma. många av oss har nog varit med om något halv- eller heljobbigt - sexuellt. något som vi inte pratat högt om. det handlar om sexuella gråzoner, tillfällen då man inte är säker på om någon egentligen har gjort något fel. det enda man vet är att något känns fel. tyvärr är det lätt hänt att man försöker att vifta bort det inträffade, kanske försöker man att låta bli att tänka på det. "det var väl egentligen inte så farligt", typ. men STOPP!!! vifta inte bort någonting! ta istället ett djupt andetag. andas in... och så ut med allt. ju mer vi pratar, desto bättre! det tror i alla fall jag.

jag själv har tänkt en del på det här med #prataomdet. antar att jag borde #prataomdet jag med, speciellt nu eftersom att jag själv pushar så högljutt om hur bra det är att göra just så. here goes.

för flera år sedan hade jag sex med en kille som jag tyckte var sjuuukt snygg. "min" typ av kille. han var brunett och hade bruna ögon, dessutom brittisk accent. att han hade färgat en del av håret rött var fult. men just i och med att det var så fult, var det ju samtidigt så i don't give a fuck-sexigt. han var väl rätt dryg, vilket nog grundade sig i en slags osäkerhet. fast där och då tyckte jag att han var cool och precis lagom kaxig.

vi hade sex och mitt under akten kör han in den eh... i daimkrysset, som mina gamla gymnasie-killkompisar skulle uttrycka sig. jag avbryter, blir arg och skäller ut honom. han ber om ursäkt, påstår att han "slant". vilket är fullt möjligt eftersom att han inte är gigantisk. men ändå, jag var sur och han ljög nog. minus "nog". med stor sannolikhet ljög han. det spelar mindre roll. jag valde att fortsätta ändå, vanilla style. inget mer grekiskt trams som han försökt sig på.

jag tycker inte att det här var en helt och hållet hemsk upplevelse. tvärtom. jag tyckte att det var schysst att äntligen få ligga med den här killen som jag trånat efter sedan första gången jag pratade med honom och som jag dittills endast hånglat med. jag var mer än nöjd - jag till och med skröt, om jag inte minns fel. MEN. han gjorde något som inte, aldrig, ska vara okej. han gjorde något sexuellt mot mig utan att försäkra sig om att jag var med på noterna. det är aldrig okej. tänk om jag inte hade vågat säga ifrån? tänk på alla tjejer och killar som inte vågar säga ifrån. att upplevelsen aldrig blev hemsk, för mig, tror jag bara beror på att jag vågade säga ifrån.

jag berättar om den här erfarenheten eftersom att jag också vill bidra till ett öppnare samtal om sex. en del av mig vill lägga till att den här historien kanske inte är "värdig" att få kopplas ihop med ett så tungt och viktigt ämne som #prataomdet. men det är en liten del av mig. det mesta av mig tycker att den här historien är minst lika viktig som alla andra, många mer ångestladdade och gastkramande, historier som hittills #pratatsom. för min historia bidrar lika mycket med att tydliggöra mönster gällande sex. många, många, MÅNGA tillfällen där oreda, osäkerhet och otrivsamhet uppstår grundar sig i dålig kommunikation. att man inte vågar eller ens vill berätta för sin partner. att man inte vågar eller ens vill lyssna på sin partner! man missar att fråga, man missar att säga. man antar och man utgår ifrån. man drar slutsatser utan belägg. man schabloniserar och man förmodar, supponerar och presumerar. det är så himla dumt! alla har vi våra egna gränser, våra egna uppfattningar om bra och dåligt sex. vi har våra egna tankar och våra egna galna, dumma, härliga impulser och känslor. det är så viktigt att man lyssnar och det är lika viktigt att man berättar. och våga fråga! är du okej? är det här okej? det är fint och respektfullt.

enligt mig är det här nog det värsta gråzon-läget som jag har varit delaktig i. det hann kanske inte ens bli en gråzon, eftersom att jag röt ifrån. men det finns tillfällen då jag själv har gått över gränsen. tjatat lite för mycket. tafsat utan lov. jag är inte stolt över dessa tillfällen. för att undvika att jobbiga historier upprepar sig är ett första steg att börja #prataomdet.

det är så jävla viktigt det här. puss, godnatt och ta hand om er alla fina!

ps: när jag läser berättelserna från gråzonerna på www.prataomdet.se så blir jag både ledsen och glad. ledsen över att det är så många som har varit med om hemska saker. glad över att också så många vågar #prataomdet. ännu mer glad över att jag själv har haft sån tur (tur?) som fått uppleva så mycket bra med så hänsynsfulla killar. ds.

