my house, my rules, my pleasure

damer och herrar, välkomna till the fabulous life of mary!!

det här blev rätt långt, så det är rätt segt att läsa. men som vanligt - det är mest för min skull jag skriver så kanske är det roligare att ni sätter er och skriver något för er själva istället! verkligen, gör det! lämna den här sidan och börja skriv dagbok. riktigt kul att läsa om något år, tycker i alla fall jag.

glad första advent i efterskott. jag hoppas att ni har firat. dagen efter till ära tänker jag citera min pappa, som har som tradition att läsa upp en dikt varje gång vi tänder adventsljusen. han försöker att variera sig, och den här dikten som han läste upp igår då vår adventsstake tändes hade vi inte hört tidigare:

när första ljuset brinner

då släpper jag en fis

jag undrar mycket ängsligt,

var fan är snö och is?


där satt den! ska försöka att komma ihåg att skriva ned alla hans dikter som han författat genom åren. den här var lite speciell, den kopplar nämligen till klimatförändringarna vi upplever nu i och med växthuseffekten. vanligtvis håller han sig till jul och typ fjärtar. fint! djupet, tranströmer-klass.

men jo! är omnämnd på wikipedia!!!! för den lilla miniserie jag medverkade i som 13-åring. eh, glaaad! var så galet kul att vara med. minns att jag hade svårt för en replik - min karaktär skulle på en fest fråga "kan du langa en korv?". vilken fjortonåring säger så? ingen. kanske fjortonåringens fotbollstränare med begynnande flint.

på tal om mitt varumärke... jag tror att jag ska skaffa mig en logga. inget trams, något fint. inte classy, helst plottrigt. fint alltså. jag återkommer.

in other news har jag verkligen funderat över det här med solen. den kommer fram när det passar den, och det är vanligtvis vid runt elva-snåret dessa dagar, eller hur? drar sig undan så tidigt som tre. men i respect that! önskar kanske att hon orkade titta fram lite längre. alltså, jag minns sommar. då försvann hon under tiden jag var inne på en klubb, och kom fram igen lagom till att jag tagit mig ut. jag var aldrig sollös! men idag blir det lite sol ändå. kudos till mig som vaknade klockan åtta! finns det något som jag inte klarar av?

också! det här med snus. finns det något att säga? nej.

jag ska börja läsa min morfars biografi i slutet på den här veckan. han var en duktig sportjournalist och en playboy i stockholm på 20- och 30-talen. min mamma har berättat många spännande historier om honom, och pappa tyckte jättemycket om honom med. jag tycker att det är synd att jag aldrig fick lära känna honom som äldre, han dog strax innan jag fyllde sex. minns att han var väldigt snäll, att han bjöd på non stop, satt i rullstol och att det var spännande att titta på hans alla idrottsmedaljer. googlade nu efter hans bok och kom över den här recensionen av hans bok "bengt ahlbom - mästare i det mesta";

"Anekdotfloran är fantastisk. Han spelar till exempel schack med konstnären John Bauer, dansar med Greta Garbo och besegrar Gustav V i tennis. Det sistnämnda var inte tillåtet, varför han kom att kallas 'Kungamördaren'".

men mamma har berättat för mig att morfar inte tyckte att det var fantastiskt att dansa med greta garbo (eller gustafsson som hon hette då) eftersom att hon hade en tendens att ofta trampa honom på fötterna.

jag vill också pröva på att vara playboy på 30-talet!

that's all folks, för nu ska jag gå. men puss och kram!

ps: snart kommer sockersodan hem! och till våren flyttar sockerängeln tillbaka till stockholm. ser fram emot! dessutom kommer senior på onsdag, och madde är redan hemma. och snart är det jul! och pappa har impregnerat mina skor! flow!? FLOW!! ds.

ps2: haha nejdå, jag överdriver! det är inte flow. det finns trista saker nu också! exempelvis har jag inte någon chokladkalender. ds2.

