hade någon annan än jag googlat "vad är en podcast" hade jag fnyst till. hur lyckas man vara så töntig?
jag hade också fnyst till rejält om jag såg någon annan skriva "unlike" istället för "dislike". ett stycke konst att stava fel efter bland annat ett års boende i australien.
sitter med ett glas cola zero brevid mig och kommer att tänka på deras ofattbart pinsamma reklamfilmer. vad är det jag sponsrar? fy.
igår upplevde jag en rätt seg dag på jobbet och på väg hem var jag trött och lite deppig. fick i trappan upp från zinkens tubstation skymten av någon som liknade en gammal gymnasiepolare (trevlig, gångsätra-snubbe, synsam - ni som vet, vet). det visade sig dock vid andra stirret att det uppenbart inte var honom. ett tredje stirr bjöd jag på för att han var rätt snygg. även han vände sig om en tredje gång. vid sådana (ganska sällsynta i sverige) nyktra random-flirt-med-okända-tillfällen är det svårt att inte bli glad så jag firade så klart av ett leende. där - genast - blev dagen lite ljusare.
tio sekunder senare hör jag, vi kan kalla honom carpe diem, carpe diems röst; "ursäkta! ursäkta!"
jag: ja?
cd (som sprungit upp för trappen): hej, förlåt. känner jag dig?
jag: eh, nej det gör du inte.
cp (haha råkade skriva "cp" och det får stå kvar här, ser ju kul ut. han verkar dock inte cp, eeehbaras'attnivet): ah... nehe.
jag: jag tänkte att du var en kille jag känner, men efter en dubbelkoll såg jag att du inte var honom. och det borde jag nog insett direkt, han skulle aldrig hänga på söder (än en gång - ni som vet, vet!) men sedan vände jag mig om en tredje gång för att jag tänkte "men hey, han var ju snygg!".
cd: haha ja, samma här.
jag (sträcker fram handen): hej. mary (men jag säger ju självklart inte "mary", jag säger ju mitt vanliga namn. men det fattar ni väl?).
cd. hej. carpe diem.
cd: men du (pekar på min take away-kaffe jag bär på)... nästa gång du tar en kaffe, ska du ta den med mig.
jag (förvirrad, trodde verkligen att han skulle säga att jag spillt): eh haha, jaaa, jaha! eller åh alltså... haha jag vet inte vad jag ska säga nu (och jag babblar verkligen bara på). eh alltså, jag tycker att det är jättekul att flirta och så men jag brukar inte riktigt vara så sugen på att styra upp, eh, sånt här. och typ, ja, nej, jag vet inte.
cd: nej, men det behöver inte vara så uppstyrt. vi byter nummer och så får vi se om vi hörs, typ.
jag: ja, jo, fast. jo, nej men visst det kan vi ju. men jag vet inte, jag brukar kanske tycka att det är jobbigt att höras och så (som sagt - babblar verkligen bara på. tönt.). bara så att du vet. men jo, visst (frågan är ju om jag pratar med honom eller med mig själv).
så vi byter nummer. han är trevlig, hans skratt är kort och koncist och med typ pondus. överlag gillar jag honom och han får mig att skratta när vi pratar om hur han stavar sitt namn. diggar också att han frågade om mitt efternamn. jag skriver själv alltid efternamn i min telefonbok.
det kan betyda några saker;
1. han är extremt organiserad. han har backslick och rock så det kan stämma. petig? schtékig? hm. hoppas inte.
2. han har fler "marys" i sin telefonbok. han är en ladies man. han måste hålla isär sina brudar.
3. han vill facebook-stalka mig. respekt! jag kan ju faktiskt vara psycho. för att inte tala om ful! det var dock inte mörkt ute. och han har sett mig i lysrörsbelysning. och jag hade jobbat, med huckle = platt hår.
okej freeeeeeeeeeeeeeeeeeeze! lustigt, fick precis i detta nu ett sms av honom. jahapp. och nu ska man svara också. varför blir jag plötsligt totalt osugen? varför är det så kul att flirta men så grymt tråkigt att följa upp? det är ju därför jag inte dejtar. man blir ju ändå alltid besviken, ingen lever ju någonsin upp till fantasin. och de som gör det vill ändå inte ha en. är det bara jag som känner igen mig här? vem är det jag ställer frågor till? ingen av mina läsare svarar ju ändå. oskönt av er! det här är ju ett högt rop på hjälp.
var var vi? ja. okej, vi bytte nummer och sa hejdå. jag hoppade över gatan och koncentrerade mig på att inte halka på mitt typiska "halkställe" där jag halkat tidigare. insåg efter koncentrerandet (ja, det är ett ord. googla om ni inte tror mig. och googla även "pod cast", ditt skepso) att det inte fanns någon is att halka på. aftonbladet hade visst rätt, "värmen kom till helgen". sedan log jag hela vägen hem.
