sol i ryggen och varm i hjärtat

idag när jag gick längs hornsgatan inträffade en gullig grej. bredvid mig gick en man med en barnvagn och en pigg liten tjej på runt ett bast i den. under tiden som vi går där gatan fram, rätt nära varandra, hör jag att hon ropar en del samtidigt som hon vrider sig för fullt i sin vagn. så plötsligt börjar hennes pappa att skratta också. jag tänker att han skojar med henne eftersom att man ju ska göra det med barn. men! strax kommer pappan istället fram till mig och säger att hans dotter har fått för sig att jag är hennes mamma, och att hon visst har försökt att få kontakt med mig jättelänge. då hör jag att det är "mamma, mamma!" hon ropar. och att det är mig hon försöker att få tag på!

åh, hon var så himla söt! och jag blev så fruktansvärt glad för jag älskar faktiskt när barn tycker om mig. eller, fine, uppmärksammar mig. det gör de inte alltid, ibland dissar de en och då känner jag mig så tafatt. och okända barn brukar jag inte känna något speciellt för. vid närmare eftertanke tycker jag till och med att de är rätt överskattade, de är ju ofta ofräscha. men nu blev jag sjukt rörd, jag kände mig så megaexklusivt utvald. hon var verkligen jättefin, precis en sån där nyfiken liten tjej ska jag också ha en dag.

fresten! igår hände det också gulliga grejer nere på gatan - rolf lassgård.

haha gud! sitter och kollar seinfeld och elaine har blivit kär i en homosexuell man. jag orkar inte skriva mer om det nu, men roligt är det i alla fall.

jag minns en gång när jag var liten och gick i sömnen. jag vaknade av att jag sitter på soffbordet och kollar på seinfeld, med min brorsa i soffan bakom. sjukt skumt. jag har för mig att han sa att han inte ville väcka mig eftersom att jag ändå inte gjorde något knäppt. eller rätt knäppt är det kanske ändå att sätta sig och kolla på seinfeldt eftersom att jag inte ens tyckte att det var roligt då. fast min brorsa visste väl inte det. det var en del humorprogram som jag inte tyckte var roliga back in the day, då jag inte hade några referensramar whatsoever. nile city förstod jag inte alls och tolkade det då som trist. jag undrar hur många skämt jag missar per dag nu för tiden?

på tal om min bror - käkade thaimat med honom och jesuina igår. brorsan var här och tog fram en projektplan i mindjet åt oss, för att vi lättare ska kunna strukturera upp vår c-uppsats. det var en av de mysigaste kvällarna på länge. jag och brorsan har inte setts på ett tag, men nu erbjöd han sig att hjälpa oss med planeringen av c-uppsatsen. i sitt arbete hjälper han bland annat sina klienter att styra upp olika projekt. jag var lite ovillig först eftersom att jag hade rätt dåligt samvete över att jag har varit så dålig på att visa mig den senaste tiden. då kändes det ännu mer dumt att han skulle hjälpa mig med skolan nu när vi väl ses igen efter ganska lång tid. men jag är glad att han tjatade lite. har mycket lättare att se uppsatsen framför mig, i sin helhet nu (trots att den är långt ifrån klar). dessutom var det kanske brorsans sätt att visa mig att han gärna är med, även om jag har varit frånvarande. och det är en skön känsla. dessutom är det väldigt härligt att umgås med honom! men nu ska jag sluta meta-snacka om honom och istället fortsätta att snacka på riktigt. fortsätter redan på söndag. då är det nämligen min brorsdotter som ställer till med födelsedagskalas! ska bli härligt det med.

men jag har verkligen svårt att ta kontakt med nära och kära, speciellt om jag har mycket att tänka på eller om jag inte har hörts med någon på länge. då tycker jag att det är jobbigt att ta tag i att höra av mig, även om jag kanske inte vill något hellre. ibland förstår jag inte hur folk i min närhet orkar hålla fast i mig trots att jag besitter den här otäcka egenskapen. kanske för att även om jag ibland försummar fina människor som jag håller av, kanske ser de någonstans att jag inte menar att göra någon ledsen? kanske fattar de att jag skäms för att jag inte har hört av mig, och att det inte beror på dem. utan på mig. alla brukar bli glada när jag väl hör av mig. tror att jag kanske bygger upp jobbiga saker i mitt huvud väldigt ofta, helt i onödan.

hur som var det så himla fint att träffa brorsan igen och prata om här och nu och där och imorgon. ibland känns livet underbart, det gjorde det igår. idag också faktiskt.