"på"

har ringt berghs (igen) och tydligen har de inte ringt alla de vill kalla för intervju än. i nästa vecka rings de sista. lät inte som om det är många kvar att boka intervjutid med, men det är ändå en liten strimma hopp i mörkret.
jag kände mig lite glad idag i skolan faktiskt, mycket tack vare en underbar föreläsare. hon har lärt oss om presentationsteknik och idag var hon med under våra grupparbetesföredrag för att bedöma oss. vi har inte haft så många föreläsningar med henne och det är synd för hon är verkligen speciell. cool, rolig, uppmuntrande och självsäker. hon har bland annat präntat in i mig att det är bra att tala i ett lägre tonfall. det jobbar jag på! att sträcka på sig är också viktigt, men det gör jag redan. är ju så kort att folk skulle missa mig ifall jag inte gick rak i ryggen.

nu över till roligare saker. det är dags för en efterlängtad läsartävling!!!
det är som så att jag har ett problem och jag vet inte hur jag ska ta mig vidare.

bakgrund:
jag dricker mycket cola zero.

problem:
- det kostar.
- det är jobbigt att gå ned till ica/konsum/hemköp och sedan släpa hem nya liter. dessutom tar det tid, för jag måste ha colan i kylen eller frysen för att den ska vara god att dricka. visst, jag skulle kunna förbereda mig med att köpa några timmar innan. jag skulle också kunna använda is. tyvärr är jag dålig på det här med framförhållning. dessutom är is inte bara "god framförhållnings"-krävande. is är också "blaskig smak"-framkallande.

on a side note: mjölk har jag alltid i kylen, men jag har inte reflekterat över vad det beror på. att det är billigare än cola, är nog en faktor. känns också som att mjölk har ett bredare användningsområde. jag kan ha mjölk i kaffet och till musli. jag kan inte ha cola zero i varken kaffet eller i min musli. jag kan å andra sidan marinera kött i cola zero, eller i varje fall i vanlig cola. det kan man, så vitt jag vet, inte med mjölk. fast jag har ju ingen anledning att marinera något kött!

insikt:
jag skulle behöva en kyl med ett lager av cola zero som fylls på automatiskt.

lösning:
jag har tyvärr ingen lösning...

...än. det är nämligen här ni läsare kommer in i bilden! den som kan bygga en cola zero-oändlig kyl vinner ett pris! vi kan gemensamt diskutera fram ett lämpligt pris om ni vill. jag föreslår en dag på stan med mig, men vi kan byta ut "dag" mot "natt", "stan" mot "säng" och "mig" mot "bert karlsson" om så önskas.

obs! att bara skicka in en ritning på kylen är okej, men då får jag fullmakt vid val av pris. det kan bli ett åkband på gröna lund. det kan också bli ett bananfodral.

tack alla! hejdåkramar från mig. :) <-- första smileyn någonsin i den här dagboken.

tvångstankar

ps: japp, kan inte låta bli. hade sjukt mycket tvångstankar när jag var liten och de har kommit på återbesök de senaste veckorna. typ, mitt huvud rycker ordentligt. bara så att ni vet - jag är normal, trevlig och vettig. så bli inte oroliga. ds.

kom på en grej!

inatt drömde jag att jag hade en kattunge. kattungen ville ha sex med mig och jag mådde väldigt dåligt när kattungen föreslog detta. alltså ibland fattar jag inte vad min hjärna håller på med. skämmigt, äckligt.

blurk

senaste googlingen jag utförde var "rövhål". säger väldigt mycket om hur jag mår just nu.

nej men helt ärligt. brukar vanligtvis bita på naglarna. när jag är nervös eller stressad biter jag äckligt extra mycket. den här veckan har jag bitit naglar, men varit så illa tvungen att avancera till fingertoppshud. har så otroligt stor portion dåliga känslor över berghs och deras icke-samtal att det är helt BLAER¤%SUGki¨gyHA/.

jag blir tokig. kommer inte att gå på berghs i höst och kommer att få ett äckligt e-mail från berghs som säger "tyvärr finns det inte plats för dig på vår copylinje blablabla". är helt ur balans just nu. jag representerar INTE mig själv den här veckan. är vanligtvis positiv, glad och careless. den här veckan har jag varit neurotisk, sur, asocial och gråtfärdig. totalt ur form med andra ord. en kassör sa idag till mig "ditt leende lyser upp" och jag svarade kort och gott "vilket leende? du har sett fel, hela dagen idag gör det ont att le för mig".

