vad häftigt det vore

ifall man fick chansen att möta människor för första gången fler gånger. alltså om man kunde börja om från början med folk, och om ens vän glömde bort en men att jag själv fick komma ihåg allt som man har varit med om tillsammans. även om man då inte skulle ha varit med om det, eftersom att det aldrig skulle ha hänt. eller fast, jo! eller såhär. ångrade mig, det skulle visst ha hänt. man skulle inte spola tillbaka tiden - det är inte intressant. men den andra personen skulle glömma bort allt man varit med om tillsammans. alltså med "allt" menar jag inte att det måste vara en hel del, fast det känns som en hel del när man använder ordet "allt". det kan lika gärna bara vara typ knappt någon tid, knappt några upplevelser alls tillsammans. typ någon man tyckt om eller någon man ogillat. jesuina har sagt att vissa människor kommer in i ens liv för att lära en något. jag tror att hon sagt att hon tror det. eller så var det hennes kompis som trodde så. det spelar kanske ingen roll, jag är inte säker. men det jag vill säga är att jag inte riktigt vet vad jag tror. eller det vill jag inte säga, jag vill inte säga någonting. jag vill bara skriva ned det här för att strukturera upp tankarna i huvudet lite. okej, så vissa människor är alltså menade att lära en saker. så om man tror på den teorin, om man förutsätter att det finns en mening med någonting, då är ju det samma sak som att INTE tro på slumpen. sen finns det ju kanske en tredje teori - att slumpen ger en möjligheter men att man själv måste förvalta möjligheterna som dyker upp. annars blir det aldrig något av dem. okej, nu kom jag nog på en fjärde; säg att man har någon slags kraft i sig som drar till sig vissa möjligheter. och den här kraften kan vara en bra kraft eller en dålig kraft, och kraften blir bra eller dålig beroende på hur man förvaltar sin kraft? åh fy vilken snoozefest. hur gick det här till? snark!!!! vi lämnar, vem får ut något av att ställa massa frågor utan svar? var var vi innan det blev trist? jo! okej, jo. så om man kunde göra om sitt första intryck? och alla följande intryck med. alltså jo! det var här jag ville knyta ihop det! om det är så att vissa människor kommer in i ens liv för att lära en något... och om man kanske lär sig något av den personen. det är ju bra att lära sig saker. men vissa saker lär man sig kanske när någon försvinner ur ens liv? och då tänkte jag bara, att då är det ju redan för sent. och man får helt enkelt ta den där lärdomen med sig till nästa gång en liknande person kommer in i ens liv! så slipper man bli av med den nya personen för att man ska behöva lära sig något. för man har ju redan lärt sig det där! så man slipper alltså bli av med den nya personen. så det är ju bra. fast ännu bättre vore det kanske ifall

STOOOOPP!!! måste bara avbryta, åh vad jag kom på att jag har sett den här beckfilmen förut och den är bra! längtar till slutet. bra, bra, bra. slut på stoppet.

ifall man slapp att den där personen måste försvinna bara för att man ska lära sig något. men vissa saker kan inte läras ut hur som helst - det finns tydligen regler.

haha måste lägga in ett stopp till här - på tal om regler. minns precis hur min pappa var så rolig när jag för någon månad sedan berättade för honom hur det hade tagit slut med mig och min förra kille ess. hahaha alltså åh, det är faktiskt så himla kul. pappa skojade om att ess inte hade fyllt i blanketten (gud jag sitter uppriktigt och skrattar för mig själv nu) rätt, "göra slut-blanketten". det var nämligen så att jag berättade för pappa att jag inte tillät ess att göra slut med mig, jag vägrade helt enkelt. och då poängterade pappa hur absurt det var genom att hålla med mig på skoj och sa typ "nej, det finns regler för hur man gör slut" och typ "det gjorde du rätt i". en byråkratisk process det kan vara det där, att göra slut. haha shit, dumma grejer man gör ibland haha. åh gud. kul! var faktiskt kul redan när pappa skojade om det, även om jag var ledsen då så minns jag att jag också garvade. stackars ess. stackars alla mina ex, förlåt mig för idiotiska saker jag sagt och gjort! oj lustigt. än en gång spelar ordet "alla" oss ett spratt, i alla fall mig. så många ex har jag ju inte, men det låter som det med ordet "alla" innan. slut på andra stoppet.

det där kanske inte behövde vara ett andra stopp egentligen, har ju inte så mycket mer att säga nu ändå. men antar att vissa saker helt enkelt måste läras ut på ett visst sätt. det är ju bara det att det finns så mycket att lära sig. och så kanske nästa grej man måste lära sig måste läras ut genom att någon försvinner? alltså, då kanske det hade varit bra om man bara kunde lära sig något "den hårda vägen" och sedan få testa igen på samma människa, fast utan att den personen visste vad som hänt tidigare? det är lite orättvist. men tänk om! fast det finns ju många saker man kan lära sig utan att människor försvinner. får väl hoppas att jag inte behöver lära mig så mycket mer såna saker. eller jag vet inte om jag hoppas på det. det är ju kanske bra att folk försvinner, så man får plats med nya människor. och man brukar ju säga så, ut med det gamla och in med det nya. fast man brukar väl säga en hel del. gammal kärlek rostar aldrig? äh. if it's meant to be, it's meant to be? den är bra. då slipper man göra något själv. det är så jobbigt att bestämma saker. lustigt, när jag började tänka på det här så tänkte jag på en vän till mig som jag inte har kontakt med längre, som jag undrade ifall jag hade kunnat bli riktigt bra kompis med ifall jag hade fått en chans till att lära känna henne från början. men sen, ju mer jag tänkte på det här, kom jag på hur många fler relationer jag kunde applicera det på. det är inte för sent att ta upp kontakten med henne igen. kanske just för att vi aldrig har varit så nära, det är inte så att vi har glidit ifrån varandra liksom. vi har bara aldrig umgåtts utanför jobbet, och nu när vi inte träffas via jobbet längre så träffas vi inte alls. inte för att jag har ett behov av att träffa henne, eller ens saknar henne på något vis. jag bara tänkte lite på det. att hon är nog en tjej som jag skulle kunna tycka om väldigt mycket, ifall jag lärde känna henne. men om man redan har lärt känna en person väldigt mycket, och den personen försvinner ur ens liv - då kanske det är svårare att få kontakt igen efter lång tid? för att man redan har förbrukat sin "chans"? med min gamla kollega har det ju aldrig förbrukats någonting, det kom aldrig så långt. liksom. oj, snark igen. men ska ändå sova nu. godnatt på er!

ps: jag älskar peter habers beck! han är så rolig. jag ska också börja kalla vegetariska rätter för "gräsmattor". ds.

p2: haha okej, älskar hur martin beck raggar. öppningsfrasen "hur är det med själen?". skall definitivt tillämpas vid nästa tillfälle som ges. ds2.

ps3: eller tas blir det ju, om det är jag som öppnar. i guess. ds3.

ps4: har känslan av att jag borde se "boyz n the hood" snart. ds4.

ps5: den enes flickvänsmaterial, den andres skit. och tvärtom. liksom, på riktigt, vad är det för ett uttryck egentligen? "flickvänsmaterial"? "pojkvänsmaterial"? jag är i alla fall mary-material. hellre det. och om vi vänder på det - varför skulle jag någonsin intressera mig för någon som klassas som pojkvänsmaterial? en sån lär ju vara fett banal! no surprises. ds5.

ps6: åh, på tal om no surprises! löfte till mig själv. nästa gång radiohead spelar i stockholm ska jag ta mig dit. ds6.