överraskning!!!

kära vänner och övrigt (lika kärt) patrask!

jag har fått en fenomenal snilleblixt men den kräver lite planering för att genomföras och sedermera presenteras här. återkommer! kan i alla fall avslöja att ni inte kommer att bli besvikna.

nu - svart och kvinnlig r&b. för att jag vill, tål och får.

hörde jag skål? monstervrål.

ps: men ugh. fett klyschig mening! "kan i alla fall avslöja att ni inte kommer att bli besvikna". kan i alla fall avslöja att ingen kittlas, mary. skriv inte om du inte har något vettigt att skriva! ds.

sysslar med ekvilibrism (och har väl så alltid gjort, mer eller mindre)

numera alltså något meeer än vanligt. pendlar kanske alltid mellan emotionella mary och rationella mary. har emellertid för tillfället fått feeling all the way. cirkus 10 procent nervösa, höga skratt för mig själv. något slags desperat försök att få utlopp för en absurd (?) fascination över hur jag har hamnat i en sån här oskön sits. kanske 70 procent känner jag mig rätt lugn. lugn om vi ska vara finkänsliga, zombie-lik om vi ska vara brutala. EHURU!!! vi lutar tyvärr lite åt det där rabiata hållet också! eller, tyvärr och tyvärr. rabiata kvinnor är ju som jag alltid har tyckt och uttryckt det, jävligt befriande. det krävs knäppskallar för att hänsynslös ärlighet ska visa sig! för det krävs väl knäppskallar för att hänsynslös ärlighet ska visa sig?

tänk glenn close i farlig förbindelse, isla fishers koko girl i wedding crashers och typ courtney love i verkliga livet. för att även här vara totalrå mot mig själv och mot min ringa läsekrets.
okej, så 20 procent crazy ass bitch. inte illa.

men finns det liv finns det hopp! som jag diskuterade med rightalicious:

"- det viktigaste nu är att inte gegga ned sig i sorgen. fokus måste ligga på att hitta en ruskigt ball sthlms-dj och knulla skiten ur honom. så offentligt som möjligt, gärna en check in."

klart slut - monstertjut.

ps: är inte detta helt underbart, på tal om galna kända kvinnor? cameron diaz rollfigur till tompas i vanilla sky:
"- don't ever say that word. i will never come over and bring you chicken soup and fuck your brains out again." ds.

reeeewind!

som missy elliott sjöng i "get ur freak on" - jag brukar visst räcka upp handen ofta! inser att jag var en typisk tjej i föregående inlägg genom att förringa mitt engagemang i klassrummet. big no-no! jag är mer aktiv än de flesta. ibland överaktiv. har haft tankar på ifall jag kvalar in för den meriterande diagnosen adhd. har ju så svårt att koncentrera mig vid flertalet (!) tillfällen. fast glöm den misstanken. jag misstänker nämligen att den är nästintill totalt obefogad. jag kan ju kanske inte ha adhd ifall jag utan problem kan vara hemma och slappa flera dagar i rad? men det kan vi prata om en annan gång. nu till ett ps!

ps: inte för att diagnosen adhd är meriterande för att man har svårt att koncentrera sig ifall man har den, utan för att man tydligen ska vara väldigt överaktiv. det är sexigt! alla som tycker att överaktivitet är sexigt räcker upp en hand! ds.

mary tog en paus - helt i sin oordning

funderar på att talstrejka lite nu till hösten. sista föreläsningen har redan varit. inte för att jag räcker upp handen speciellt ofta. men men, i vilket fall. kan ju alltså passa på att talstrejka eftersom att jag och jesuina ändå ska skriva så mycket c-uppsats. som faktiskt inte bara berör marknadsföring utan även matnyttig politik (titta, hon kan ju).

har ju blivit väldigt kapabel gällande politik på senare år. kan absolut formulera en inte helt godtycklig åsikt om juholt (inte för att skryta, utan för att bevisa påståendet i meningen dessförinnan). och känner ju igen många fler folkvalda nu än för kanske tio år sedan, dessutom. eller nja. idol-deltagare känner jag aldrig igen numera. men politiskt folkvalda, då. såg exempelvis anton abele och hans haka idag. de sprang runt med en mapp och såg engagerade ut. jag, med min utbildning inom varumärkesbyggande, såg ju igenom den där mappen. det hela rör sig om att anton och hans haka vill tydliggöra sitt politiska engagemang. vad passar då bättre än en rejäl mapp under armen? folk går på den lätta. precis som att folk gick på att ett svettband runt handleden på hemmafest för tio år sedan = fashion. eller som i mitt fall, då jag gärna har en resumé under armen, trots att den får plats i min gigantiska och tomma väska. det handlar om att sända ett budskap, att tydligt signalera vilka vi är. resumé - jag är en sån där reklam-tjej. mapp - jag är en sån där politiker. svettband - jag är fashion. fast numera betyder ju svettband runt handleden på hemmafest "idiot". förmodligen betydde det "idiot" för tio år sedan också, men för min skull säger vi fashion.

häromveckan när jag såg anders borg var jag så stolt att jag ringde mamma och berättade. alltså, jag var stolt över att jag kände igen någon som omnämns regelbundet i dagstidningens ekonomi-del. jag var inte stolt över att jag sett en kändis. eller jo, det var jag ju förstås men det var inte därför som jag ringde mamma. jag ringde mamma eftersom att jag ville skryta med att jag faktiskt kände igen någon som omnämns regelbundet i dagstidningens ekonimi-del! tyvärr tyckte mamma inte att det var lika imponerande. men allt är lätt som man kan, tycker jag.