så vad händer nu då? ingenting. istället för att fika med cd sitter jag och bloggar om honom. jag tror ändå att han är för schtékig för mig. om vi drack kaffe skulle jag vara den som beställde bryggkaffe och snattade plastskedar vid disken och han skulle be om en machiato och en biscotti som han inte äter upp. jag har faktiskt facebookstalkat honom och vi har hela fyra gemensamma vänner, bland annat min första pojkvän från nian! vi var ihop i två veckor, sista veckan hade jag honom kvar för att ha en dejt till julbalen. jag var ett asshole i nian, som alla andra. en mingelbild på googel visar carpe diem posa (tänk ikaros från överklassnytt, hey baberiba) brevid en tjej m skumpa och sillisar på laroy. från 2010, mina damer och herrar. senast jag var på laroy var på min 18årsdag.
jag har visst placerat honom i ett fack. synd, han är ju så trevlig! men jag vill bara vara med killar som kan åka skateboard och som kanske kan lite spanska och som inte riktigt fattar ifall "push" är en klubb eller en dj. det är väl inte höga krav?
söndag 27 februari 2011
måndag 21 februari 2011
haha
hahaha! det här är helt fantastiskt! ni vet tilltugg, som jag sms'ade och som jag inte fick svar från? jag kände mig sjukt desperat, remember? tydligen hade jag skrivit in fel nummer. kastat om två siffror. hahaha usch jag är så fly förbannad. alltså, jag har i min telefonbok lyckats skriva ned fel nummer för hand. hur lyckas jag sabba så brutalt för mig själv? haha. är så grymt arg, men samtidigt glad antar jag. tänk vad skönt! jag är ju lika desperat nu som då, skillnaden är väl att tilltugg inte är medveten om min desperation. haha nej gode tid. ha en skön måndag kära läsare! puss, älskar er lite.
fredag 18 februari 2011
*ler breeeeett*
folk med för höga smiley-ambitioter är störiga. näsor går bort, snälla ni. fattar ni inte att smileys är till för att göra er vardag ENKLARE? han är där för att serva EDER, inte tvärtom. han bryr sig inte om han får en näsa eller ej!!
alltså de där näsorna... tror inte att jag varit så förbannad sedan... tre h sen?
jaja, hörs sen! mwuah!
ps: förutom puss-smileyn då. den ser ju utvecklingsstörd ut utan bindestreck. ah, hörde ni det? BINDESTRECK. den som försöker sig på ett litet o får spö! ds.
ps2: jag är fortf sjuk. ni kanske noterat att humöret mitt inte varit på topp den här veckan. ds2.
alltså de där näsorna... tror inte att jag varit så förbannad sedan... tre h sen?
jaja, hörs sen! mwuah!
ps: förutom puss-smileyn då. den ser ju utvecklingsstörd ut utan bindestreck. ah, hörde ni det? BINDESTRECK. den som försöker sig på ett litet o får spö! ds.
ps2: jag är fortf sjuk. ni kanske noterat att humöret mitt inte varit på topp den här veckan. ds2.
den här dagen är lika skoj som knäckebröd
britney, din låt är skitdålig. sluta kliv bakåt.
kära grannar, varför är ni så svåra att hitta på facebook? fixa det så jag har ngn att stalka.
kära ex-pojkvän börje! ibland när jag ser en riktigt dålig film tänker jag - "den är iaf inte lika kass som transformers". vidare tänker jag alltid - "hur kan det vara börjes favoritfilm?".
och angående skolan; jag vill inte prata mer om medier och mediers påverkan på människor och samhällen. jag vill hålla på med praktiska grejer. kan vi sätta igång snart?
varför står det "bad och toalett" på ICA's toarulle-paket? bad. bad? det kan ni skippa. det är inte badrullar!
mina drömfångare fungerar inte heller. vilken tur! att drömma är ju det enda roliga med att sova. åh, det är så tråkigt att sova.
...och min krukväxt från IKEA har inte återhämtat sig från min frånvaro i julas. så osjälvständig, skönt att slippa honom.
kära grannar, varför är ni så svåra att hitta på facebook? fixa det så jag har ngn att stalka.
kära ex-pojkvän börje! ibland när jag ser en riktigt dålig film tänker jag - "den är iaf inte lika kass som transformers". vidare tänker jag alltid - "hur kan det vara börjes favoritfilm?".
och angående skolan; jag vill inte prata mer om medier och mediers påverkan på människor och samhällen. jag vill hålla på med praktiska grejer. kan vi sätta igång snart?
varför står det "bad och toalett" på ICA's toarulle-paket? bad. bad? det kan ni skippa. det är inte badrullar!
mina drömfångare fungerar inte heller. vilken tur! att drömma är ju det enda roliga med att sova. åh, det är så tråkigt att sova.
