mary tog en paus - helt i sin oordning

funderar på att talstrejka lite nu till hösten. sista föreläsningen har redan varit. inte för att jag räcker upp handen speciellt ofta. men men, i vilket fall. kan ju alltså passa på att talstrejka eftersom att jag och jesuina ändå ska skriva så mycket c-uppsats. som faktiskt inte bara berör marknadsföring utan även matnyttig politik (titta, hon kan ju).

har ju blivit väldigt kapabel gällande politik på senare år. kan absolut formulera en inte helt godtycklig åsikt om juholt (inte för att skryta, utan för att bevisa påståendet i meningen dessförinnan). och känner ju igen många fler folkvalda nu än för kanske tio år sedan, dessutom. eller nja. idol-deltagare känner jag aldrig igen numera. men politiskt folkvalda, då. såg exempelvis anton abele och hans haka idag. de sprang runt med en mapp och såg engagerade ut. jag, med min utbildning inom varumärkesbyggande, såg ju igenom den där mappen. det hela rör sig om att anton och hans haka vill tydliggöra sitt politiska engagemang. vad passar då bättre än en rejäl mapp under armen? folk går på den lätta. precis som att folk gick på att ett svettband runt handleden på hemmafest för tio år sedan = fashion. eller som i mitt fall, då jag gärna har en resumé under armen, trots att den får plats i min gigantiska och tomma väska. det handlar om att sända ett budskap, att tydligt signalera vilka vi är. resumé - jag är en sån där reklam-tjej. mapp - jag är en sån där politiker. svettband - jag är fashion. fast numera betyder ju svettband runt handleden på hemmafest "idiot". förmodligen betydde det "idiot" för tio år sedan också, men för min skull säger vi fashion.

häromveckan när jag såg anders borg var jag så stolt att jag ringde mamma och berättade. alltså, jag var stolt över att jag kände igen någon som omnämns regelbundet i dagstidningens ekonomi-del. jag var inte stolt över att jag sett en kändis. eller jo, det var jag ju förstås men det var inte därför som jag ringde mamma. jag ringde mamma eftersom att jag ville skryta med att jag faktiskt kände igen någon som omnämns regelbundet i dagstidningens ekonimi-del! tyvärr tyckte mamma inte att det var lika imponerande. men allt är lätt som man kan, tycker jag.

när man inte har någon som avbryter en, är det lätt att hamna på fel spår. som nu. vi pratade ju om att jag funderar på att talstrejka? talstrejkande människor verkar mystiska! och vem vill inte uppfattas som mystisk? det kanske är något för mig, alltså. nu har jag inget mer att säga om det. så okej, moooving on!

funderar också på att spela in en dokumentär på ämnet "kvinnor som beter sig som män". jag och jesuina skulle vara män i en vecka, eller bete oss som män. roffa åt oss, tala ashögt utan att acceptera eventuella avbrytningar, inte be om ursäkt för något. gråta mindre, runka mer. typ! vore spännande. helst ska ju någon filma också, men jag kan faktiskt tänka mig att utföra det här projektet även utan kamera. det vore nog skönt att vara man som omväxling. tror att det skulle göra mig gott. tror att det skulle göra män gott också, jag skulle ju föregå med gott exempel. alltid tvätta händerna då jag gått på toa, till exempel.

ska vi tacka för ikväll kanske? vi avslutar med en länk till definitionen av ordet "attrapp", ty det är ett ord var man och kvinna kan ha nytta av att kunna! http://sv.wikipedia.org/wiki/Attrapp

så, godnatt kära! nöjet var halvt på min sida, halvt på er! verkligen fint att touch base'a med er igen.

ps: jo, jag vet att projektet "kvinnor som beter sig som män" inte skulle vara en dokumentär ifall det inte filmades. jag veeet. ds.

ps2: om jag fick tio kronor för varje gång jag ryckt med huvudet (tvångstanke sedan barnsben, inträffar då jag är stressad) under skrivandet av det här inlägget, så skulle jag i runda slängar vara 300 kronor rikare. ds2.