när man inte har någon som avbryter en, är det lätt att hamna på fel spår. som nu. vi pratade ju om att jag funderar på att talstrejka? talstrejkande människor verkar mystiska! och vem vill inte uppfattas som mystisk? det kanske är något för mig, alltså. nu har jag inget mer att säga om det. så okej, moooving on!

funderar också på att spela in en dokumentär på ämnet "kvinnor som beter sig som män". jag och jesuina skulle vara män i en vecka, eller bete oss som män. roffa åt oss, tala ashögt utan att acceptera eventuella avbrytningar, inte be om ursäkt för något. gråta mindre, runka mer. typ! vore spännande. helst ska ju någon filma också, men jag kan faktiskt tänka mig att utföra det här projektet även utan kamera. det vore nog skönt att vara man som omväxling. tror att det skulle göra mig gott. tror att det skulle göra män gott också, jag skulle ju föregå med gott exempel. alltid tvätta händerna då jag gått på toa, till exempel.

ska vi tacka för ikväll kanske? vi avslutar med en länk till definitionen av ordet "attrapp", ty det är ett ord var man och kvinna kan ha nytta av att kunna! http://sv.wikipedia.org/wiki/Attrapp

så, godnatt kära! nöjet var halvt på min sida, halvt på er! verkligen fint att touch base'a med er igen.

ps: jo, jag vet att projektet "kvinnor som beter sig som män" inte skulle vara en dokumentär ifall det inte filmades. jag veeet. ds.

ps2: om jag fick tio kronor för varje gång jag ryckt med huvudet (tvångstanke sedan barnsben, inträffar då jag är stressad) under skrivandet av det här inlägget, så skulle jag i runda slängar vara 300 kronor rikare. ds2.

ibland...

...känns det som om man är helt ensam i hela världen. tänker tagga det här inlägget i kategorin "lärdomar" - men jag har inte lärt mig någonting. inte ett dugg. jag är fortfarande kvar där jag var då jag var sex år, tolv år, sjutton år. på precis samma ställe, ingenting har hänt. tjugo år. ingenting har hänt över hela huvudtaget.

problemfri värld = wikipedias definition av "idyll"

SPOILER ALERT! inlägg utan ironi men med hög präktfaktor följer.

jag har spenderat den senaste veckan nere på västkusten tillsammans med ess. ess familj bor på grangården i området västra bodarna. västra bodarna ligger sydväst om alingsås, vid sjön mjörn. de har också ett landställe på ön åstol, som är belägen strax norr om marstrand. där tillbringade vi också några härliga dagar.

grangården är definitionen av lantlig idyll. floran i västra bodarna är samma som den vid min familjs gamla landställe i borsökna, vid sjön hjälmaren. ess familjs grannar har igelkottbebisar i sin bod som de lät oss komma in och kika på. i borsökna kilade det också ofta runt igelkottar. på grangården har de höns, får, katt (pepsi aka little mjau) och hund (itzi). dessutom odlar de potatis, kryddor, rädisor, squash och rabarber. med mera (!). vi har plockat hallon, blåbär, körsbär och vinbär. plundrat tomten på hur mycket kantarell som helst. ess letade fram flytvästar för att ta med mig ut på fisketur på sjön. det var helt otroligt roligt - jag fick faktiskt köra båten en del. det bästa av allt var ändå att jag lyckades få napp, en gädda! vi hade tyvärr inte kniv med oss och jag jag vågade inte låta ess bryta nacken på den eftersom att jag tyckte att det kändes hemskt. fast jag vet att det är hemskare att låta den ligga och kippa efter andan.

vi åkte färja till dyrön och gick en fantastiskt vacker promenad på klipporna. där växte vacker ljung. ess berättade att itzi tycker om att jaga vilda får som man ibland kan se vandra omkring på kullarna, i alla fall när ess var yngre. ess familj hade hästar förr i tiden också, men inte längre. vi var i göteborg på fredag kväll och mötte upp med ess syster och hennes kompis. det var jättetrevligt det med. allt var bara genomtrevligt hela tiden. förutom att en liten padda blev rädd och kissade på mig när jag lyfte upp honom. han trodde nog att jag skulle tillaga hans lår på franskt vis, men jag ville bara ge honom en puss och se efter ifall han blev en prins. vi badade bastu och grillade. och badade både i havet och i mjörn. för att göra det hela ännu mer romantiskt och fint (urk, eller? va?) lyckades jag se ett stjärnfall nere vid bryggan vid sjön.

ps: mitt morgonhumör var kanske inte heller helt genomtrevligt. men det var nog okej. ess brukar inte bli sur för småsaker så någon måste ju bli det. eller så ska jag försöka att lugna ned mig bättre. fast får jag bara vara ensam en timma när jag precis har vaknat och får jag bara dricka mitt kaffe så brukar jag komma igång. ds.