...och min krukväxt från IKEA har inte återhämtat sig från min frånvaro i julas. så osjälvständig, skönt att slippa honom.
tisdag 15 februari 2011
kladdkaka på tre timmar
okej det tar en timme att välja ut en vinnande kombo av flertalet nät-recept, en halvtimme att baka själva kakan men det seeegaste av allt är den där en och en halvtimmen det tar att facking backarååå!!! haha nej jag skojade bara, inte alls. det seeegaste av allt är den där en och en halvtimmen det tar att krossa mandel mellan två skärbrädor. seriöst? det finns nog bara två tillfällen då jag önskar att jag var ett fatass, det ena är ju när jag delar flygstolsrad m jimmie, och det andra är när jag krossar mandel. min mortelbrist har aldrig varit så påtaglig. det STINKER mortelbrist i min pad och imorgon kommer jag att festa med blåsor på händerna. I N T E S O F T !
för övrigt representerade jag ensam under gruppredovisningen i skolan idag. varken riddaren eller norrbaggen behagade att dyka upp. efter viss överläggning och otalet pulssänkande åtgärder (typ lypsyl-påstrykningar, fingerknäck och toabesök) lyckades jag inse att det kunde bli rätt kul och karaktärsstyrkande att flya solo. det gick helt ok! förutom att jag var väldigt virrig och "pustlutsig" (jag tror att det är ett ord? vilket är jag mindre säker på. är det kanske putslustig?) på ett ganska stressigt vis, var jag väl ändå en av de mer intressanta föreställningarna under seminariet. jag vill nästan påstå att jag var charmig. fast alltså - många gånger tog jag en millesekund för att reflektera över min presentation och DÅ tänkte jag "herregud - vad pratar jag om?". det som var värst var att alla tittade på bara mig, det som var bäst var att alla tittade på bara mig. okej, en annan sak som var mer värst, var att jag inte hade ngn som avlöste mig ibland. det sög. hamnar man i en brainfreeze är det najs att ha gruppkamraten brevid som kan ta över och ordbajsa medan man get sitt shit together. nu tvingade jag publiken att komma med åsikter och synpunkter istället. ja, det gjorde jag. speciellt en gullig tjej i min klass tvingade jag till en kommentar genom att peka på henne och säga "men du hade ju skrivit ett arbete om det här i en annan kurs sa du, har du några tankar om det jag pratar om nu?". haha, så oskönt. lyckligtvis är hon som sagt, väldigt gullig, så hon babblade snällt på i schyssta akademiska termer medan jag njöt av mitt hjärnstillestånd.
innan, under och efter presentationen kände jag mig dock som en superheroine. seriöst, modigt av mig. vilken TUR att jag inte är speciellt blyg!
okej, nu ska jag återgå till min kära kladdkaka. suck. satans mandlar... men det är nog värt det. imorgon är det lillördag, och DÅ förtjänar jag en prinsessas frukost. kladdkaka med kaffeglasyr, krossade (jo, tack) mandlar och banan! yum.
ps: tack thai boy för lypsyl-lånet. ds.
ps2: för er nötter som inte greppade backarååå-shout outen; http://www.youtube.com/watch?v=guDchP4oe_E&feature=related ds2.
för övrigt representerade jag ensam under gruppredovisningen i skolan idag. varken riddaren eller norrbaggen behagade att dyka upp. efter viss överläggning och otalet pulssänkande åtgärder (typ lypsyl-påstrykningar, fingerknäck och toabesök) lyckades jag inse att det kunde bli rätt kul och karaktärsstyrkande att flya solo. det gick helt ok! förutom att jag var väldigt virrig och "pustlutsig" (jag tror att det är ett ord? vilket är jag mindre säker på. är det kanske putslustig?) på ett ganska stressigt vis, var jag väl ändå en av de mer intressanta föreställningarna under seminariet. jag vill nästan påstå att jag var charmig. fast alltså - många gånger tog jag en millesekund för att reflektera över min presentation och DÅ tänkte jag "herregud - vad pratar jag om?". det som var värst var att alla tittade på bara mig, det som var bäst var att alla tittade på bara mig. okej, en annan sak som var mer värst, var att jag inte hade ngn som avlöste mig ibland. det sög. hamnar man i en brainfreeze är det najs att ha gruppkamraten brevid som kan ta över och ordbajsa medan man get sitt shit together. nu tvingade jag publiken att komma med åsikter och synpunkter istället. ja, det gjorde jag. speciellt en gullig tjej i min klass tvingade jag till en kommentar genom att peka på henne och säga "men du hade ju skrivit ett arbete om det här i en annan kurs sa du, har du några tankar om det jag pratar om nu?". haha, så oskönt. lyckligtvis är hon som sagt, väldigt gullig, så hon babblade snällt på i schyssta akademiska termer medan jag njöt av mitt hjärnstillestånd.
innan, under och efter presentationen kände jag mig dock som en superheroine. seriöst, modigt av mig. vilken TUR att jag inte är speciellt blyg!
okej, nu ska jag återgå till min kära kladdkaka. suck. satans mandlar... men det är nog värt det. imorgon är det lillördag, och DÅ förtjänar jag en prinsessas frukost. kladdkaka med kaffeglasyr, krossade (jo, tack) mandlar och banan! yum.
