En storslagen comeback

Tänkte att jag skulle testa att börja blogga igen. Känner mig lite osammanhängande, och då brukar det hjälpa att skriva av sig. Ni får gärna hänga med om ni är kvar.

Med osammanhängande menar jag kanske att det känns som att jag inte har något sammanhang just nu. Och då menar jag inte att det är mycket av allt i mig, utan liksom att det är lite av mig i allt. Låter det, eh, sammanhängande? Hur som. Jag har heller inget konkret att fokusera på. Eller, jag har jättemånga saker som jag SKULLE kunna fokusera på. Men då vet jag inte vad jag ska välja av alla de här sakerna. Och allt känns övermäktigt att ta tag i. Och istället för att bara välja något att ta tag i, fokusera på det, och göra det bra - så blir jag passiv istället. Usch, hatar det. Jag måste bli bättre på att ta tag i saker. Ännu en sak jag borde ta tag i, alltså. By the way. Är SÅ trött på att börja mina meningar med "det känns som att". Det är det enda jag pratar om just nu, hur jag känner. Önskar att jag inte kände så mycket. Det finns en bra Jan Stenmark-strip som går såhär; "En del är för dumma för att ha ångest. Det är smart". Jag menar inte att jag är skitsmart, tror inte att det är det som Jan Stenmark menar heller. Heller. Men. Jag känner sådär just nu. Att jag önskar att jag slutade känna så mycket och bara kunde vara glad och nöjd. Är väl inne i en deppig period helt enkelt. Och det är okej. Jag (och säkert ni också) har varit i sådana perioder tidigare. Jag vet att känslan är tillfällig. Om ett halvår kommer jag att sitta här och INTE blogga, för att jag är så glad och nöjd och lycklig. Men just nu känns ganska mycket rätt konstigt och osammanhängande och out of funk helt enkelt. Det är okej. Jag embracear detta och håller tummarna för snabb återhämtning. Tror att det har mycket med mörkret och kylan att göra. Tror också att det har att göra med små motgångar jag inte räknade med.

ÅH VAD JAG HAR SAKNAT ATT SKRIVA AV MIG! Älsklingsbloggen, fan vad du är fin. Massa pussar på dig! Åh, jag ska pussa min skärm nu när jag har klickat "publicera". Åh. DET ska jag göra. Pussa min skärm. Fysisk närhet mår man bra av. Ska nog börja pussa allt möjligt. Kylskåpshyllor, kudden när jag vaknar. Dörrkarmen när jag lämnar lägenheten. Brukar alltid säga "hello apartment!!!" när jag kommer innanför dörren, men ska nog börja pussa hejdå också. Det har min fina lägenhet förtjänat. Puss på er också kära läsare. Ta det lugnt, andas ut. Ni är fina. Alla är bra.

Från Marre

Ps: Tror att en av anledningarna till att jag fick ett varningsbrev på posten av min bostadsrättsförening som löd "vi misstänker att det är någon annan som bor hos dig..." KAN ha något att göra med att jag ofta pratar för mig själv här hemma. Typ säger saker som "hello apartment" när jag äntrar hallen. Aja. Info ingen mår bra av. Hej! Ds.