listan!!

okej, nu kör vi. här kommer den ultimata listan över män och kvinnor som har "uhmpf" (vad det nu innebär)!

män:
edward norton
christian bale
leonardo di caprio (den äldre versionen, med skäggstubb)
jude law (endast utseendemässigt)
johan glans (endast personlighetsmässigt)
heath ledger (vem blev inte kär i heath i "10 orsaker att hata dig"?)
petter (!!!)
timbuktu aka jason diakite

kvinnor:
sienna miller (om ni inte håller med, har ni inte sett "alfie")
natalie portman
brittany murphy (tyvärr är hon inte längre med oss)
monica belluci (hello kurvor)
penelope cruz (motivering överflödig)
september aka petra marklund
kate winslet
mila kunis

tja!

hur är läget?

med mig är det bra tack. eller faktiskt, jag höll på att börja gråta lite för en stund sedan. vad jag trodde var jordnötskross doppat i vit choklad var egentligen äcklig müsli doppat i typ yoghurt. inkompetent jävla naturgodishylle-påfyllare! kanske blev jag extra upprörd pga av pms. jag vägrar reflektera vidare över denna orsak och denna verkan. folk borde sköta sina jobb hur som.

annars är jag glad. har träffat en kille som jag tycker är ganska rolig och det är definitivt positivt. vi får se hur lång tid det tar innan han inser att jag är ett självupptaget litet monster.

puss på er!!

ps: rightalicious kom in på berghs. tur är väl det, annars hade de fått rikligt med spö. jag har förlåtit dem för att de inte tog in mig, faktiskt. ds.

så var det bestämt.

min nästa pojkvän ska få lära mig att åka skateboard! jag vet att vi redan har pratat om att jag kan tänka mig att min nästa pojkvän åker skateboard, men nu är det alltså skrivet i sten. han ska inte bara åka själv, han ska också lära mig.

för övrigt är det vissa saker och ord som man tänkte på mycket när man var liten, men som man inte alls tänker på i vuxen ålder. jag syftar främst på kvicksand och vulkaner (innan eyjafjallajökull, då). ord som totempåle, sarkofag och skogsrå är bubblare.  måste bero på att man inte stöter på tintin lika ofta som förr, absolut, men säkert något mer. tintins frånvaro förklarar ju inte skogsrå. och tintins frånvaro förklarar DEFINITIVT inte att jag återupptäckte min navel häromdagen. min navel hade jag ändå ofta i tankarna som barn. visst, jag har ju alltid vetat och kunnat se min navel nu också. men häromdagen stod jag framför spegeln och verkligen TÄNKTE på den. märkligt! undrar över nästa upptäckt, det kan ju vara precis vad som helst.

fortsättning följer...

"på"

har ringt berghs (igen) och tydligen har de inte ringt alla de vill kalla för intervju än. i nästa vecka rings de sista. lät inte som om det är många kvar att boka intervjutid med, men det är ändå en liten strimma hopp i mörkret.
jag kände mig lite glad idag i skolan faktiskt, mycket tack vare en underbar föreläsare. hon har lärt oss om presentationsteknik och idag var hon med under våra grupparbetesföredrag för att bedöma oss. vi har inte haft så många föreläsningar med henne och det är synd för hon är verkligen speciell. cool, rolig, uppmuntrande och självsäker. hon har bland annat präntat in i mig att det är bra att tala i ett lägre tonfall. det jobbar jag på! att sträcka på sig är också viktigt, men det gör jag redan. är ju så kort att folk skulle missa mig ifall jag inte gick rak i ryggen.

nu över till roligare saker. det är dags för en efterlängtad läsartävling!!!
det är som så att jag har ett problem och jag vet inte hur jag ska ta mig vidare.

bakgrund:
jag dricker mycket cola zero.

problem:
- det kostar.
- det är jobbigt att gå ned till ica/konsum/hemköp och sedan släpa hem nya liter. dessutom tar det tid, för jag måste ha colan i kylen eller frysen för att den ska vara god att dricka. visst, jag skulle kunna förbereda mig med att köpa några timmar innan. jag skulle också kunna använda is. tyvärr är jag dålig på det här med framförhållning. dessutom är is inte bara "god framförhållnings"-krävande. is är också "blaskig smak"-framkallande.

on a side note: mjölk har jag alltid i kylen, men jag har inte reflekterat över vad det beror på. att det är billigare än cola, är nog en faktor. känns också som att mjölk har ett bredare användningsområde. jag kan ha mjölk i kaffet och till musli. jag kan inte ha cola zero i varken kaffet eller i min musli. jag kan å andra sidan marinera kött i cola zero, eller i varje fall i vanlig cola. det kan man, så vitt jag vet, inte med mjölk. fast jag har ju ingen anledning att marinera något kött!

insikt:
jag skulle behöva en kyl med ett lager av cola zero som fylls på automatiskt.

lösning:
jag har tyvärr ingen lösning...