ps: tack thai boy för lypsyl-lånet. ds.
ps2: för er nötter som inte greppade backarååå-shout outen; http://www.youtube.com/watch?v=guDchP4oe_E&feature=related ds2.
söndag 13 februari 2011
sista toarullen helt soak'ad
ja, han låg på golvet i badrummet när jag duschade och lyckades suga upp allt duschvatten... så jag slapp använda skrapan. fy vad bra, jag hatar ju att skrapa vatten! kom igen nu, alla som hatar att skrapa duschvatten räcker upp en hand!!!!
nu ska jag våldsgästa panda. hon vet inte om det än, hoppas att hon är hemma. i vilket fall måste jag komma ut, det är mycket ljust ute och det är härligt!
ps: ska jag gå ut ikväll? ds.
nu ska jag våldsgästa panda. hon vet inte om det än, hoppas att hon är hemma. i vilket fall måste jag komma ut, det är mycket ljust ute och det är härligt!
ps: ska jag gå ut ikväll? ds.
söndag 6 februari 2011
jag bor i sverige!
så underbart! nu börjar det nämligen märkas att solen är på väg. och snart är det sommar och det är ljust mest hela tiden! åh, jag längtar, längtar, längtar så otroligt mycket!
något jag också längtar efter är att inte vara så hetsig ibland. ni vet när ni har bestämt er för något, och ni får en fix-idé att ni måste köra all in på den? alltså exempelvis, ni har bestämt er för att ni bara måste ha någonting. då måste ni ha det nu, nu, NU. så fungerar iaf jag, jag tycker att det är tråkigt att vänta på saker. det gäller samma sak under ett samtal, om jag blir lite uttråkad för bara någon sekund kan jag få en fixa-idé som säger åt min hjärna att "nej, nu måste du fort härifrån för du klarar inte av mer av det här tråkiga samtalet, det kommer att ta kål på dig och din glädje" typ. så fort den känslan har lyckats smyga sig in är det mycket ofta helt omöjligt för min hjärna att vända igen, och börja uppskatta samtalet.
det låter lite luddigt tror jag. men jag vet inte riktigt själv hur det går till så jag kan nog inte förklara bättre. men ett annat exempel är som när jag ska skicka ett sms (okej, exempel från helgens nattliga bravader alltså...). jag lyckas bli bestulen på min mobiltelefon. med tanke på min mobiltelefonhistoria kan jag erkänna att jag, något oseriöst, misstänker att någon i min närhet ligger bakom dessa stölder. men något som är positivt med att jag har blivit av med så många mobiltelefoner genom åren är ju att jag har fått chans att öva upp mina sociala överlevnadsskills. bland annat har jag skrivit ned alla mina nummer i en extremt icke-digital telefonbok. i förebyggande syfte. i förebyggande syfte skriver jag eftersom att jag - inte som alla andra, går och hoppas på att min mobiltelefon inte ska bli snodd. nej, jag, jag vet att den kommer att bli snodd. jag accepterar detta faktum, och blir inte förvånad över när den blir det. en annan överlevnadsåtgärd är också att aldrig köpa dyra mobiler, därmed slipper jag en stor del av irritationen andra upplever då de blir av med sina hyperfancy gadgets.
men snälla nån, var var jag? jo, sms. okej, så ett exempel på hur jag får en fixaidé är när jag ska skicka ett sms. jag tycker att det är asjobbigt att svara i telefon och att svara på sms. men om det är JAG som vill något, då är det inte jobbigt. då blir det en fixa-idé. det är sjukt. jag börjar missbruka min telefon om personen inte svarar. jag bryr mig med andra ord bara om min telefon då jag vill nå någon. oförskämt är det, eftersom detta innebär att om jag skriver ett sms till någon, och den personen svarar med en motfråga, kan jag bli totalt osugen på att svara eftersom jag redan "fått mitt". det är säkert fler som känner igen sig. det är säkert också fler som känner igen sig i att man raderar vissa nummer från sin mobiltelefon inför en utekväll? ibland gör jag det. ibland har jag för gott förtroende för min självdiciplin och jag anser att jag nog kommer att kunna lägga band på mig. ibland har jag det, men ofta inte. därför kanske det är ganska bra för mig att jag blir av med min mobiltelefon, då är det ju helt omöjligt att fylle-smsa! å andra sidan är jag "smartare" än att försätta mig i en sådan position - jag tar nämligen med mig min lilla telefonbok ut och lånar mina vänners mobiler.