jag vet inte vilken värld han lever i. nu vill inte jag vara sån, men han inledde vår konversation med "åh, du har samma efternamn som en vän till mig!". okej, roligt. eller? för vem? vem bryr sig? mitt efternamn är inte helt ovanligt. seriöst, vem i helvete bryr sig? jag orkar inte! titta! läs och lär! vanligtvis skulle jag blivit glad av en sådan konvo. nu blev jag bara arg. ser han inte att jag är asledsen? åh, det här inlägget ger ingenting märker jag. jag är bara arg, arg, arg. stackars de få läsare jag har. vilken jävla gnällis jag är. men det är okej! som min klasskompis jesusina sa idag; "man ska få vara sur och arg om man vill och framför allt - man behöver inte fejka att man är glad hela tiden!". det är alltså OKEJ att vara butter.

så.

nu är jag asloj och sur och ingen kan stoppa mig. nästa vecka ska jag rycka upp mig. sedan måste jag ju fullfölja min "om jag inte blir antagen till berghs"-plan. den skrev jag om i mitt personliga brev till berghs. jag funderar på att skriva en arg insändare till södermalmsnytt om att jag ändå inte ville gå på berghs (vilket är lögn). kanske blir det verklighet.

nog med gnäll. kan tänka mig att de som ogillar mig mår riktigt bra just nu. till er vill jag bara säga; skärp er! jag har inte gjort er något ont. och om jag har det var det inte meningen.

puss

ingen stress, ingen press

fridhemsplan har för mig varit danscompagniet och inget annat. på senare år har det också kopplats till västermalmsgallerian (där jag köpte min smartphone), nivå 22, dovas och alla andra sunkhak man gick till när man var 18. men nu är det också något mer. det är arbetsprover till berghs med rightalicious. idag är det en vecka kvar tills vi ska lämna in våra mästerverk och sedan börja våga hoppas.

dag ut och dag in. natt upp och natt ned. och så skola på det. och vänner man inte har tid att träffa. och mamma och pappa som tack och lov lever loppan i kroatien för att junior gav dem en ryan air-biljett dit i julklapp. hotell får de betala själv. underbart! de kommer aldrig att ångra resan till kroatien. att ge bort upplevelser borde fler satsa på då de vill överraska med en gåva. men som skrivet - tack och lov är de inte i sverige nu. hade de varit här hade jag haft ytterligare två nära att inte ha tid att umgås med.

tänk om jag kommer in på berghs! det vore så härligt! hoppas att jag kommer in. jag vågade ju inte hoppas tidigare. kläckte ur mig saker som "jag har ändå inte råd, jag har ändå inte tid, och jag söker mest för att få en känsla av hur det är att utforma arbetsprover". vilket larv. så klart tar jag mig tid och så klart tar jag mig pengar och så klart kommer jag att tacka ja om jag kommer in och så klart blir jag arg och ledsen om jag inte kommer in. en kallelse till intervju vore grymt. hoppas, hoppas, hoppas. jag måste få ihop alla trådar och min kampanj så att allt faller samman och på plats på ett smidigt vis. under samma paraply. i min hjärna är allt mitt arbete ihop-connectat och alla mina tankar logiska och relevanta. att få juryn på berghs att förstå mitt tänk också, är nog det klurigaste i utmaningen.

puss och kram från mig, temporärt bosatt på fridhemsplan

förresten!!

back off!!! beställde dessa ÄNTLIGEN:
http://www.solestruck.com/jeffrey-campbell-back-off-black-silver/index.html

har väntat på dem i över ett år. antingen har jag inte haft råd, eller så har jag varit osäker på om jag velat ha dem, eller så har de sålt slut i min storlek. men nu kom de in igen. det var givet! jag kan absolut tänka mig att dejta Jeffrey Campbell, om han finns på riktigt.

en annan grej...

... som ni vet eller inte vet, har jag en tendens att berätta för er om drömmar jag har. nu har jag drömt om tilltugg (igen) och jag har drömt om min föreläsare från förra kursen (inget sexuellt, drömde att vi var kompisar). ja. alltså, jag tycker att det är lugnt. folk drömmer och folk tycker att det är pinsamt, men det är verkligen lugnt. det är aldrig någons fel att man drömmer konstigt, det är bara så det blir. jag tycker att det blir svårare och svårare att inte censurera mina blogginlägg. jag ville inte dela med mig av det jag precis skrev egentligen, men i samma sekund som jag insåg att jag inte ville skriva om mina drömmar om tilltugg och om min föreläsare, så förstod jag att jag var tvungen att skriva om det. uppenbart är att jag funderar mycket på dessa två människor (mycket omedvetet tror jag, men absolut även ibland så att jag tänker på det - fine...) och om den här bloggen ska förbli en sanningsenlig dagbok är detta vad jag måste göra. bjuda på det. jag är garanterat inte konstigare än någon annan. däremot har kanske inte många andra ett så starkt behov av att fläka ut sina tankar som jag har. hur som haver är det vad jag måste göra för att känna mig rätt "sann" på något vis. vi måste prata om det, och med "det" syftar jag till alla tankar jag har - även de jag skäms över. i samma ögonblick som jag väljer att inte berätta om tankar i bloggen - i samma ögonblick bör jag sluta blogga. syftet med den här bloggen har alltid varit att skriva av mig för min egen skull, utan tankar på konsekvenser och dömanden från andras håll. tack!