...än. det är nämligen här ni läsare kommer in i bilden! den som kan bygga en cola zero-oändlig kyl vinner ett pris! vi kan gemensamt diskutera fram ett lämpligt pris om ni vill. jag föreslår en dag på stan med mig, men vi kan byta ut "dag" mot "natt", "stan" mot "säng" och "mig" mot "bert karlsson" om så önskas.

obs! att bara skicka in en ritning på kylen är okej, men då får jag fullmakt vid val av pris. det kan bli ett åkband på gröna lund. det kan också bli ett bananfodral.

tack alla! hejdåkramar från mig. :) <-- första smileyn någonsin i den här dagboken.

tvångstankar

ps: japp, kan inte låta bli. hade sjukt mycket tvångstankar när jag var liten och de har kommit på återbesök de senaste veckorna. typ, mitt huvud rycker ordentligt. bara så att ni vet - jag är normal, trevlig och vettig. så bli inte oroliga. ds.

kom på en grej!

inatt drömde jag att jag hade en kattunge. kattungen ville ha sex med mig och jag mådde väldigt dåligt när kattungen föreslog detta. alltså ibland fattar jag inte vad min hjärna håller på med. skämmigt, äckligt.

blurk

senaste googlingen jag utförde var "rövhål". säger väldigt mycket om hur jag mår just nu.

nej men helt ärligt. brukar vanligtvis bita på naglarna. när jag är nervös eller stressad biter jag äckligt extra mycket. den här veckan har jag bitit naglar, men varit så illa tvungen att avancera till fingertoppshud. har så otroligt stor portion dåliga känslor över berghs och deras icke-samtal att det är helt BLAER¤%SUGki¨gyHA/.

jag blir tokig. kommer inte att gå på berghs i höst och kommer att få ett äckligt e-mail från berghs som säger "tyvärr finns det inte plats för dig på vår copylinje blablabla". är helt ur balans just nu. jag representerar INTE mig själv den här veckan. är vanligtvis positiv, glad och careless. den här veckan har jag varit neurotisk, sur, asocial och gråtfärdig. totalt ur form med andra ord. en kassör sa idag till mig "ditt leende lyser upp" och jag svarade kort och gott "vilket leende? du har sett fel, hela dagen idag gör det ont att le för mig".

jag vet inte vilken värld han lever i. nu vill inte jag vara sån, men han inledde vår konversation med "åh, du har samma efternamn som en vän till mig!". okej, roligt. eller? för vem? vem bryr sig? mitt efternamn är inte helt ovanligt. seriöst, vem i helvete bryr sig? jag orkar inte! titta! läs och lär! vanligtvis skulle jag blivit glad av en sådan konvo. nu blev jag bara arg. ser han inte att jag är asledsen? åh, det här inlägget ger ingenting märker jag. jag är bara arg, arg, arg. stackars de få läsare jag har. vilken jävla gnällis jag är. men det är okej! som min klasskompis jesusina sa idag; "man ska få vara sur och arg om man vill och framför allt - man behöver inte fejka att man är glad hela tiden!". det är alltså OKEJ att vara butter.

så.

nu är jag asloj och sur och ingen kan stoppa mig. nästa vecka ska jag rycka upp mig. sedan måste jag ju fullfölja min "om jag inte blir antagen till berghs"-plan. den skrev jag om i mitt personliga brev till berghs. jag funderar på att skriva en arg insändare till södermalmsnytt om att jag ändå inte ville gå på berghs (vilket är lögn). kanske blir det verklighet.

nog med gnäll. kan tänka mig att de som ogillar mig mår riktigt bra just nu. till er vill jag bara säga; skärp er! jag har inte gjort er något ont. och om jag har det var det inte meningen.

puss

ingen stress, ingen press

fridhemsplan har för mig varit danscompagniet och inget annat. på senare år har det också kopplats till västermalmsgallerian (där jag köpte min smartphone), nivå 22, dovas och alla andra sunkhak man gick till när man var 18. men nu är det också något mer. det är arbetsprover till berghs med rightalicious. idag är det en vecka kvar tills vi ska lämna in våra mästerverk och sedan börja våga hoppas.

dag ut och dag in. natt upp och natt ned. och så skola på det. och vänner man inte har tid att träffa. och mamma och pappa som tack och lov lever loppan i kroatien för att junior gav dem en ryan air-biljett dit i julklapp. hotell får de betala själv. underbart! de kommer aldrig att ångra resan till kroatien. att ge bort upplevelser borde fler satsa på då de vill överraska med en gåva. men som skrivet - tack och lov är de inte i sverige nu. hade de varit här hade jag haft ytterligare två nära att inte ha tid att umgås med.

