lattjo

att min mobil tog ett dopp i toan på labbet i helgen. när jag bestört insåg att skärmen slutat fungera vägrade jag festa vidare. istället gick jag till sleven och tröståt en halv muffin. den andra halvan led tyvärr av klaustrofobi, men lyckades tack och lov ta sig ur plastpåsen --> ur panikattacken. tyvärr ledde hans nyblivna frihet till nästa trauma - sönder och samman och överallt smulades han i min fina väska. hade han bara haft tillgång till min mobil så hade han kunnat ringa en vän och ta sig ur knipan. mina tankar går ut till mr muffins släkt och vänner. gå in på tasteline och titta på muffinbilder för att hedra hans minne.

nej men let's cut the bloody crap, alltså verkligen. detta är ju beyond löjligt. det måtte banne mig vara iaf sjätte mobilen på två år, suck och stön. vilken tur att jag inte hade hunnit samla på mig så många nummer eftersom jag tappar bort/har sönder/blir snodd på mobiler så ofta! så tack herr väskryckare i marseille, tack! hade det inte varit för din skull hade jag blivit av med så många fler kontakter.

det tar mig ungefär fyra timmar att lusläsa nöjesguiden förresten! :)