ps:3 men vi avslutar inte så, vi avslutar positivt. tilltugg berättade nyss att han gillade mig! eller förut gillade han mig. nu har vi inte setts på jättelänge. ni minns tilltugg? han som jag trodde att jag hade hört av mig till massor med gånger, sedan visade det sig att jag hade förväxlat två siffror i hans mobilnummer? vilket jag upptäckte dagen innan han skulle åka och backpacka i sydamerika i ett halvår? well, han är hemma igen och han skrev till mig! och vi pratade en del och så kom det, BAM! eller, vi pratade alltså ett tag. och jag har ju alltid undrat, men inte vågat fråga rakt ut. jättemesigt, jag brukar inte vara speciellt mesig. men jag har liksom trott att han kanske har gillat mig, men då, när vi gick i samma klass så vågade jag inte riktigt verkligen tro det. alltså, jo, mesigt såklart. men jag vet inte. jag vet inte. jag kan väl också vara osäker. hur som helst, han åkte iväg på sin resa. men nu så snackade vi och han skrev rätt schyssta saker, som jag blev glad över. typ att han gärna hade setts och så. men jag är ju då rätt osäker kring honom, så jag tänkte att han menade som en polare. eller något. men så tror jag jämt med den där snubben. och så kom jag på att jag inte direkt gör bort mig om jag frågar hur han menar. som kompis eller som att han typ... gillar mig. gud vad töntig jag är, varför kan jag inte bara skriva det rakt ut? men spelar roll! gud vad långt det här blev! jag känner mig bara så töntig! hur som helst - det som var konstigt var att han också skrev att han trodde att jag hade fattat att han gillade mig! men det hade jag ju inte alls! jag hade ingen aning. jag tyckte att han verkade nervös ibland, men också kändes det som om jag hörde av mig oftare än vad han gjorde. även om jag då insåg att jag hade skickat sms till ett annat nummer, så sitter den känslan kvar - att inte få svar. så nu i efterhand antar jag att HAN kanske tyckte att JAG sällan hörde av mig? eftersom att det varit så många av mina sms som aldrig kommit fram. sedan gick vi ju i samma klass, det var väl rätt skumt kanske. hur som helst, det spelar ingen roll nu. jag är ju inte kär eller så, vi lärde inte känna varandra tillräckligt bra. och jag blev ju kär i en annan kille efter det. men nu när jag äntligen fick det svart på vitt - att tilltugg faktiskt visst gillade mig... det är ju så himla, himla stort ändå! stort för gamla mary, mary för typ nio månader sedan. och det behövdes ju efter nyss. men faktiskt, det är sjukt hur man kan komma av sig "självförtroendemässigt". allt sitter ju i ens huvud. nu har jag i alla fall bestämt mig för att jag är mig själv igen. hur som har vi sagt att vi ska ses. vet inte riktigt om jag vågar ändå? jag har så svårt för att läsa honom. va? plus att jag kanske vill vänta lite en snabbis. bara ett tag, har ju precis landat. plus att jag skäms en smula. jag tror nämligen att jag såg honom för typ två månader sedan på ett fik, men - håll i er - jag vågade inte gå fram och säga hej. åååh, astöntigt!! jag fattar inte. jag brukar verkligen aldrig bli nervös! alltså ALDRIG. men verkligen. fan vad töntigt jag beter mig runt den där. det är ju bara i mitt huvud! alltså mitt lilla huvud. ds3.

ps4: okej, en sista. på hedersord. igår pratade jag med en person som går i sista ring i gymnasiet nu. han hade bestämt sig för att plugga vidare direkt, men är inte riktigt hundra på till vad. han funderar på läkare eftersom att han skulle vilja vara med och bidra till att läkare blir bättre på det pedagogiska planet. han upplever det som att, i alla fall förr, läkare blev just läkare mycket för prestigens och sina fina betygs skull. inte på grund av att de är duktiga i mötet människor emellan. och det ville han vara med och förbättra. alltså hur fint låter inte det? jag hade aldrig reflekterat över några slags möten människor emellan överhuvudtaget som 18-åring. jag ville bara dra iväg från landet när jag slutade gymnasiet. det slog mig när jag pratade med honom - vilken skillnad det är mellan oss som 18-åringar och våra sätt att se på framtiden. fint att han har ett mål. jag är glad att jag har ett nu, men å andra sidan är jag också glad att det tog ett tag att komma på det. och man kan dessutom alltid ändra sig, och även om han börjar plugga vidare direkt till hösten så är det inget som säger att man inte kan ta en paus på några år. man kan ju göra vad man vill! tänk om man levde utan möjlighet att förverkliga sina drömmar. ds4.

ds5: jag skulle vilja gå tillbaka i tiden och berätta saker för mig själv som ung! man var ju så uppgiven och kände sig så maktlös ibland, vore bra att få höra av någon man litar på (sig själv) att det inte alltid kommer att kännas så. bästa citatet är INTE från fucking åmål, då agnes pappa försöker trösta henne med att det blir bättre. att han, då han gick på en klassreunion 25 år efter högstadiet, insåg att de populära inte alls hade så mycket att skryta om. och att han själv, som var töntig då det begav sig, tydligen hade kommit långt i livet. då svarar agnes "jag är hellre glad nu än om 25 år". har aldrig hållit med henne där. det är alltid en tröst att det blir bättre. för det är ju det som är så skumt - det blir ju verkligen alltid bättre. ds5.

ds6: är det någon där ute som har haft en härlig tonåring? förmodligen inte va! sjukt! ds6.

ds7: okej, blev visst rätt många "ps". men ärligt hörni, det är avkopplande att sitta och skriva såhär. som jag skrev i början - ett bra tips till alla er som vill få ordning på era tankar! eller i alla fall försöka att få ordning på era tankar. eller bara tycker att det är härligt att minnas hur ni tänkte tidigare i era liv. jag skrev dagbok för hand ibland när jag var liten, men det går mycket fortare att skriva på ett tangentbord. dessutom måste man inte skriva varje dag. testa att skriv ni med! ni behöver ju inte starta en nördig blogg, det räcker med ett word-dokument. aja, gör som ni vill. men rekommenderas! ds8.