jahapp. så jag sms'ar. tycker att det är en fantastisk idé. får jag ngt svar? icke. jag sms'ar igen - det kan ju absolut inte vara så att jag inte får något svar från mitt ragg för att han inte vill ligga! nej, den tanken tycker (tydligen) mitt nattliga alterego "bloody mary" (man måste väl döpa henne?) är så befängd att hon skickar fler sms. det måste ju vara min väns touchscreen-mobil som det är fel på. det står ju att sms'et inte kommit fram. eller? hur gör man? var fan är den klassiska menyn, med flikar och grejer och "visa status"-knappen där det klart och tydligt finns en leveransrapport att läsa? jag börjar bli grymt arg. och förtvivlad. till råga på allt skickar jag dessutom typ nio sms som alla är överdrivet (!) felstavade. typ bolibompa-nivå. mina fingrar är nämligen för tjocka för det där jävla touchtangentbordet. och - JA!!! - ja, jag har vänt på mobilen för att göra tangentbordet större. hur kan jag ha så feta händer? gahpugfahwepoiufehweö½½!!! förlåt, det bara kom. jag sitter här och skriver mig själv arg som fan! känslan jag har nu är ungefär som den känsla bert ljung förmedlar med sin klassiska replik "jag ska bli munk!" i "bert - den siste oskulden". det är efter att han inser att the love of his life (eller iaf love of this week) dejtar den slibbiga hockeysnubben carl-philip. som fyi är bäst på att dra trista skämt, exempel kommer nedan. okej, vi kommer in på fel spår. bert säger iaf "jag ska bli munk!" eftersom att han är så frustrerad över sin enfald. att han kunde TRO att victoria var intresserad?! här har han suttit och larvat sig, klippt med ögonfransarna, pluggat matte i oändlighet med henne, sprayat ned sig med kopiösa mängder deo... för att pang-på få denna otroliga ögonöppnare - hon dejtar en annan snubbe! ojdå... hold it. kollade i skrivande stund på ett gamalt klipp från filmen nu. det var visst inte alls då bert hävdar att han ska bli munk. det säger han i början av filmen, då han i regnet lovar gud att han aldrig ska titta åt en tjej och där och då alltså inser att han kommer att dö oskuld. han känner att han ändå aldrig får napp, så han ger upp.
jag kanske inte direkt vill kommunicera att jag ligger på exakt samma frustrationsnivå som bert. jag ska inte bli munk än, MEN jag ÄR lite nedslagen. det är inte kul att sitta på klubben, kolla igenom samtalslistan, sms-listan och typ inse att utkorgen är full och inkorgen tom. och ha! det värsta är (fast det hände inte nu, men det har hänt!) då man hör den ljuva sms-signalen, får upp pulsen, river ut innehållet i väskan, ser ljuset i botten, rafsar fram tegelstenen, klickar upp sms-et... svär över att mobilen hänger sig... där... läser... "välkommen till club nype! du och en jävligt äcklig vän får varsin halv men ack-så-gratis påskmustshot om ni fucking KUTAR hit nu, nu, nu eller iaf innan solnedgången, ska vi säga runt 16:00? kom och trängs med falsklegsbarnen utan pondus, peder fogstrand (som iofs är trevlig but STILL) och svettas brevid våra afrikanska fotbollsspelare som bjuder dig på drinkar ifall de får ta dig på röven! glöm inte att dj lame spelar det värsta från igår! med stjärtliga hälsningar asshole salvatore, kenza, fan och hans fula moster!"
mm. det blir ett ganska långt inlägg nu. tror att det är rekord! vi ser det som kompensation för mexiko-frånvaro. och terapi för mig. sorry för att det är rätt ostimulerande för er att läsa, ganska negativt och rejält patetiskt. hoppas att ni inte kräks ned hela skärmen.
åh, justja. okej här kommer carl-philips skämt. 05:54.
http://www.youtube.com/watch?v=JeK6Tgq3_HQ&feature=related
i slutet av scenen kan vi se per moberg spela berts homosexuella granne. jag tycker faktiskt att per moberg är rätt het på ngt vis. trots att han är lite slime'ig. han känns liksom rå och flummig på ett "umpf!"-, eller kanske "stön!"-vis. men jag tror inte att jag skulle vilja hångla med honom, känns pinsamt liksom.
en annan jag inte vill hångla med är människor jag inte känner. totalt osugen. annat var det förr. mognar? kanske. präktigt? lite. känns dock inte som om resten av världen har kommit ikapp mig. inte för att vara så, men jo. för att vara så. det är många som vill hångla med mig! jag tycker faktiskt att det är ohyffsat. om jag vill hångla så syns det på mig. och gör det det inte så säger jag till. men jag gillar inte att man klubbar med någon, eller sitter och snackar med någon, och plötsligt inser att den personen typ försöker injicera samtalet/hoppandet med hångelvibbar. och inte bara från sitt håll, utan också från mitt. försöker få det att kännas i luften som om det är BÅDA som vill hångla. eller typ "om jag skickar tillräckligt mycket hångelvibbar/är tillräckligt närgången tillräckligt länge/lägger några fler händer på lår, kanske hon tröttnar på att lirka sig längre ut på soffkanten/hoppa iväg från mig på dansgolvet och bara GÖRE?!".
som om jag skulle gå på den lätta? skärp er.
