allt är roligare på engelska

allt utom studentlitteratur, då. jag är inte bara dålig på att skriva akademiskt på svenska - att läsa fackspråk på engelska är visst inte heller min grej. synd. tentan på pågående kurs är om knappt två veckor och kurslitteraturen är böcker på engelska, varenda en. jag har mitt favoritljus tänt som enda tröst i pluggmörkret. det luktar kladdkaka och kommer från ikea.

sms är kul men jag ogillar sms som är fullproppade med frågor. de sms jag får som har frågor i är de sms jag känner mig minst sugen att svara på. inte frågor av praktisk natur. om jag exempelvis ska träffa en kompis och denne undrar var vi ska ses vill jag självfallet svara. jag tänker snarare på onödiga fråge-sms. som "läget?". vad menas? ställer man onödiga frågor förtjänar man inte något svar. annars finns ju faktiskt google. det mesta går att googla, förmodligen svaret på frågan "läget?" också.
anledningen till att sådana sms är impopulära hos mig kan nog vara för att en onödig fråga gör att jag upplever sändaren som krävande. en onödig fråga ber ju halvt underförstått om underhållning från min sida. det är jobbigt att känna sig behövd och det är jobbigt att vara intressant på kommando. däremot är de bästa sms'en de med påståenden, helst roliga. då kan jag inte låta bli att svara. om jag inte råkar ligga och sova förstås. eller om jag är upptagen, och sedan glömmer bort att svara. eller om jag tycker att sändaren är en stor ko. då spelar det förstås inte heller någon roll om sms'et var ett roligt påståendefyllt sms eller av onödig fråga-sorten.

vill gärna rekommendera två böcker. den ena heter "the game" och är skriven av neil strauss. var smått besatt av the game hösten -09. kanske vurmar mer för den en annan gång.
den andra boken heter "please understand me" och är mycket mindre pinsam än vad titeln verkar vilja lura i dig. det är en bok som inleds med ett test på ungefär 70 frågor som du ska besvara så sanningsenligt som möjligt. när du har räknat ihop dina "poäng" blir du tilldelad en av 16 personlighetstyper. för mig stämde resultatet bra (enligt mig) och jag har fått förklarat för mig att jag är en ENFP, eller the "champion"/"inspirer". du tycker att det låter lite flummigt och det kanske du har rätt i att det är. men om du finner det intressant att få uppställt för dig, svart på vitt, vilka svagheter och styrkor du besitter, tycker jag att du ska överväga att läsa please understand me.

en kollega till mig sa att hon börjar känna sig sugen på att skaffa barn. jag berättade för henne att jag förmodligen inte kommer att kunna planera exakt när (om?) jag skaffar barn, men att jag nu gärna väntar tills jag iaf fyllt 32, 33, 34 år. hon verkade tycka att det var märkligt.
min storasyster har berättat för mig att det är större risk att graviditeten går snett ju äldre mamman är. det är väl den enda fördelen med att skaffa barn innan 30? jag bryr mig inte om att jag kommer vara den mossiga morsan utan koll om jag skaffar barn efter 30. mycket hellre är jag cool nu och får chans att bli riktigt megamossig och klok tills barnen börjar ploppa ut (än en gång - om barnen börjar ploppa ut). om jag får barn vill jag att de barnen ska uppfostras av en lugn, mogen, vettig, stabil mamma som sätter sig själv i andra hand. inte ska de uppfostras av ett annat, snäppet äldre, barn som mest tänker på sig själv.