bibblan

hey fellas, bara förvarnar er nu... detta är ett ganska långt inlägg. det är kanske inte värt att läsa, jag skulle nog inte orka om det inte handlade om mig. så intressant är det icke. think you're man enough? okej spänn fast säkerhetsbältet...

satt och pluggade på bibblan idag. läste om kulturanalyser. nästan sugen på att göra en djupgående kulturanalys på stockholms stadsbiblioteks klientel efter kvällens upplevelser.

det börjar bra! lyckas komma in i pluggro i cirkus en hel timma är lika med yeaaah!

halvvägs in i nirvana bryts dock min koncentration av att fyra muppar slår sig ned kring mig. ettan och tvåan var kth'are (de viskade mattetal, använder ryggsäck och är allmänt inte min typ utseendemässigt). trean och fyran hade inte ens böcker uppe, de fick alltså inte mkt gjort annat än att få mig på dåligt humör. lyckades läsa om inte bara en rad utan typ ett kapitel fem ggr innan jag tog tag i mig själv och insåg att - nä, det här viskproblemet kommer inte att gå över. och som jag nämnde i ett tidigare inlägg - jag är inte rädd för argumentation. letar inte direkt konflikter, men har jag ett problem med någon eller dennes attityd så bör denne någon få chans att inför mig antingen ändra på sitt beteende eller åtminstone förklara sitt beteende.

i alla fall. jag vänder mig till mina pluggkamrater och säger som det är;

- ursäkta mig killar. jag stör mig egentligen inte på att ni viskar. jag stör mig däremot på att konsekvensen av ert viskande blir att jag endast kan fokusera på en enda tanke - nämligen om jag borde be er att sluta viska eller inte. jag har tenta snart och jag vill verkligen klara den varpå jag behöver plugga fokuserat. så därför undrar jag nu - om ni får varsin godis ur min godispåse - skulle ni då kunna tänka er att sluta viska (hello hello, eh, maten tystar mun. men det sa jag såklart inte...)?

de bad om ursäkt, tackade nej till godis, höll käften, och fick något gjort. när de senare började plocka ihop sina prylar ville jag såklart inte att de skulle viska vidare om mig som bibblans bitch så jag insisterade på att de skulle ta en godis var. de insisterade nej och tack tillbaka. och jag fick ett "lycka till på tentan!" av de 25 procent i gruppen utan bokstavskombination. mysigt! :)

så back to business - lyckades plöja igenom några kapitel till, med god fokus.

efter ett tag sätter sig en svart snubbe framför mig, slänger fram sin snopp på bordet nej förbryt mig, förbryt mig, sin laptop på bordet och börjar glutta. inte på skärmen. på mig. nu är jag ju rätt duktig på att inte glo sönder folk trots att det kliar i pupillerna. jag sneglar vanligtvis om jag känner att jag bara måste kolla ifall han verkligen gluttar på mig. men det var såpass uppenbart att han gluttade loss på mig och inte på sin skärm att jag inte kände något kli att ens smygtjuvkika för att verkligen vara säker, som man annars kan vilja göra ibland. på tuben exempelvis! där tycker jag mig ofta få känslan av att "folk" glor. sedan smygkikar jag tillbaka och då ser jag att "folk" kollar på alla snygga tjejer runt omkring mig. jag känner mig pinsam såklart, men om man vill göra livet mer intessant så är det ett bra tips. låtsas som om allting kretsar kring och allas blickar vanligtvis vilar på just en själv. okej nu kom jag av mig, åter till mr negro...

ja, okej, hm, var var jag? alright - jo! så; snubben sitter alltså och råglor. jag försöker koncentrera mig på studielitteraturen. lyckligtvis kommer jag in i boken trots hans eviga spejande.

i mr negros huvud under två timmar som min bordsherre: händer ngt nytt? åh hon drar håret bakom örat! hon vill väl vara fin inför mig. bäst att jag harklar mig så att hon fattar hon att jag är på. aha, oj, hon hör att det regnar på fönstret - höstmysigt! romantiskt... hon kanske vill hålla handen? vågar jag kasta mig över henne och grovhångla snart? hur tidigt är för tidigt? eh, hm, jag väntar. en stund. men wow, hennes blick flackar galet mkt. hon måste vara nervös. okej, that's it - hon vill haaa mig, percy... (eh jag ville bara skrika typ hur fan för i helvete ska jag kunna läsa utan att flacka med blicken, mååårooon??! men det var aldrig läge, man måste vara tyst i bibliotek)

till slut blir klockan mkt och jag trött med den. de stänger nio och jag behöver inte vara nörden som sitter kvar till stängning. kl kvart över åtta har jag haft misterns stirrblick på mig i runda slängar två timmar. börjar plocka ihop mina grejer. ner m kaffet... chokladen... bananskalet... vattenflaskan... meeeen what?!? japp. preciiis. såklaaart. min kära vän the glutt dude ska lämpligt nog också dra sig hemmåt. sällskap? ligga? don't think so! naj, jag börjar då sega istället (och remember kära vänner; vid det här laget är jag trött och vill bara komma hem snabbt - inte vika min halsduk långsamt och prydligt för att med omsorg stoppa ned den i väskans ytterfack). men. jag. seeegar. och. mr negro. seeegar tillbaka.

så vi seeegar.

och seeegar.

och seeeeeegar.

men då slutar jag att packa. jag tar upp min bok och läser vidare. HA! OWNED! han hade tyvärr (för honom tyvärr, för mig cowabunga) nämligen redan börjat rulla ihop datorsladden. there is no turning back now, weirdo.

så jag sitter kvar, och ser hur han motvilligt fäller ihop datorn. han vet inte riktigt vad han ska göra. jag tror att det tar honom utan att överdriva kanske fyra minuter att sippa upp sin jacka. sen. går. han! and victory is mine!

för säkerhets skull sitter jag kvar i fem, sms'ar panda, smiter ned till cafeterian och känner mig allmänt som den konstiga tjejen som glömt att betala elräkningen hemma och nu funderar på att gömma sig kvar ngnstans i bibblan och slagga i en hylla. men jag går till sist hem, två hoodies över huvudet, försöker se så ful och konstig ut som möjligt och ringer samtidigt panda. sitter nu här och har inte blivit sexuellt antastad än. p to the j to the u.

det var det! :)
puss och skunk anansie på er ladies!

mvh mary