typ igår. sitter och messar tilltugg (för er som inte minns, killen i min klass med den grymt snygga rösten, tror det går att läsa om honom i... tja... kanske oktober?) samtidigt som en människa jag inte känner flåsar mig i nacken och inte fattar signaler. vi har träffats en gång tidigare men det var för att jag fick låna hans mobiltelefon när jag hade blivit av med min. det var på tunnelbanan. vi snackade i fem minuter, han var jättetrevlig. men ändå. vi känner inte varandra. han kanske är psycho? jag kanske är psycho? ja, det är möjligt.
i vilket fall - man möter väl inte upp en tjej utan mobiltelefon som man träffat i fem minuter på tunnelbanan natten innan? man addar väl inte henne på facebook typ dagen efter att man träffats? (OBS! notera gärna - han har redan langat mig sitt visitkort. please. ge mig tid till reflektion och eftertanke. vi ringer dig.) man ringer väl inte hennes kompis mobil för att man sett att hon använder hennes nummer eftersom att hon själv inte har något för tillfället? man ringer väl inte och bjuder in sig själv till utekvällen hon har med sina härliga vänner? eh? eller gör man? är inte det lite, typ, pinit? okej om jag var britney spears - då kör man nog all in. tjata sig till, typ. men å andra sidan, hur effektiv är en sådan offensiv attack - really?
jaja whatever. honom vill jag inte hångla med. jag vill hångla med tilltugg!
nu längtar jag efter filmkväll (y tu mamá también) med panda. jag tror att jag ska baka en kaka till henne, typ kladdkaka. det är gott. hoppas att den inte blir torr! det finns nog inte mycket som är bra när det är torrt. jag menade inte att syfta till något snuskigt, men det kan ju appliceras där med. jag tänkte faktiskt på människor, typ stela personer. och kladdkaka då. nu även på snusk.
puss på er kära läsare, på återseende.
något jag också längtar efter är att inte vara så hetsig ibland. ni vet när ni har bestämt er för något, och ni får en fix-idé att ni måste köra all in på den? alltså exempelvis, ni har bestämt er för att ni bara måste ha någonting. då måste ni ha det nu, nu, NU. så fungerar iaf jag, jag tycker att det är tråkigt att vänta på saker. det gäller samma sak under ett samtal, om jag blir lite uttråkad för bara någon sekund kan jag få en fixa-idé som säger åt min hjärna att "nej, nu måste du fort härifrån för du klarar inte av mer av det här tråkiga samtalet, det kommer att ta kål på dig och din glädje" typ. så fort den känslan har lyckats smyga sig in är det mycket ofta helt omöjligt för min hjärna att vända igen, och börja uppskatta samtalet.
det låter lite luddigt tror jag. men jag vet inte riktigt själv hur det går till så jag kan nog inte förklara bättre. men ett annat exempel är som när jag ska skicka ett sms (okej, exempel från helgens nattliga bravader alltså...). jag lyckas bli bestulen på min mobiltelefon. med tanke på min mobiltelefonhistoria kan jag erkänna att jag, något oseriöst, misstänker att någon i min närhet ligger bakom dessa stölder. men något som är positivt med att jag har blivit av med så många mobiltelefoner genom åren är ju att jag har fått chans att öva upp mina sociala överlevnadsskills. bland annat har jag skrivit ned alla mina nummer i en extremt icke-digital telefonbok. i förebyggande syfte. i förebyggande syfte skriver jag eftersom att jag - inte som alla andra, går och hoppas på att min mobiltelefon inte ska bli snodd. nej, jag, jag vet att den kommer att bli snodd. jag accepterar detta faktum, och blir inte förvånad över när den blir det. en annan överlevnadsåtgärd är också att aldrig köpa dyra mobiler, därmed slipper jag en stor del av irritationen andra upplever då de blir av med sina hyperfancy gadgets.
men snälla nån, var var jag? jo, sms. okej, så ett exempel på hur jag får en fixaidé är när jag ska skicka ett sms. jag tycker att det är asjobbigt att svara i telefon och att svara på sms. men om det är JAG som vill något, då är det inte jobbigt. då blir det en fixa-idé. det är sjukt. jag börjar missbruka min telefon om personen inte svarar. jag bryr mig med andra ord bara om min telefon då jag vill nå någon. oförskämt är det, eftersom detta innebär att om jag skriver ett sms till någon, och den personen svarar med en motfråga, kan jag bli totalt osugen på att svara eftersom jag redan "fått mitt". det är säkert fler som känner igen sig. det är säkert också fler som känner igen sig i att man raderar vissa nummer från sin mobiltelefon inför en utekväll? ibland gör jag det. ibland har jag för gott förtroende för min självdiciplin och jag anser att jag nog kommer att kunna lägga band på mig. ibland har jag det, men ofta inte. därför kanske det är ganska bra för mig att jag blir av med min mobiltelefon, då är det ju helt omöjligt att fylle-smsa! å andra sidan är jag "smartare" än att försätta mig i en sådan position - jag tar nämligen med mig min lilla telefonbok ut och lånar mina vänners mobiler.