tänk om jag kommer in på berghs! det vore så härligt! hoppas att jag kommer in. jag vågade ju inte hoppas tidigare. kläckte ur mig saker som "jag har ändå inte råd, jag har ändå inte tid, och jag söker mest för att få en känsla av hur det är att utforma arbetsprover". vilket larv. så klart tar jag mig tid och så klart tar jag mig pengar och så klart kommer jag att tacka ja om jag kommer in och så klart blir jag arg och ledsen om jag inte kommer in. en kallelse till intervju vore grymt. hoppas, hoppas, hoppas. jag måste få ihop alla trådar och min kampanj så att allt faller samman och på plats på ett smidigt vis. under samma paraply. i min hjärna är allt mitt arbete ihop-connectat och alla mina tankar logiska och relevanta. att få juryn på berghs att förstå mitt tänk också, är nog det klurigaste i utmaningen.

puss och kram från mig, temporärt bosatt på fridhemsplan

förresten!!

back off!!! beställde dessa ÄNTLIGEN:
http://www.solestruck.com/jeffrey-campbell-back-off-black-silver/index.html

har väntat på dem i över ett år. antingen har jag inte haft råd, eller så har jag varit osäker på om jag velat ha dem, eller så har de sålt slut i min storlek. men nu kom de in igen. det var givet! jag kan absolut tänka mig att dejta Jeffrey Campbell, om han finns på riktigt.

en annan grej...

... som ni vet eller inte vet, har jag en tendens att berätta för er om drömmar jag har. nu har jag drömt om tilltugg (igen) och jag har drömt om min föreläsare från förra kursen (inget sexuellt, drömde att vi var kompisar). ja. alltså, jag tycker att det är lugnt. folk drömmer och folk tycker att det är pinsamt, men det är verkligen lugnt. det är aldrig någons fel att man drömmer konstigt, det är bara så det blir. jag tycker att det blir svårare och svårare att inte censurera mina blogginlägg. jag ville inte dela med mig av det jag precis skrev egentligen, men i samma sekund som jag insåg att jag inte ville skriva om mina drömmar om tilltugg och om min föreläsare, så förstod jag att jag var tvungen att skriva om det. uppenbart är att jag funderar mycket på dessa två människor (mycket omedvetet tror jag, men absolut även ibland så att jag tänker på det - fine...) och om den här bloggen ska förbli en sanningsenlig dagbok är detta vad jag måste göra. bjuda på det. jag är garanterat inte konstigare än någon annan. däremot har kanske inte många andra ett så starkt behov av att fläka ut sina tankar som jag har. hur som haver är det vad jag måste göra för att känna mig rätt "sann" på något vis. vi måste prata om det, och med "det" syftar jag till alla tankar jag har - även de jag skäms över. i samma ögonblick som jag väljer att inte berätta om tankar i bloggen - i samma ögonblick bör jag sluta blogga. syftet med den här bloggen har alltid varit att skriva av mig för min egen skull, utan tankar på konsekvenser och dömanden från andras håll. tack!

press. från mig själv den här gången.

pratade med min mamma om kreativitet, framtid, jobb, skola och press på telefon idag. jag blir mer och mer engagerad i skolan och framtiden. eventuell karriär. det är skönt att kunna prata med min mamma om sådant, hon är nämligen väldigt smart. tidigare har jag ogillat att prata med henne om skola eftersom att jag alltid har upplevt en viss press från mina föräldrars håll att jag borde plugga vidare efter gymnasiet och att jag borde tänka på framtiden yrkesmässigt. har alltid känt att mamma och pappa vore riktigt, riktigt, nöjda ifall jag kunde "komma på vad jag vill bli när jag blir stor" och sedan satsa på det. både mamma och pappa är välutbildade och deras jobbliv har alltid varit en stor och betydande del av hur de lever sina liv. de är båda framgångsrika inom sina respektive områden och "tar med sig jobbet hem", de talar med varandra om sina jobb och de verkar ständigt utvecklas. når de inte mål de sätter upp i jobbet blir de uppenbart besvikna men tänder då till ännu mer för nästa projekt. samtidigt blir de exalterade över framgångar. eftersom att jag från och med gymnasiet inte brytt mig märkvärt om min skolgång - än mindre funderat över framtiden och vad jag vill syssla med - har deras passion för sina yrken och min brist på passion över framtida yrke skapat en del friktion. minst sagt.

idag grät jag lite över ett betyg jag blev missnöjd över, besviken över. även om jag tror att jag har lättare till tårar än gemene man (shout out till dig, rightalicious) kan jag ändå nu i efterhand konstatera att tårar även för mig faktiskt är ett tecken på att jag bryr sig om något. jag är faktiskt otroligt tacksam över att jag har hittat något i livet förutom killar, kompisar, fest och mitt hårsvall som jag intresserar mig för. något som kanske kan driva mig framåt, att precis som mamma och pappa - peppa mig till att vilja utvecklas. jag tror att jag skulle kunna bli en fantastisk copywriter, kanske en av de absolut bästa i sverige. nu har jag en ordentlig anledning till att jobba mer på att bli mer organiserad. jag har fortfarande en stor portion "trots" i mig som jag låter ta en stor plats i mitt liv. jag ska försöka att bli mer ödmjuk och jag ska försöka att bli mer lugn. jag ska försöka att ta all min sponanitet och min irrationellitet och knöggla ihop dessa till en liten boll, som jag ska pricka rätt ned i sveriges reklamhink. och så ska jag ta fram en fantastisk "lugn och sansad"-detektor för att scanna min hjärna. då kommer jag att kunna plocka fram "lugn och sansad"-kvalitéer för att utnyttja dem i framtiden.