press. från mig själv den här gången.

pratade med min mamma om kreativitet, framtid, jobb, skola och press på telefon idag. jag blir mer och mer engagerad i skolan och framtiden. eventuell karriär. det är skönt att kunna prata med min mamma om sådant, hon är nämligen väldigt smart. tidigare har jag ogillat att prata med henne om skola eftersom att jag alltid har upplevt en viss press från mina föräldrars håll att jag borde plugga vidare efter gymnasiet och att jag borde tänka på framtiden yrkesmässigt. har alltid känt att mamma och pappa vore riktigt, riktigt, nöjda ifall jag kunde "komma på vad jag vill bli när jag blir stor" och sedan satsa på det. både mamma och pappa är välutbildade och deras jobbliv har alltid varit en stor och betydande del av hur de lever sina liv. de är båda framgångsrika inom sina respektive områden och "tar med sig jobbet hem", de talar med varandra om sina jobb och de verkar ständigt utvecklas. når de inte mål de sätter upp i jobbet blir de uppenbart besvikna men tänder då till ännu mer för nästa projekt. samtidigt blir de exalterade över framgångar. eftersom att jag från och med gymnasiet inte brytt mig märkvärt om min skolgång - än mindre funderat över framtiden och vad jag vill syssla med - har deras passion för sina yrken och min brist på passion över framtida yrke skapat en del friktion. minst sagt.

idag grät jag lite över ett betyg jag blev missnöjd över, besviken över. även om jag tror att jag har lättare till tårar än gemene man (shout out till dig, rightalicious) kan jag ändå nu i efterhand konstatera att tårar även för mig faktiskt är ett tecken på att jag bryr sig om något. jag är faktiskt otroligt tacksam över att jag har hittat något i livet förutom killar, kompisar, fest och mitt hårsvall som jag intresserar mig för. något som kanske kan driva mig framåt, att precis som mamma och pappa - peppa mig till att vilja utvecklas. jag tror att jag skulle kunna bli en fantastisk copywriter, kanske en av de absolut bästa i sverige. nu har jag en ordentlig anledning till att jobba mer på att bli mer organiserad. jag har fortfarande en stor portion "trots" i mig som jag låter ta en stor plats i mitt liv. jag ska försöka att bli mer ödmjuk och jag ska försöka att bli mer lugn. jag ska försöka att ta all min sponanitet och min irrationellitet och knöggla ihop dessa till en liten boll, som jag ska pricka rätt ned i sveriges reklamhink. och så ska jag ta fram en fantastisk "lugn och sansad"-detektor för att scanna min hjärna. då kommer jag att kunna plocka fram "lugn och sansad"-kvalitéer för att utnyttja dem i framtiden.

för övrigt missade jag dagens intro-föreläsning för att jag inte kunde hitta mina lägenhetsnycklar. eftersom att jag vände upp och ned på hela lägenheten och ändå inte fann nycklarna, förstod jag att de måste ha åkt med i sopnedkastet då jag slängde gårdagens mcdonalds-rester. så. what to do om inte att gå ned till soprummet och leka grävling. sjukt snuskigt att rota igenom grannarnas stinkande soppåsar, men till slut hittade jag min egen gamla påse. tyvärr lnte nyckeln där. händer nedsmetade med gammal sötsur sås HELT i onödan, med andra ord. hittade nycklarna mellan soffans syggstöd (menar RRRyggstöd, det får stå kvar, syggstöd är mer coolt) och dess säte, en halvtimme senare. hade faktiskt redan kollat där, men tydligen inte tillräckligt noga.

nu tackar jag för mig, hoppas att ni alla får en trevlig vecka!
kram

ps: lyssnar på The Amplifetes. min brors fästmö tipsade om dem. gillar dem väldigt mycket, ska lyssna mer i framtiden. ds.
ps2: jo, jag gråter faktiskt rätt ofta. senast (förutom till grupparbetsresultatet då) till "Plain Jane" på MTV. Jessica Simpsons "Price of Beauty" fick det också att vattnas i ögonen på mig för någon vecka sedan. snacka om bra dålig TV... ds2.
ps3: för er blödiga med för mycket fritid, här är länken till avsnittet av "Plain Jane" som fick mig att både skratta och gråta högt - samtidigt!! sista scenerna är helt fantastiska haha. wow. http://www.mtv.se/program/plainjane1/avsnitt/plain-jane/video/plain-jane-101-3min-clip1-614399/ ds3.