jahapp. så jag sms'ar. tycker att det är en fantastisk idé. får jag ngt svar? icke. jag sms'ar igen - det kan ju absolut inte vara så att jag inte får något svar från mitt ragg för att han inte vill ligga! nej, den tanken tycker (tydligen) mitt nattliga alterego "bloody mary" (man måste väl döpa henne?) är så befängd att hon skickar fler sms. det måste ju vara min väns touchscreen-mobil som det är fel på. det står ju att sms'et inte kommit fram. eller? hur gör man? var fan är den klassiska menyn, med flikar och grejer och "visa status"-knappen där det klart och tydligt finns en leveransrapport att läsa? jag börjar bli grymt arg. och förtvivlad. till råga på allt skickar jag dessutom typ nio sms som alla är överdrivet (!) felstavade. typ bolibompa-nivå. mina fingrar är nämligen för tjocka för det där jävla touchtangentbordet. och - JA!!! - ja, jag har vänt på mobilen för att göra tangentbordet större. hur kan jag ha så feta händer? gahpugfahwepoiufehweö½½!!! förlåt, det bara kom. jag sitter här och skriver mig själv arg som fan! känslan jag har nu är ungefär som den känsla bert ljung förmedlar med sin klassiska replik "jag ska bli munk!" i "bert - den siste oskulden". det är efter att han inser att the love of his life (eller iaf love of this week) dejtar den slibbiga hockeysnubben carl-philip. som fyi är bäst på att dra trista skämt, exempel kommer nedan. okej, vi kommer in på fel spår. bert säger iaf "jag ska bli munk!" eftersom att han är så frustrerad över sin enfald. att han kunde TRO att victoria var intresserad?! här har han suttit och larvat sig, klippt med ögonfransarna, pluggat matte i oändlighet med henne, sprayat ned sig med kopiösa mängder deo... för att pang-på få denna otroliga ögonöppnare - hon dejtar en annan snubbe! ojdå... hold it. kollade i skrivande stund på ett gamalt klipp från filmen nu. det var visst inte alls då bert hävdar att han ska bli munk. det säger han i början av filmen, då han i regnet lovar gud att han aldrig ska titta åt en tjej och där och då alltså inser att han kommer att dö oskuld. han känner att han ändå aldrig får napp, så han ger upp.
jag kanske inte direkt vill kommunicera att jag ligger på exakt samma frustrationsnivå som bert. jag ska inte bli munk än, MEN jag ÄR lite nedslagen. det är inte kul att sitta på klubben, kolla igenom samtalslistan, sms-listan och typ inse att utkorgen är full och inkorgen tom. och ha! det värsta är (fast det hände inte nu, men det har hänt!) då man hör den ljuva sms-signalen, får upp pulsen, river ut innehållet i väskan, ser ljuset i botten, rafsar fram tegelstenen, klickar upp sms-et... svär över att mobilen hänger sig... där... läser... "välkommen till club nype! du och en jävligt äcklig vän får varsin halv men ack-så-gratis påskmustshot om ni fucking KUTAR hit nu, nu, nu eller iaf innan solnedgången, ska vi säga runt 16:00? kom och trängs med falsklegsbarnen utan pondus, peder fogstrand (som iofs är trevlig but STILL) och svettas brevid våra afrikanska fotbollsspelare som bjuder dig på drinkar ifall de får ta dig på röven! glöm inte att dj lame spelar det värsta från igår! med stjärtliga hälsningar asshole salvatore, kenza, fan och hans fula moster!"
mm. det blir ett ganska långt inlägg nu. tror att det är rekord! vi ser det som kompensation för mexiko-frånvaro. och terapi för mig. sorry för att det är rätt ostimulerande för er att läsa, ganska negativt och rejält patetiskt. hoppas att ni inte kräks ned hela skärmen.
åh, justja. okej här kommer carl-philips skämt. 05:54.
http://www.youtube.com/watch?v=JeK6Tgq3_HQ&feature=related
i slutet av scenen kan vi se per moberg spela berts homosexuella granne. jag tycker faktiskt att per moberg är rätt het på ngt vis. trots att han är lite slime'ig. han känns liksom rå och flummig på ett "umpf!"-, eller kanske "stön!"-vis. men jag tror inte att jag skulle vilja hångla med honom, känns pinsamt liksom.
en annan jag inte vill hångla med är människor jag inte känner. totalt osugen. annat var det förr. mognar? kanske. präktigt? lite. känns dock inte som om resten av världen har kommit ikapp mig. inte för att vara så, men jo. för att vara så. det är många som vill hångla med mig! jag tycker faktiskt att det är ohyffsat. om jag vill hångla så syns det på mig. och gör det det inte så säger jag till. men jag gillar inte att man klubbar med någon, eller sitter och snackar med någon, och plötsligt inser att den personen typ försöker injicera samtalet/hoppandet med hångelvibbar. och inte bara från sitt håll, utan också från mitt. försöker få det att kännas i luften som om det är BÅDA som vill hångla. eller typ "om jag skickar tillräckligt mycket hångelvibbar/är tillräckligt närgången tillräckligt länge/lägger några fler händer på lår, kanske hon tröttnar på att lirka sig längre ut på soffkanten/hoppa iväg från mig på dansgolvet och bara GÖRE?!".