för övrigt missade jag dagens intro-föreläsning för att jag inte kunde hitta mina lägenhetsnycklar. eftersom att jag vände upp och ned på hela lägenheten och ändå inte fann nycklarna, förstod jag att de måste ha åkt med i sopnedkastet då jag slängde gårdagens mcdonalds-rester. så. what to do om inte att gå ned till soprummet och leka grävling. sjukt snuskigt att rota igenom grannarnas stinkande soppåsar, men till slut hittade jag min egen gamla påse. tyvärr lnte nyckeln där. händer nedsmetade med gammal sötsur sås HELT i onödan, med andra ord. hittade nycklarna mellan soffans syggstöd (menar RRRyggstöd, det får stå kvar, syggstöd är mer coolt) och dess säte, en halvtimme senare. hade faktiskt redan kollat där, men tydligen inte tillräckligt noga.

nu tackar jag för mig, hoppas att ni alla får en trevlig vecka!
kram

ps: lyssnar på The Amplifetes. min brors fästmö tipsade om dem. gillar dem väldigt mycket, ska lyssna mer i framtiden. ds.
ps2: jo, jag gråter faktiskt rätt ofta. senast (förutom till grupparbetsresultatet då) till "Plain Jane" på MTV. Jessica Simpsons "Price of Beauty" fick det också att vattnas i ögonen på mig för någon vecka sedan. snacka om bra dålig TV... ds2.
ps3: för er blödiga med för mycket fritid, här är länken till avsnittet av "Plain Jane" som fick mig att både skratta och gråta högt - samtidigt!! sista scenerna är helt fantastiska haha. wow. http://www.mtv.se/program/plainjane1/avsnitt/plain-jane/video/plain-jane-101-3min-clip1-614399/ ds3.

optimal marknadskommunikation vs. utmanaren; den fruktade Otpamil Mrakandsmokmuanioktin

tentaplugg inför tentan i kursen "planning". grym kurs, verkligen. har haft så sjukt kul. men när hela familjen är samlad i sthlm och vädret är sommar, vill man helst göra annat än att tentaplugga. hur optimal kursen än är.

nej, nu köttar vi. känner mig otroligt optilam, men ska försöka ta mig i kragen och optimala på. who's with meee?!?!?

pe äss: vem känner jag i melbourne? har ett fan där, enligt statistiken. gillar't, som kidsen säger. de äss.

pe äss igen: hallå, på tal om kidsen. jag såg kenza på tuben häromdagen. hon ackompanjerades av vovve och pojkvän. lyckades hamna på pojkvännens säte (tror jag). varmt och skönt. han går inte av för hackor, han. de äss igen.

pe äss (sista nu): glömde säga en till sak! på tal om kenza. lillsyrran junior berättade att hon var på collage i onsdags. jag trodde att kenza hade klubb där, men det var visst typ två år sedan enligt junior. snacka om att man tappar kollen. shit, nu börjar jag bli ruskigt gammal. fattar ni att jag är 24 sen förrförrförra veckan? otroligt. collage liksom, där är man typ för gammal om man har eget leg. de äss (sista nu).

tror jag när jag hör det

glömde ju att kommentera veckans talk of the town - gwen stefani påstår att no doubt förmodligen kommer att släppa en skiva snart, sannolikt i år. håller tummarna för att det dimper ned en ny platta inom ett år i alla fall. på tiden!

trött

känner mig som törnrosa på tvärtomspråket, har inte sovit på hundra år.

är inte bara trött fysiskt, utan även psysiskt. blir trött på att det finns fler i sverige som heter som jag. för inte så länge sedan fick jag mail från ngn som kallar sig "GUn" (sic?). hon skrev att hon saknade min betalning för de plastrullar jag beställt. idag fick jag också en orderbekräftelse från en piercingsmyckes-sajt. ja, trött blir man. ser jag ut som någon som köper plastrullar eller piercings online?

får konstant mail från människor jag inte känner, för att någon slarvig namne fyller i fel email-adress. jag får regelbundet mail från en bonnig kör i sydsverige. också en rörelse kallad "visdomstemplet" (guidar människor till andlighet och lycka) touch base'ar med mig med jobbigt jämna mellanrum. så ocoolt. lite cred bör i och för sig tilldelas visdomstemplet, eftersom att de i sina nyhetsbrev ber folk som inte vill ha nyhetsbreven längre att avregistrera sig på deras hemsida. motiveringen till denna uppmuntran lyder, och jag citerar på en höft här, eftersom att de "inte vill ha negativ energi som flödar genom organisationen".