som om jag skulle gå på den lätta? skärp er.
typ igår. sitter och messar tilltugg (för er som inte minns, killen i min klass med den grymt snygga rösten, tror det går att läsa om honom i... tja... kanske oktober?) samtidigt som en människa jag inte känner flåsar mig i nacken och inte fattar signaler. vi har träffats en gång tidigare men det var för att jag fick låna hans mobiltelefon när jag hade blivit av med min. det var på tunnelbanan. vi snackade i fem minuter, han var jättetrevlig. men ändå. vi känner inte varandra. han kanske är psycho? jag kanske är psycho? ja, det är möjligt.
i vilket fall - man möter väl inte upp en tjej utan mobiltelefon som man träffat i fem minuter på tunnelbanan natten innan? man addar väl inte henne på facebook typ dagen efter att man träffats? (OBS! notera gärna - han har redan langat mig sitt visitkort. please. ge mig tid till reflektion och eftertanke. vi ringer dig.) man ringer väl inte hennes kompis mobil för att man sett att hon använder hennes nummer eftersom att hon själv inte har något för tillfället? man ringer väl inte och bjuder in sig själv till utekvällen hon har med sina härliga vänner? eh? eller gör man? är inte det lite, typ, pinit? okej om jag var britney spears - då kör man nog all in. tjata sig till, typ. men å andra sidan, hur effektiv är en sådan offensiv attack - really?
jaja whatever. honom vill jag inte hångla med. jag vill hångla med tilltugg!
nu längtar jag efter filmkväll (y tu mamá también) med panda. jag tror att jag ska baka en kaka till henne, typ kladdkaka. det är gott. hoppas att den inte blir torr! det finns nog inte mycket som är bra när det är torrt. jag menade inte att syfta till något snuskigt, men det kan ju appliceras där med. jag tänkte faktiskt på människor, typ stela personer. och kladdkaka då. nu även på snusk.
puss på er kära läsare, på återseende.
onsdag 2 februari 2011
från maneater...
...till manhater.
vad är grejen, killar? har ni ett genetiskt fel? ingår ni alla i ett slutet sällskap med främsta mål att göra kvinnor irriterade? är det klimatförändringarna världen över som gör er elaka? är det nervösa tvångstankar som tvingar er att bete er som hundar, "annars kommer alla ni bryr er om att dö"? tycker ni om att bada bastu så mycket att ni hoppas på helvetet och inte himlen efter döden? talar ni tvärtomspråket? kommer någon att hoppa fram mot mig med serpentiner och en "du är med i blåsningen"-skylt snart? är ni karmapoliser allihop och här i syfte att jävlas för att jag snodde en dammig punchpralin från golvet på ica när jag var fyra bast? har ni tagit niel strauss "the game" för hårt gällande neg'sen och tror att tjejer blir kåta och villiga när ni pissar på dem?
seriöst.
vad är grejen, killar?
ps: det är ingen som har pissat på mig än. det var bara en metafor för killars snuskiga beteende. ds.
vad är grejen, killar? har ni ett genetiskt fel? ingår ni alla i ett slutet sällskap med främsta mål att göra kvinnor irriterade? är det klimatförändringarna världen över som gör er elaka? är det nervösa tvångstankar som tvingar er att bete er som hundar, "annars kommer alla ni bryr er om att dö"? tycker ni om att bada bastu så mycket att ni hoppas på helvetet och inte himlen efter döden? talar ni tvärtomspråket? kommer någon att hoppa fram mot mig med serpentiner och en "du är med i blåsningen"-skylt snart? är ni karmapoliser allihop och här i syfte att jävlas för att jag snodde en dammig punchpralin från golvet på ica när jag var fyra bast? har ni tagit niel strauss "the game" för hårt gällande neg'sen och tror att tjejer blir kåta och villiga när ni pissar på dem?
seriöst.
vad är grejen, killar?
ps: det är ingen som har pissat på mig än. det var bara en metafor för killars snuskiga beteende. ds.
tisdag 1 februari 2011
hej igen 2011!
för att år 2011 inte ska bli helt förvirrat vill jag påpeka att jag inte menade att vi kör igen som i "jag och år 2011 kör igen". jag och 2011 har ju aldrig kört tidigare. jag syftade på att jag och min blogg kör igen. usch, ordet "blogg" smakar lika äckligt det här året som föregående. hur kan jag hysa så lite respekt för mig själv och cyberspace att jag tar mig friheten att blogga? på den frågan finns nog intet meningsfullt svar. nä, it goes beyond alltså. superfjantigt att blogga och ursäkterna är ringa.
klart slut - rö'tjut.
klart slut - rö'tjut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)