negativ energi flödar ur min tv och in i mig när jag tittar på bachelorette, svenska versionen. stör mig väldigt mycket på vissa av deltagarna men främst på en snubbe som heter christian och en annan som heter jimmy. christian är en slimeball och jimmy är en nolla. fattar inte varför man vill strö rosor omkring sig till slimeballs och nollor. hoppas att det är ett krav från produktionsteamet att bacheloretten ska ge slimeballs och nollor rosor, för att medelsvenssons som jag själv ska ha något att blogga irriterat om under programmets gång. ifall bacheloretten däremot självmant väljer att ha dessa två larvpellar kvar i tävlingen kan jag bara skaka på huvudet åt hennes brist på god smak.

nu ska jag sova. åh. vill inte gå på föreläsning imorgon klockan 09:00. vill ha sovmorgon. hoppas att jag försover mig! detta kommer förmodligen inte att ske. jag har inte försovit mig på alldeles för lång tid nu. stackars mig!

puss och godnatt

primaveraaa

igår fyllde jag år. jämt när jag skriver att jag fyllde år, är det en liten röst i mitt huvud som viskar att det borde heta "igår föll jag år" istället. känns bättre bara.

i vilket fall. jag fick inga födelsedagspresenter. eller, under föreläsningen fick jag ett plastglas med fyra stycken chokladbitar i, från fyra stycken tjejer i min klass. det var oväntat och trevligt. killen som skickade vidare presenten åt dem (vi satt i föreläsningssalen, och de satt längre upp, så det chokladfyllda glaset transporterades nedåt till min rad tack vare ett antal mellanhänder) knackade mig på ryggen och sa att det var till mig. då jag frågade om presenten var från honom, verkade han bli lite generad. hans kompisar skrattade och det gjorde jag med.

åt middag med pappa också, indiskt. det var riktigt trevligt. pappa fyller ju också år den 30 mars - han är alltså precis 40 år äldre än jag. vi "la junior på bordet" som vi kallar det i min familj. att "lägga någon på bordet" innebär att vi lägger vår bärbara telefon på middagsbordet, sätter på högtalaren och ringer upp någon (oftast familjemedlem) som vi vill prata med men som inte fysiskt kunnat närvara vid middagen. det var också riktigt trevligt, vi pratade i nästan en timma. hon har det bra i norge och jag har det bra i stockholm och pappa har det bra på lidingö. alla glada, nöjda och mätta.

jag saknar mina systrar jättemycket men under påsken kommer alla att vara samlade här i Nordens Venedig. Förresten så har jag funderat på att börja skriva med versal i början av mening och vid första bokstaven i namn. Jag skriver ju alltid så när jag skriver "proffsigt" (ja, jag är ju så proffsig - ibland är jag inte annat ser ni) typ gällande skola och jobb. Men här i bloggen och i sms och sådär, då jag är mitt avslappnade jag, hoppar jag över det. det är skönare att låta Caps Lock vara. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Vem fan bryr sig, ni fattar ju ändå. Det är dock mer bekvämt för mig att köra på små bokstäver. så får det bli.

i brevlådan idag fick jag ett kort från sockersodan. alltså blev ju så glad. det är ett glatt kort i granna färger och hon skrev halva första versen på "ja må du leva". super! igår sjöng junior för mig och pappa i telefon, men pappa stämde in i sången han med efter ett tag, varpå jag inte ville vara den late. så jag började sjunga jag med. vi sjöng för varandra helt enkelt. när junior frågade pappa varför han började sjunga så svarade han att han tyckte att det var lite klent när bara junior sjöng. jag vet inte hur hon tog det, men jag tror inte att hon blev irriterad. pappa tycker ju om att höra sin egen röst så hon bör nog inte ta det personligt iaf.

what else? jo. jag har ett nytt favoritställe. kåken, heter det. dit ska jag gå igen! dessutom vill jag också berätta att jag avnjöt en fantastisk middag i fredags, med sockerängeln. en kär gammal mellanstadie-vän som har lärt mig allt jag kan, socialt sett. hon ler med hela kroppen när hon för en konversation, vare sig det rör sig om nya eller gamla bekantskaper. helt underbar är hon och jag hade nog fortfarande varit rätt tafatt på fester där jag inte känner någon, om det inte vore för henne. dessutom har hon stockholms bredaste ordförråd och plitar ihop fenomenala grattis-sms när man fyller år. riktigt kreativ, hon kommer gå långt vad hon än tar sig för, det har jag alltid varit tvärsäker på. men vi kommer ifrån oss. så! vi käkade alltså på vapiano i gamla stan, och förutom att mitt gamla ragg jöns tittade förbi, var det en underbar afton! det var i och för sig rätt underbart att sitta snett mitt emot jöns och hans dejt för kvällen också - lite thrill i vardagen liksom. ha.

pussilago och krokuskramar! it's spring time!